SAUblogg

Sven-Gunnar Broström undersöker en häll vid Eds allé.

Nu har Sven-Gunnar Broström varit ute hos oss och kollat våra hällar. Han är expert på att hitta okända hällristningar och skålgropar som ingen sett på tusentals år.

Glädjande nog kunde han konstatera att den skålgrop som påträffades vid förundersökningen faktiskt var en skålgrop.

Skålgropar är små runda gropar som man knackat in på hällar och stora stenblock under forntiden.

Vad de ursprungligen använts till är okänt. Ibland hittar man bara en, ibland hundratals bredvid varandra. Ofta kan man se dem intill hällristningar från bronsåldern, men de förekommer också på gravfält och boplatser från järnåldern.

Ett annat namn på skålgropar är ”älvkvarnar”, så under någon tid i vår långa historia har man alltså trott att älvor malt mjöl i skålgroparna. Det är också möjligt att man offrat något i dem.

Vår skålgrop är så pass liten att den för ett otränat öga är näst intill omöjlig att upptäcka. Du kan se foto här, på en bild som finns i förundersökningsrapporten för Eds allé, på sidan 18.

Skålgropen är placerad på en berghäll på boplatsens högst belägna punkt. Eftersom den är liten och ensam tyder det, enligt Sven-Gunnar, på att den är från järnåldern, kanske förromersk järnålder (500 f. Kr – 0).

Däremot trodde han inte att det var något jättebryne som vi hade på berghällen. Han menade att det bara var något som naturen skapat.

Arkeologen Björn Ambrosiani, till höger i bild, har varit och hälsat på. Till vänster står Nils Odén som är stadsträdgårdsmästare i Upplands Väsby.

Veckan som gick var en höjdarvecka – av flera skäl. Arkeologen Björn Ambrosiani, den store Birkaforskaren, hälsade på och tittade på alla våra grophus och rester efter stolphus. Han passade också på att berätta om jordägare i Upplands Väsby under medeltiden, däribland Birger Persson, den heliga Birgittas pappa.

En arborist klättrade högt upp i ett träd och tog bilden lite längre ner på sidan.

En annan höjdpunkt var när en arborist klättrade upp i ett träd och tog en bild från ovan av utgrävningsområdet. På den kan man ana alla de anläggningar, det vill säga gropar, stolphål, härdar och grophus, som dolt sig under jorden i mer än 1000 år.

Här har vi hittat ungefär 350 anläggningar, och än har vi inte upptäckt allt.

Vi hade räknat med ungefär 150 stycken anläggningar, nu är vi uppe i 350 stycken! Och det är så klart jätteroligt. Än har vi inte tagit bort det översta lagret av matjord med grävmaskin på hela det 11 000 kvadratmeter stora området. Så vi kan nog räkna med fler! Nu väntar en intensiv period med att dokumentera alla nyupptäckta anläggningar.

Dessutom har Frands Herschend varit här och grävt!

Sanna Eklund undersöker boplatsen. Bakom henne skymtar Edssjön.

Ett par tidningar har skrivit om vår utgrävning vid Eds allé. Här och på sidan 6 här kan du läsa om oss!

Glad midsommar!

Grophuset i sin prydno. Peter i bakgrunden.

Något vi verkligen vill ta reda på, är vilken typ av verksamhet som ägt rum i de tio förmodade grophusen vid Eds allé.

En viktig pusselbit är golvlagren, där spår av hantverk kan ha hamnat. Här har Peter använt sig av ett hemligt vapen: en magnet. När han satte ner magneten i jorden i ett av grophusen, flockades små metallfragment på den. Det röjde en av platsens hemligheter; här har man bedrivit någon form av smide.

Men det är inte säkert att smeden varit verksam inne i just det här grophuset. De små metallbitarna låg nämligen i fyllnadslagret, alltså den jord som huset fyllts igen med när det slutat att användas.

När huset övergavs kan gropen (det vill säga husets golv och delar av väggarna) ha fyllts igen på två olika sätt. Antingen har man fortsatt att bruka platsen och skyfflat i massor av jord, så att man fick en jämn yta att gå på. Eller så har grophuset bara fått stå kvar, och gropen har fyllts med multnande löv och grenar som till slut bildat jord.

Nu är fyllnadslagret borta och Peter har börjat undersöka själva golvet, vi får se om han kommer att göra något fynd där.

Så här kan grophus ha sett ut under vikingatiden. Rekonstruktionen finns på Gunnes gård, där arkeologen Anders Liliehöök, som står vid dörröppningen, är verksam.

Ibland hittar man märken efter plankor och störar i kanten av grophusen, som är rester efter väggarna. Utifrån sådana upptäckter kan man få en bild av hur husen en gång sett ut. På Gunnes gård i Upplands Väsby finns en rekonstruktion av ett grophus, som Arkeologiska forskningslaboratoriet vid Stockholms universitet gjort. Öppettider hittar du här.

Vill du se våra grophus i verkligheten? Då är du välkommen hit på guidad tur, torsdagen den 25 juni klockan 18.00 och onsdagen den 8 juli klockan 18.00!

Vi i Väsby intervjuar Frands, Sanna och Ulf.

Idag har vi haft fint besök vid Eds allé. Dels har journalister från tidningarna ”Mitti Upplands Väsby” och ”Vi i Väsby” varit här, dels damp professor Frands Herschend ned.

Vi visade upp våra tio förmodade grophus och spåren efter flera stolphus.

Frands tolkning är att det bott en bonde här under vikingatid, inte särskilt rik, som haft ett visst överskott av till exempel ull och järn. Det tillverkade man produkter av i grophusen, kanske vävdes det tyger eller bedrevs smide.

Frands tänker sig att produkterna sedan kan ha avsatts i till exempel Sigtuna eller på någon tillfällig handelsplats.

Grophusen menar han kan ha fungerat även som bostäder för dem som jobbat här. Dessa skulle i så fall höra till dem som inte ägde jord, utan som i stället hade någon form av anställning eller var trälar.