Säljägarna i Örebro

Mellanneolitisk gropkeramik från Kränglan. Det porösa godset har bildats av att leran magrats med kalkhaltigt material, t ex kalksten eller brända ben. Foto: Fredrik Andersson

Mellanneolitisk gropkeramik från Kränglan. Det porösa godset har bildats av att leran magrats med kalkhaltigt material, t ex kalksten eller brända ben. Foto: Fredrik Andersson

Under tre veckor i maj genomför SAU en arkeologisk undersökning av en liten gropkeramisk lokal strax utanför Örebro. Det är inför anläggandet av en väg och kabelschakt genom södra delen av skogsområdet Kränglan som fornlämningen ska undersökas och tas bort. Lokalen, som har arbetsnamnet Kränglan 1, upptäcktes i fjol vid en första inventering av området, då en liten lerfigur tillsammans med keramik påträffades i en markskada.

 Lokalen, Kränglan 1, ligger väl inramad mellan den omkringliggande stenigare terrängen och den lerjord som under stenåldern utgjorde havsbotten.

Lokalen, Kränglan 1, ligger väl inramad mellan den omkringliggande stenigare terrängen och den lerjord som under stenåldern utgjorde havsbotten.

Vid den efterföljande förundersökningen kunde det konstateras att det inom ett drygt 400 m2 stort område fanns fynd av keramik, bearbetade stenverktyg och brända ben i morängruset. Spåren efter människors olika aktiviteter på platsen för ca 5000 år sedan då moränhöjderna i Kränglanområdet utgjorde stränder längst in i den havsvik som sträckte sig från Örebro ut till nuvarande Östersjön.

En relativt stor andel bearbetad flinta har tagits tillvara. Flintan finns inte lokalt i berggrunden och visar på kontakter söderut. Foto: Fredrik Andersson

En relativt stor andel bearbetad flinta har tagits tillvara. Flintan finns inte lokalt i berggrunden och visar på kontakter söderut. Foto: Fredrik Andersson

Nu har det beslutats att fornlämningen ska tas bort och vi har återvänt för att undersöka och dokumentera lämningen mer utförligt för att kunna sätta in platsen i ett historiskt sammanhang. Hittills har lokalen erbjudit framför allt mycket keramik och många flintverktyg. Material som är tänkt att hjälpa till att belysa frågeställningar som bland annat hur landskapet i Kränglanområdet har utnyttjats under den yngre stenåldern och vilka skillnader och likheter en liten som Kränglan 1 har jämfört med andra undersökta gropkeramiska lokaler i regionen. Ett arbete som tar vid när väl fältundersökningen är klar.

Strandnivån för ca 3000 f Kr då Mälaren och Hjälmaren bildade en sammanhängande havsvik. För Örebroområdet betyder det att havsnivån låg ca 33 meter över dagens nivå.

Strandnivån för ca 3000 f Kr då Mälaren och Hjälmaren bildade en sammanhängande havsvik. För Örebroområdet betyder det att havsnivån låg ca 33 meter över dagens nivå.

Publicerat i Boplats, Kränglan, Närke, Stenålder | Lämna en kommentar

Kapellet i Klockarvretarna

Under förra veckan genomförde SAU en arkeologisk förundersökning vid Tortuna skola och alldeles intill Tortuna kyrka eftersom skolan har växt ur sina lokaler och behöver bygga ut.

Emma Sjöling, ostoelog, undersöker försiktigt att av de mycket dåligt bevarade skeletten från den tidigmedeltida kyrkogården. Foto: Ulf Celin

Emma Sjöling, ostoelog, undersöker försiktigt att av de mycket dåligt bevarade skeletten från den tidigmedeltida kyrkogården. Foto: Ulf Celin

I samband med äldre markarbeten och arkeologiska utredningar hade det påträffats förhistoriska boplatslämningar och spår efter skelett i området. Förundersökningens uppgift var därför att lokalisera, bedöma och begränsa den förhistoriska boplatsen inom skolans nordöstra delar och att utreda om det finns fler skelett bevarande i den sydvästra delen av skolområdet.

När det gäller den förhistoriska boplatsen består denna av typiska spår: stolphål, gropar, kulturlager och härdar. Troligen kan lämningarna dateras till järnålder (bland annat genom fynd av järnpryl i ett kulturlager). En intressant iakttagelse som gjordes var att boplatsen överlagrades av åkertegar (vretar). Sannolikt är de bevarade från den ägoreglering som gjordes mellan prästen och klockaren år 1850.

Eleverna vid Tortunaskolan fick uppleva förhistoriens närvaro väldigt påtagligt. Intresset och entusiasmen var stor! Ulf Celin i bild. Foto: Emma Sjöling

Eleverna vid Tortunaskolan fick uppleva förhistoriens närvaro väldigt påtagligt. Intresset och entusiasmen var stor! Ulf Celin i bild. Foto: Emma Sjöling

I det historiska källmaterialet är det beskrivet att det öster om den nuvarande kyrkan finns en äldre kyrkogård och att det intill denna fanns ett kapell. Ett kapell som möjligen restes redan under 1000-talet (obekräftad källa). Olof Grau, som gjorde en beskrivning av de Västmanländska socknarna i mitten av 1700-talet, menar att kapellet och klocktornet revs 1322. Då hade den nuvarande kyrkan stått på sin plats i lite drygt 100 år.

Skeletten var dåligt bevarade,  men antal och kroppens orientering kunde ändå utläsas. På fotot syns tandrader från över- och underkäke.

Skeletten var dåligt bevarade, men antal och kroppens orientering kunde ändå utläsas. På fotot syns tandrader från över- och underkäke.

Genom schaktningen stod det snart klart att det fanns ett stort antal bevarade skelettgravar på platsen. Totalt har vi schaktat fram 22 gravar och sannolikt finns det mer än ett hundratal gravar bevarade inom den äldre kyrkogården. Gravarna hade genomgående en öst-västlig riktning vilket stämmer väl överens med kristen begravningssed. De skelett som framkommit är tyvärr mycket dåligt bevarade, men bekräftar att det har funnits en kyrkogård här som föregick den vid Tortuna kyrka och som kan knytas till kapellet.

Ett av fundamenten till det medeltida kapellet.

Ett av fundamenten till det medeltida kapellet.

Vad vi inte hade räknat med var att vi även skulle hitta några av fundamenten till själva kapellet. Olof Grau nämner att vid hans besök på platsen så kunde man fortfarande se grunden av det gamla kapellet. Och mycket riktigt – bara en decimeter under grässvålen framkom knappt en meter djupa gropar som är fyllda med sten hela vägen upp till ytan. Strax under toppen på dessa framkom ett tjockt lager med bränd lera och träkol som indikerar att man i samband med rivningen av kapellet även brände de kvarvarande resterna.

På grund av undersökningsområdets begränsningar har det inte varit möjligt att schakta fram alla fundamentsgroparna. Men vid en uppmätning av de framkomna, tycks kapellet ha haft en bredd på ca 8 meter och en längd på ca 20 meter. Kapellet ligger i öst-västlig riktning.

Det arbete som väntar är att processa resultaten och att skicka in prover för datering. En mycket spännande vår/sommar väntar.

Flera av fundamenten syns i bild, markerade med vitmålade käppar. Foto.: Ulf Celin

Flera av fundamenten syns i bild, markerade med vitmålade käppar. Foto.: Ulf Celin

Rapportering i media om upptäckten:

P4 Västmanland 10/5

P4 Västmanland 11/5

SVT Nyheter Västmanland 11/5

 

Publicerat i Boplats, Gravfält, Järnålder, Kyrkogård, Medeltid/Historisk, Osteologi, Västmanland | Lämna en kommentar

Utställning om Gnistahögen

bild-13

Beslag

Äntligen! På fredag 8/5 kl 15 öppnar utställningen Guld och GranaterUpplandsmuseet.

Utställningen fokuserar helt på fynden från den stora gravhögen som undersöktes 2013 vid Gnista. Fynden är små och utställningen likaså men det känns ändå roligt och viktig att kunna visa föremålen i konserverat skick, Max Jahrehorn har gjort ett mycket bra jobb.

Arbetet har legat nere ett tag i väntan på de sista analyssvaren av isotoper på skeletten men rapporten beräknas vara klart till sommaren. Alla dateringar finns, osteologin är klar på såväl de brända benen som skeletten, kombinationsanalyser från högfyllningen har avrapporterats, makrofossiler och vedarter analyserade och fynden konserverade.

spelbricka

Spelbricka

Delar av resultaten har redan redovisats på bloggen och i andra forum men kommer en gång till här: Den gravlagda individen i den stora högen var med stor sannolikhet en vuxen man. Med sig på gravbålet hade han fått med sig fått med sig två hästar, fem hundar, fem grisar, två får, en ko, duvhök, pilgrimsfalk och berguv. Dessutom var spelbrickorna gjorda av valben.

Utställningen pågår under hela sommaren, åtminstone fram till Kulturnatten i höst. Titta gärna förbi!

Lite längre fram kommer vi dessutom hålla ett par föreläsningar om undersökningsresultaten. Vi återkommer med datum och titlar.

Högen i genomskärning. Foto: Upplandsmuseet

Högen i genomskärning. Foto: Upplandsmuseet

Publicerat i Föremål, Förmedling, Gnista gravfält, Gravfält, Järnålder, Uppland | Lämna en kommentar

Visningar på V56 mesolitiska boplatser

Fredrik Thölin på Hällby. Foto: Kerstin Westrin

Fredrik Thölin på Hällby. Foto: Kerstin Westrin

Undersökningarna av de mesolitiska lokalerna längs nya väg 56 mellan Heby och Tärnsjö har fortsatt i vår. SAU samarbetar med Stiftelsen Kulturmiljövård vid utgrävningen av Hällby (fornlämning Nora 412). Under jägarstenåldern nådde havet ända fram till Dalkarlsåsen och längs dess stränder hittar vi spår av jägarna och samlarna som bodde här för 6-8000 år sedan. Visningar för allmänheten kommer hållas på plats nu i maj och dessutom kommer arkeologerna till biblioteken i Heby och Sala för att hålla föredrag. Se information nedan.

Följ undersökningen på Facebook och läs mer på Stiftelsen Kulturmiljövårds veckobrev.

 

Visning av den arkeologiska utgrävningen längs riksväg 56

Under v. 19 samt v. 20 (2015) kommer vi att ha visningar för allmänheten vid den arkeologiska utgrävningsplatsen i Hällbyområdet.

Datum:

Fredag 8/5 kl. 13.00
Måndag 11/5 kl. 18.00 (kvällsvisning)

OBS! Föranmälan krävs! Säg vilken dag ni vill komma, samt hur många ni blir, anmälan/frågor till Andreas Forsgren  (andreas.forsgren@kmmd.se).

Vägbeskrivning/information
Samling sker i närheten av Hällby gård. Tag väg 56 norrut från Heby. Efter ca 15 km, tag till höger mot Hällby. Följ vägen (skogsväg) ca 2,5 km tills ni har Hällby gård rakt framåt. Samling vid Hällby gård där vår arkeolog möter upp er. Vi måste, på grund av platsens belägenhet, reservera oss för antalet besökare. Vi kan inte ta emot mer än ca 40 besökare per gång, så först till kvarn gäller. Vid fler än ca 10 besökare kommer en tio minuters promenad till utgrävningsområdet att tillkomma. Medtag oömma skor.

Arkeologiska föredrag på biblioteken
Vi kommer även att hålla föredrag samt visa bilder från utgrävningen på Sala stadsbibliotek den 12/5 (2015) kl. 18.30 samt på Heby bibliotek den 22/6 (2015) kl. 16.00 (ingen föranmälan krävs).

Inga förkunskaper krävs. Varmt välkomna!

 

 

Publicerat i Boplats, Förmedling, Stenålder, Uppland, Väg 56 | Lämna en kommentar

Offersjön Bokaren – Forskarseminarium

Hästkranium påträffat i den utdikade sjön Bokaren. Skador visar att hästen dödats med våld. Foto: Upplandsmuseet

Hästkranium påträffat i den utdikade sjön Bokaren. Skador visar att hästen dödats med våld. Foto: Upplandsmuseet

En av Upplands många spännande arkeologiska platser är den från den numera utdikade sjön Bokaren på gränsen mellan Stavby och Rasbo socknar (Stavby 137:1). I anknytning till en träplattform påträffades kvarlevor av människor och djur tillsammans med bland annat bearbetat trä. Undersökningarna genomfördes 1939 och -41 men avrapporterades aldrig. Fynden antogs utifrån pollenanalys vara från bronsåldern.

Susanna Eklund (SAU) och Andreas Hennius (Upplandsmuseet/Inst f arkeologi) genomförde under 2014 ett forskningsprojekt kring fynden från Bokaren, finansierat av SAU Forskningsfond. Målet med projektet har varit att sammanställa materialet från de arkeologiska undersökningarna. Den stora utmaningen var att spåra övrigt material, vilket lyckades till stor del och vid fältinventering kunde fyndplatserna lokaliseras.

Två människokranier har 14C-daterats inom ramen för projektet Bokaren. Genom ett samarbete med Christina Fredengren och Camilla Löfqvist vid Stockholms universitet (”Tidens Vatten”) gjordes ytterligare en 14C-analys samt en osteologisk analys av djur- och människobenen. Analyserna visar att såväl människor som djur dödats och deponerats i våtmarken under yngre järnålder och tidig medeltid.

Onsdagen den 29/4 kl 10-12 presenterar Sanna, Andreas och Christina projektet, som kommer fortsätta även under 2015, vid högre seminariet på institutionen för arkeologi och antik historia, Uppsala universitet:

Water of times – wetland depositions in Sweden and an example from Lake Bokaren, Uppland.

Forskningsrapporten (SAU Rapport 2014:20) publiceras inom kort.

Publicerat i Bronsålder, Järnålder, Seminarium, Uppland, Vetenskapliga programmet | Lämna en kommentar

Valben identifierat i uppländsk järnålder

Vid den osteologiska analysen av Gnistahögens brandlager identifierades ben från val. Hur gick detta till? Hur kommer det sig att man hittar val i en uppländsk brandgrav från 500-talet?

I Gnistahögen hittades ett 40-tal spelpjäser av halvsfärisk form och ca 40 mm diameter. Tillsammans med undersökningens projektledare Andreas Hennius och John Ljungkvist från Uppsala universitet gjordes en mindre studie av spelpjäserna som nu publicerats i Fornvännen. Vanligtvis kommer artefakter inte in i den osteologiska analysen då de representerar tydliga föremål och inte ”mat och slaktavfall” eller begravda individer. Ben- och hornhantverk har haft stor betydelse innan syntetiska material fick en spridning till allmänheten i relativt sen tid. Råmaterialet till olika hantverk väljs ut med omsorg och här finns mycket information att hämta som kan ligga till grund för diskussioner och tolkningar kring handel och kontaktnätverk.

DSC_0133-minsk_proc spinVid en närmare granskning av råmaterialets struktur stod det klart att det inte kunde röra sig om horn eller ”vanligt” ben. Trots sin storlek har spelpjäsernas råmaterial en homogen struktur, ett grovt nästan trådlikt nätverk av spongiös benvävnad. Storleken på spelpjäserna gör att denna homogena struktur inte går att få ut från horn. Horn har ett tätt yttre skikt och ett poröst innanmäte som blir grövre ju närmare centrum man kommer. Valar har endast ett mycket tunt yttre skikt av kompakt ben.

Med inspiration av undersökningarna och analyserna av material från båtgravarna i Salme på Estniska Ösel föreslogs valben. Här har ett stort antal obrända spelpjäser hittats och förutom morfologisk identifiering av råmaterialet har några 14C daterats. Vid dateringen visade sig valbenspjäserna ha ett δ13C värde på ca -16, och en datering som var några hundra år äldre än övriga dateringar. δ13C värdet går inte att uppnå i Östersjön utan speglar en atlantisk art, likaså är den äldre dateringen ett utslag av Atlantens reservoareffekt.

DSC_0139Teoretisk skulle alltså Gnistahögens spelpjäser kunna vara gjorda av valben, men detta måste bekräftas okulärt mot ett referensmaterial. Få arkeoosteologiska referenssamlingar innehåller dock valben och de flesta naturhistoriska samlingarna innehåller främst hela, intakta ben där den inre strukturen inte kan studeras. Ett besök till bensamlingen vid Naturhistoriska Riksmuseet i Stockholm gav dock gott resultat. Enstaka lösfynd i samlingarna hade skador där den inre strukturen blottades och en jämförelse kunde göras. Strukturen var identisk med den i spelpjäserna.

En av spelpjäserna jämförs med den inre strukturen av ett valben. Foto: Rudolf Gustavsson, SAU

En av spelpjäserna jämförs med den inre strukturen av ett valben. Foto: Rudolf Gustavsson, SAU

Är detta en unik uppsättning eller förekommer liknande spälpjäser? Spelpjäser från Vendel, Valsgärde, Gamla Uppsala och Svartsmara på Åland kontrollerades, och i samtliga fall kunde vi konstatera att det fanns valben i materialen. Vissa spelpjäser från Vendel har redan tidigare blivit identifierade till valben av Torsten Sjøvold (Seiler 2001:62, 91) och Leif Jonsson har bestämt spelpjäserna från Norra Åsarp till valben (Lundqvist 1988:18).

 

Spelpjäser från Vendel, Uppland (SHM 7250)

 

Implikationerna av detta är att valben är ett mycket mera vanligt material än vi föreställt oss, och detta indikerar en handel med valbensprodukter under vendel- och vikingatid. Spelpjäserna är svarvade och mer eller mindre massproducerade. Var och av vem detta gjorts och i vilken omfattning är föremål för fortsatta studier.

Gustavsson, R., Hennius, A., & Ljungkvist, J. 2015. Are many Vendel and Viking Period gaming pieces made of whale bone? Fornvännen 110.

Lästips:

Allmäea, Maldrea, Tomekb. 2011: The Salme I Ship Burial. An Osteological View of a Unique Burial in Northern Europe. https://www.iansa.eu/papers/IANSA-2011-02-allmae.pdf

Lundqvist, L. 1988. En yngre järnåldersgrav i norra åsarp. Fornlämning 29 och 30, Norra Åsarps socken, Västergötland. RAÄ UV 1988:6.

Seiler, A. 2001. I skuggan av båtgravarna. Landskap och samhälle i Vendels socken under yngre järnålder. Diss. Stockholm Universitet

Spelpjäser och glasbägare i Gamla Uppsala. Blogginlägg från OKB-projektet.

Publicerat i Föremål, Gnista gravfält, Gravfält, Järnålder, Osteologi, Uppland | 1 kommentar

SAU Verksamhetsberättelse 2014

Verksamhetsberättelse 2014Ett år går så snabbt. Men även för arkeologer kan det vara värt att stanna upp och reflektera över den korta tidsrymden, minnas allt roligt vi gjort och deltagit i. I år har vi därför sammanställt en verksamhetsberättelse som tar upp en del av det vi hann med under 2014.

Rapporter som äntligen blev färdiga, om t ex Ultuna och Gilltuna, och nya uppdrag kom in – från mesolitikum i Hälsingland till järnålder i Örebro till historiska husgrunder i Södermanland.

Sidor från Verksamhetsberättelse 2014-3_Sida_1Men SAU:arna hann med en del annat också: populär-arkeologisk bok, forskningsprojekt om deponering i våtmark, deltagande i EAA-konferensen i Istanbul, föredrag hos hembygdsföreningar och ordenssällskap, SAU-pris, kremeringsexperiment, workshops mm.

Sidor från Verksamhetsberättelse 2014-3_Sida_2Fältsäsongen drar igång på allvar nu (en del i huset har redan tjuvstartat) och vi ser redan fram emot Verksamhetsberättelsen 2015.

Sidor från Verksamhetsberättelse 2014-4Du kan ladda ned publikationen som PDF, men vi skickar gärna ett ex till den som vill ha den i handen.

Publicerat i Allmänt, Bronsålder, Förmedling, Hälsingland, Järnålder, Medeltid/Historisk, Närke, Östergötland, Södermanland, Stockholms län, Uppdragsarkeologi, Uppland, Västmanland | Lämna en kommentar

Underbara saker

Professor Gullög Nordquist med del av kvinnofigurin från Asine, Grekland

Professor Gullög Nordquist med del av kvinnofigurin från Asine, Grekland

Museum Gustavianum är Uppsala universitetsmuseum och ansvarar för en fantastisk samling innehållande framförallt omfattande förhistoriska föremål från forskningsgrävningar i Sverige, Nordafrika och Medelhavsområdet. Länge förvarades de i lokaler som var allt annat än lättillgängliga för forskare eller bra ur ren antikvarisk synvinkel. Numera är Gustavianum ett mycket fint museum (och arkeologer, antikare och egyptologer har fått flytta till lite mer användarvänliga, om än mindre romantiska lokaler i Engelska Parken). Nu har även samlingarna fått nya fina lokaler som ligger mer tillgängligt. Men framförallt har de nya lokalerna gjort att föremålen både skyddas bättre mot tidens tand och kommer till sin fula rätt.

Ulf Celin på SAU bistod som projektledare under slutfasen av den omfattande och komplicerade flytten av samlingarna förra året. När allt från stora stenblock med egyptiska hieroglyfer, 4000 år gamla textilier från Nubien, bronsålderskeramik från Asine, till vendeltida svärd ska flyttas så är det mycket att tänka på och ha ångest över. Men nu är allt på plats och museets antikvarier arbetar intensivt med att sortera, dokumentera och tillgängliggöra dom för forskare och studenter – och även för allmänheten. I helgen hade de en öppen dag på samlingarna och fram till september har museet en tillfällig utställning med godbitar som antikvarierna plockat fram och berättar om.

Jonas och Ann beundrar sköldbeslag från de vendeltida gravarna i Valsgärde

Jonas och Ann beundrar sköldbeslag från de vendeltida gravarna i Valsgärde

Textilier. I lådan tidigkristna koptiska broderier från Egypten, ovanpå bordet ett medeltida tyg ffrån Funbo, Uppland

Textilier. I lådan tidigkristna koptiska broderier från Egypten, ovanpå bordet ett medeltida tyg från Funbo, Uppland

Idag fick vi på SAU göra ett besök och titta samlingarna och möta de som jobbar där. Det var otroligt roligt och engagerande, nästan överväldigande med de skatter som universitetet ansvarar för. Detta är skatter i den mening som verkligen betyder något för arkeologer: det är inte i första hand guld och juveler, däremot besitter de en enorm informationspotential om mänsklighetens förhistoria. Vissa föremål är unika även internationellt sett och Ludmila och John som guidade oss berättade om utländska forskare på besök som fått tårar i ögonen vid åsynen av dom.

Mycket jobb återstår. Dels med att packa upp och organisera, dels att utreda möjligheterna att skapa en användbar databas så att materialet verkligen kan komma forskningen och undervisningen till del. Stort tack till Ludmila och John som tog sig tid att visa runt oss och svara på frågor.

Det är inte bara föremålen som är värda att bevara. Gullög med fältdagbok från Asine som nu digitaliseras och fotograferas. Den grävningen var ett tidigt samarbete på 1920-talet mellan antikforskare och arkeologer då Otto Frödin hjälpte till med fältarbetet.

Det är inte bara föremålen som är värda att bevara. Gullög med fältdagbok från Asine som nu digitaliseras och fotograferas. Den grävningen var ett tidigt samarbete på 1920-talet mellan antikforskare och arkeologer då Otto Frödin hjälpte till med fältarbetet.

 

John Worley visar svärd som hittats vid Islandsfallet, Fyrisån i centrala Uppsala

John Worley visar svärd som hittats vid Islandsfallet, Fyrisån i centrala Uppsala

Publicerat i Föremål | Lämna en kommentar

Rena rama medeltiden!

minlopsedel(61)I november 2014 ryckte vi ut och dokumenterade några skelett som hade påträffats i åkern strax söder om Björklinge kyrka. De framkom i ett halvmeterbrett bredbandsschakt. Benbitar från två av skeletten skickades iväg till Ångströmlaboratoriet i Uppsala för kol 14-datering. Nu har resultaten kommit. De placerar dem i 1200-talet. Detta visar att begravningarna förmodligen gjordes innan dagens kyrka hade byggts omkring 150 meter längre norrut. Den kyrka vi kan se där idag är till största delen ett verk av en omfattande om- och tillbyggnad som gjordes på 1600-talet. De äldre delarna av byggnaden anses dock vara uppförda omkring år 1300.

Publicerat i Björklinge, Kyrkogård, Medeltid/Historisk, Osteologi, Uppland | Lämna en kommentar

Databaser och dödsarkeologi

Rita Peyroteo Stjerna

Rita Peyroteo Stjerna

För några år sen startade forskare med intresse för stenålder vid SAU och institutionen för arkeologi och antik historia en seminarieserie som riktade sig till ett nätverk av likasinnade arkeologer i Mälardalsregionen. Syftet var att anordna informella seminarier och träffar där vi kunde presentera arbete under gång, olika forskningsprojekt och annat som var värt att diskutera utan att känna press att hålla ett regelrätt forskarseminarium. En del av presentationerna har varit rejält insnöade på specialområden som bara får pulsen att gå snabbare hos stenåldersentusiaster (neolitisk keramikdekor, senneolitiska boplatsmönster, kvarts!).

Det är naturligtvis så att de flesta ämnen har beröringspunkter som är av intresse oavsett vilken tidsålder man är insnöad på. Nu i januari har vi haft två träffar som belyser detta. Först kom Rita Peyroteo Stjerna och berättade om sitt avhandlingsämne om mesolitiska gravar i Portugal. Ritas projekt inbegriper en intressant studie av två närliggande floddalar där de gravlagda verkar ha haft ganska olika diet, marin kost överväger på den ena, landlevande djur på den andra – trots att alla är gravlagda i kökkenmöddingar av snäckskal. Det som gjorde Ritas presentation extra intressant för oss är att hon använder sig av en metod som även SAUs osteologer är bekanta med: arkeothanatologi (även känt som ‘anthropologie de terrain‘). Det kan beskrivas som en sorts forensisk fältosteologi. Genom att studera hur skelettdelarna ligger i förhållande till ursprungligt anatomiskt läge kan man belysa hur den döda kroppen behandlats vid gravtillfället och även särskilja de händelser som hänt efter begravningen, om de beror på naturliga processer eller mänskliga aktiviteter. Emma och Sofia använde en variant av detta vid undersökningen av det tidigmedeltida gravfältet i Gnista t ex.

Fotografier från de tidiga utgrävningarna vid Alvastra Pålbyggnad. Riksantikvarieämbetet Flickr

Förra veckan var det Jackie Taffinder, antikvarie för stenålderssamlingarna vid Historiska Museet, som höll en presentation. Hon informerade om ett stort projekt som kommer dra igång lite senare i år. Det enorma fyndmaterialet som samlats in vid undersökningarna av Alvastra Pålbyggnad, först av Otto Frödin i början av 1900-talet och sedan av forskare vid arkeologiska institutionen i Stockholm på 70-talet, har ännu inte avrapporterats fullständigt. Det finns ett minst lika rikligt dokumentationsmaterial som också borde göras mer tillgängligt. Historiska museet har nu fått medel till att skapa en ordentlig databas över Alvastra-materialet och tillgängliggöra det via en webbportal (lite som Birkaprojektet).

Det är ett mycket värdefullt projekt och även intressant ur en antikvarisk synvinkel: vad ska ingå, hur ska det registreras, hur tillgängliggöra gamla planer, fältdagböcker och foton på bästa sätt? Vad är en vettig ambitionsnivå? Samtidigt kommer institutionen i Stockholm ansvara för rapportarbetet och förhoppningsvis kunna inspirera studenter att ta sig an delar av materialet i uppsatsarbeten. Det ska bli spännande att följa utvecklingen av detta, och säkerligen lärorikt och givande för långt fler än stenåldersarkeologer.

 

Publicerat i Allmänt, Metodik, Seminarium, Stenålder | Lämna en kommentar