Skärvor och kärl i Kelthögen

För drygt 1000 år sedan placerades ett antal urnor i Kelthögen i Alunda. Nu har vi hittat en del av dem, både i form av skärvor och hela kärl.

Efter att keramikexperten Torbjörn Björnsson (Keramiska Studier i Höganäs) tagit sig en första titt på skärvorna, kan han se att kärlen har kopplingar till andra sidan Östersjön.

Den första skärvan är vackert dekorerad likt importerad keramik, men eftersom godset är så pass grovt är det troligen tillverkat i östra Sverige. Liknande dekor har noterats i bl.a. estniska sammanhang. Dateringen är sannolikt vikingatid, från någon gång mellan senare delen av 700-talet och fram till kanske mitten av 900-talet.

En skärva med slavisk dekor

En dekorerad skärva av något oklart ursprung.

Den andra skärvan är från 800 – 900-talet och har en form som avviker markant från skandinavisk keramik. Troligen är det ett finno-ugriskt kärl tillverkat i södra Finland eller eventuellt i norra Baltikum.

Ett exempel på finno-ugrisk keramik.

Ännu en dekorerad skärva; ett exempel på finno-ugrisk keramik.

Dessa båda kärl hittades in situ när ett av brandlagren i Kelthögen undersöktes. Godset är mycket tunt, men kärlen kunde ändå tas upp i preparat för vidare undersökning. Bägge kärlen innehåller brända ben.

Dessa båda kärl hittades in situ när ett av brandlagren i Kelthögen undersöktes. Godset är mycket tunt, men kärlen kunde ändå tas upp i preparat för vidare undersökning. Bägge kärlen innehåller brända ben.

Gravurnor in situ i ett av Kelthögens brandlager.

För att ta reda på var keramiken är tillverkad kommer utvalda skärvor genom Torbjörn Brorsons försorg att ICP-analyseras. En ICP-analys (Inductively Coupled Plasma) är en kemisk analys som syftar till att identifiera ett stort antal grundämnen (spårämnen, ovanliga jordartsmetaller etc). Via skärvornas kemiska sammansättning kan materialets geografiska ursprung bestämmas. Detta kräver dock referensmaterial från andra platser, både från Skandinavien och från andra länder runt Östersjön.

Publicerat i Alunda, Föremål, Gravfält o gravar, Järnålder, Laborativ arkeologi, Uppdragsarkeologi, Uppland | 11 kommentarer

Kelthögen ändrar karaktär

Den båtformade graven omgiven av två runda stensättningar.

Den långsmala stensättningen omgiven av två runda stensättningar.

I Alunda håller vi att undersöka en hög, som går under benämningen ”Kelthögen”. Till en början såg högen bara ut som ett lerblandat stenröse, som blivit rejält skadat. Men efter att vi nu tagit bort lera och en mängd stenar har den ändrat karaktär. Vad vi ser är inte en grav, utan fyra. Kanske fler än så.

Det rör sig om en långsmal stensättning omgiven av två rundade stensättningar.

Ytterligare en rund stensättning är placerad ovanpå den långsmala stensättningen. De runda stensättningarna är dessutom inte helt runda, utan det finns avvikelser i kantkedjorna, vilket innebär att det kan vara fler stensättningar under de vi nu ser.

Högintressant med andra ord!

 

Publicerat i Gravfält o gravar, Järnålder, Uppland | 6 kommentarer

Välbesökt i Alunda

IMGP6265

Intresset för gravfältet i Alunda har varit jättestort! Vi har haft två guidade turer för allmänheten och dessutom besök av årskurs 4 från Olandsskolan.

William från Olandsskolan kom med några tänkvärda ord: Alla tänker på pengar, ingen tänker på historien. Tänk om allt skulle försvinna? Då skulle vi bara ha nutid. Hur kul är det?

Mer om forntiden och gravfältet i Alunda blir det till hösten, då vi kommer att hålla föredrag om resultaten. Men först fortsätter vi att gräva ett par veckor till.

Publicerat i Gravfält o gravar, Järnålder, Uppland | 16 kommentarer

Gravarna kring Kelthögen

Vi backar bandet och visar hur gravfältet kring Kelthögen såg ut efter den inledande avtorvningen och rensningen. Själva Kelthögen är fortfarande täckt av gräs, men merparten av de omkringliggande gravarna är framme. Notera variationen ifråga om stensättningarnas utförande. Onödigt vackert!

Drönarfoto: Daniel Löwenborg. Disir Productions

Fotogrammetrimodell: Daniel Löwenborg. Disir Productions. Klicka på bilden och zooma!

Vi passar även på att påminna om visning på plats tisdagen den 7/6 kl 18.00-19.00.

Vägbeskrivning: Kör mot Olandstraktens Brukshundsklubb på Marmavägen. Ni hittar oss på vägen dit!

Publicerat i Alunda, Gravfält o gravar, Järnålder, Okategoriserade, Uppland | 6 kommentarer

Guidning i Alunda

IMGP5650Nu har du chans att få en visning av gravfältet i Alunda!

När: Torsdagen den 2 juni klockan 14.00 och tisdagen den 7 juni klockan 18.00.

Plats: Gravfältet ligger invid Olandstraktens brukshundsklubb.

Färdväg: Från Uppsala: kör väg 288 mot Östhammar. Efter Alunda sväng vänster vid skylten ”Brukshundsklubb”. Ta första vägen till höger och följ den några hundra meter. Utgrävningen är på höger sida av vägen, precis före byggnaden där Olandstraktens brukshundsklubb håller till.

Från Östhammar: Kör väg 288 mot Uppsala. Strax före Alunda sväng höger vid skylten ”Brukshundslubb. Ta första vägen till höger och följ den några hundra meter. Utgrävningen är på höger sida av vägen, precis före byggnaden där Olandstraktens brukshundsklubb håller till.

Alla hälsas hjärtligt välkomna!

Publicerat i Boplats, Järnålder, Uppland | 4 kommentarer

Kamfragment i Alunda

Troligen är kamfragmenten vikingatida.

Nu har vi börjat undersöka ett par av de stensättningar i Alunda, som ligger som en krans kring storhögen på bergets topp. Jorden som grävs upp vattensållas, och det har redan dykt upp ett fynd: ett par fragment av en kam, tillverkad av ben eller horn.

Frida Löjdström upptäckte kamfragmenten när hon vattensållade.

Frida Löjdström upptäckte kamfragmenten när hon vattensållade.

På den här tiden var man noga med att dekorera kammarna fint, enligt senaste mode. Det är arkeologerna glada för så här drygt tusen år senare, eftersom man då kan se hur kammarna utvecklas över tid, vilket gör dem lätta att datera.

Dekoren på just dessa fragment tyder på att kammen är vikingatida, men typen, med triangulär genomskärning, tillhör inte standardsortimentet så dateringen är preliminär.

Välfriserad viking från Sigtuna.

Välfriserad viking från Sigtuna.

Kammarna kunde förvaras i fodral och fästas i till exempel bältet så att de lätt fanns till hands. Bilden av den oborstade vikingen är bara en myt, ta bara den välkammade figuren i Sigtuna som ett exempel.

 

 

 

 

Publicerat i Gravfält o gravar, Järnålder, Uppland | 2 kommentarer

Nätt och fint gravfält i Alunda

Arkeologen Helena Hulth, keramikexperten Torbjörn Björnsson och benexperten Musse inspekterar en av de fina gravarna i Alunda.

Arkeologen Helena Hulth, keramikexperten Torbjörn Björnsson och benexperten Musse inspekterar en av de fina gravarna i Alunda.

I Marma i Alunda socken i Östhammars kommun håller vi nu på att undersöka ett fint gravfält från vendeltid (600-800 e. Kr) och vikingatid (800-1050 e. Kr).

Sammanlagt är det ett tiotal gravar som ska undersökas på en höjdrygg invid väg 288, däribland en ovanligt stor hög på bergets topp.

Ett par av de snygga stensättningarna.

Ett par av de snygga stensättningarna.

Kreativiteten flödade när järnåldersmänniskorna formgav dessa omsorgsfullt lagda gravar. Förutom högen finns flera stensättningar: en är äggformad, ett par är rektangulära, andra runda. Sammantaget ger gravfältet ett ovanligt nätt intryck, där hänsyn tagits så att nästan ingen grav överlappar någon annan.

Högen som är ungefär 12 meter i diameter och 2 meter hög ligger på en bergknalle invid väg 288.

Högen som är ungefär 15 meter i diameter och 2 meter hög ligger på en bergknalle invid väg 288.

Högen är troligtvis omkring 1500 år gammal. Den kallas ”Kelthögen” och är cirka 15 meter i diameter och 2 meter hög, men har för länge sedan skadats. Högen är uppbyggd av ett jordblandat stenröse.

Storleken på gravhögen tyder på att det är någon eller några som har dominerat bygden som begravts här. Det måste ha varit människor med resurser som fått folk att bära all sten som behövts. Att man ville märkas och synas på långt håll är uppenbart.

Gravfältet hade ett mycket bra kommunikativt läge under forntiden. Visserligen ligger platsen över två mil från Östersjön, men under järnåldern hade området kontakt med havet via en smal fjärd som löpte fram till Sund. Där var fjärden förbunden med Kilbyån och Olandsån. Landvägen kunde man ta sig till Gamla Uppsala.

Högen är är uppbyggd av jord och stenar.

Högen är är uppbyggd av jord och stenar.

Vi hoppas kunna spåra handlingar kring begravningsritualer och långväga kontakter och så klart få kunskap om vilka som begravdes här. Vilket kön och ålder hade den döde? Har hon eller han lidit av någon sjukdom som osteologerna (benexperterna) kan spåra? Och vilket favoritdjur har fått följa den döde i graven. Kan det vara hundar, jaktfåglar och hästar?

Den 2 juni klockan 14.00 och den 7 juni klockan 18.00 kommer arkeologen Helena Hulth att guida allmänheten på gravfältet. Alla är hjärtligt välkomna!

Vägbeskrivning: Kör mot Olandstraktens Brukshundsklubb, nära Marmavägen 51.

 

 

Publicerat i Gravfält o gravar, Järnålder, Uppland | 8 kommentarer

Historien om Lilla Alunda

Hej på er! Jag heter Sandra Söderlind och pluggar till arkeolog vid Uppsala universitet. Som en sista del av min masterutbildning har jag nu min praktik på SAU och har fått i uppdrag att blogga om den arkeologiska undersökning där jag för första gången har fått delta vid en exploateringsgrävning, alltså en utgrävning där vi arkeologer (eller blivande arkeologer) undersöker fornlämningar på en yta som sedan ska bebyggas eller av annan anledning tas bort.

Utgrävningen skedde i Alunda 3,5 mil nordöst om Uppsala där väg 288 ska breddas, vilket påverkar de fornlämningar som finns utmed vägen. Projektet, som vi kallar Lilla Alunda, eller Hundkojan, utgjordes av en undersökning av en mindre del av ett gravfält etablerat under järnåldern. På platsen fanns enligt förundersökningen en rundad stensättning, d.v.s. en vanlig typ av grav under järnåldern. Stensättningen i Alunda beskrevs som rund i formen och hittades med en större flat sten, en s.k. locksten, centralt placerad på graven. Lockstenen täckte ett sotigt lager med en tydlig koncentration av brända ben. Dessa ben kommer från en människa, möjligen en yngre individ och/eller kvinna som levde under äldre romersk järnålder (14C-dateringarna indikerar att hon/han dött ca 55-135 e.Kr).

Då vi öppnat vårt schakt blev det tydligt att stensättningen vi kommit för att undersöka var mer komplicerad än vad vi först trodde. Till en början verkade det som att graven var större än vad man antagit vid förundersökningen. Sedan uppfattade vi att ytan bestod av ett flertal mindre stensättningar som var placerade nära inpå varandra, som en matta av sten. Stenpackningarna utgjordes av större och mindre stenar som var mer eller mindre tätt lagda och utan tydliga avgränsningar. Då är det lätt att börja ”se” saker. Kantkedjor var ena sekunden svåra att se och nästa sekund tycktes det finnas en massa olika! Det var ganska förvirrande.

Vår undersökningsyta med en fin rest sten centralt i bild.

Vår undersökningsyta med en fin rest sten centralt i bild.

Vi bestämde oss snart för att inte lägga alltför mycket energi på de svårtolkade kantkedjorna. Grävningen skedde lager för lager och inom kort började vi hitta koncentrationer av ben som var placerade i gropar på ytan. Dessa bengropar innehöll stora mängder brända ben. På den östra delen av ytan framkom något som såg ut som en egen liten stensättning, bara någon enstaka meter i diameter, och med en tydlig kantkedja. I denna minigrav hittade vi också en del keramik och lite brända ben, dock inte lika mycket som i bengroparna. Då vi undersökte benkoncentrationen under lockstenen hittade vi också några fragment av en kam, tillverkad av ben. Inga fynd av metall gjordes, trots en ivrig och kompetent metalldetekterare!

Ben och sten i sållet.

Ben och sten i sållet.

Redan i början av grävningen hittade vi också en omkullfallen rest sten som beundrades av både grävteamet och de Alundabor som hade vägarna förbi, se tidigare blogginlägg. Resta stenar var vanliga på järnålderns gravfält och efter en promenad i den närliggande skogen kunde vi konstatera att den resta stenen på vår yta inte var den enda på detta gravfält. Då den resta stenen plockades bort i slutet av grävningen hittade vi dessutom ytterligare en benkoncentration med en enorm mängd brända ben begravda under den.

Det är tydligt att gravens (eller gravarnas?) konstruktion var svår att förstå och att den/de har gett oss en del huvudbry under utgrävningens gång. För mig som praktikant har det dock varit ett perfekt projekt just på grund av detta. Jag lärde mig mycket om att tolka den arkeologi som vi gräver fram och hur svårt det kan vara! Det är inte alls lika lätt att förstå vad det är som händer i schakten som tv-programmet Time Team får det att framstå. Men tur är väl det. Det är ju just detektivarbetet som gör arkeologin ute i fält så himla intressant!

/Sandra

 

Publicerat i Alunda, Förmedling, Gravfält o gravar, Järnålder, Okategoriserade, Osteologi, Uppland | 5 kommentarer

Arkeologspråk och resta stenar

Att alla yrkesfack har sina egna fikonspråk är väl bekant. Även arkeologers sätt att uttrycka sig rymmer många egenheter. Sökandet efter det förflutna går via förfall, nedbrytning och ofta förstörelse. Listan kan bli lång när lämningstyper och tillstånd ska kokas ned till några få ord. Vi hittar hus bestående av stolphål och stöter titt som tätt på fyndtomma sammanhang. Till favorituttrycken hör även kategorin omkullfallen rest sten, vilket bl a kan beteckna en speciell form av gravmarkörer. Benämningen är ganska förvirrande eftersom den vänder på intention och konsekvens. En mer logisk beteckning vore kanske rest, omkullfallen sten, eller för att inte störa ordningen i registren: (omkullfallen) rest sten. Det är ju oftast i det skicket vi finner dem. Det hände senast häromveckan på SAUs grävning i närheten av Alunda.

Vår närvaro är påkallad av ett antal gravar som måste undersökas och tas bort innan väg 288 kan breddas. Det råder ingen brist på sten på den lilla moränryggen, som vid första intrycket ser ut som vilken backe som helst. Efter en hel del idogt rensande har dock vissa mönster uppenbarat sig. Bland stenarna fanns även en betydligt större sten med flata sidor. Den var täckt av jord och låg något snedställd i en krets av glest lagd sten. Vi lät resa den igen.

Emelie och bautastenen.

Emelie och bautastenen.

Publicerat i Alunda, Gravfält o gravar, Järnålder, Uppdragsarkeologi, Uppland | 23 kommentarer

Ljuset har återvänt

Det våras och grävsäsongen börjar så smått komma igång igen, efter ungefär ett kvartals uppehåll. Emellanåt får vi frågan om vad vi gör när vi är inne, underförstått på vintern. Svaret är  att vi analyserar, bearbetar och rapporterar, vilket i och för sig inte enbart sker under den mörka årstiden. Denna gångna perioden är även en bra tid för eftertanke och för nya infallsvinklar. Nyligen genomförde vi en projektledarkurs med fokus på kommunikation och konfliktlösning. Lärorikt och kul!

Vi har även låtit berika oss av ett flertal seminarier och föredrag, bland annat av Frands Herschend, ifråga om att arbeta med bayesiansk statistik, liksom av Charlotte Hedenstierna-Jonsons presentation kring sin forskning.  Stig Welinder tittade förbi efter en tur i SGUs bibliotek. Peter Bratt har varit här och pratat om vapengravar och Max Jahrehorn från Oxider har invigt oss i konservatorns vedermödor och glädjeämnen. För att nämna några.

Ett av guldkornen, som f ö fick kollegan att utropa: ”Fattar ni vilken bra arbetsplats det här är?” var Bo Gräslunds föredrag om sin forskning kring Beowulf. Vi satt på helspänn i närmare två timmar och protesterade livligt varje gång Bo försökte sig på en genväg. Boken om Beowulf ska komma under året. Den ser vi verkligen fram emot.

Insikter om Beowulf, av Bo Gräslund.

Insikter om Beowulf, av Bo Gräslund.

Publicerat i Allmänt, Boplats, Föremål, Förmedling, Vetenskapliga programmet | 1 kommentar