Julklapp till Örebro länsmuseum

Fredrik Thölin tar fram metallfynden som hittills förvarats i en klimatbox.

Fredrik Thölin tar fram metallfynden som hittills förvarats i en klimatbox.

Ingen undersökning är helt avslutad innan fynden levererats till ett museum. Det kan vara en utdragen process eftersom praxis varit att Riksantikvarieämbetet som beslutar om var fynden ska hamna behandlar ärendet först efter det att rapporten är godkänd och tryckt. Nationellt ansvarig för allt material som tillvaratagits från fornlämningar är Historiska Museet i Stockholm. Fast numera förvaras detta i jättelika utrymmen i Tumba och på museet finns mest bara fynden från de allra tidigaste utgrävningarna.

Ulf Celin har sett över fyndlistor och ordnat upp i backarna. Kerstin Westrin hjälper till att packa allt säkert inför färden.

Ulf Celin har sett över fyndlistor och ordnat upp i backarna. Kerstin Westrin hjälper till att packa allt säkert inför färden.

Stenredskap i kvarts och rester från tillverkning från en av de mesolitiska boplatserna vid Svartkärret.

Stenredskap i kvarts och rester från tillverkning från en av de mesolitiska boplatserna vid Svartkärret.

Länsmuséer kan dock få överta ägaransvaret för föremålen om de anhåller om det, om de inte bedöms vara av betydande nationellt intresse. Olika muséer har olika policy, en del vill ha allt som grävs i länet, andra vill bara ha det som de själva gräver ut, alternativt bara ett urval utifrån område eller tidsperiod. En del vill inte ha något alls (mer än vad de redan har i sina samlingar).

I dag levererar vi dock föremålen från ett antal lokaler som SAU undersökt i Närke till Örebro läns museum. Det rör sig om boplats- och gravmaterial från allt från mesolitikum till järnålder. Framförallt är det de omfattande undersökningarna i samband med utbyggnaden av E18: Svartkärret, Sanna och Västra Via. Rapporterna finns att ladda ned på vår webb.

Bubbelplast, skumgummi och spännband. Det gäller att se till att inget faller ur lådorna under färden.

Bubbelplast, skumgummi och spännband. Det gäller att se till att inget faller ur lådorna under färden.

Det är en bitterljuv känsla att packa ihop och tömma hyllor i fyndförrådet. Å ena sidan är det skönt att få plats för nya fynd och knyta ihop säcken på ett projekt. Å andra sidan är det lite sorgligt att se dom försvinna. Det är dock trevligt att veta att de nu är bättre tillgängliga för forskare och arkeologer som behöver studera dom. Enligt uppgift är det en forskare som ivrigt väntar på att få titta igenom Svartkärret… (vi har våra aningar om vem det kan vara).

För övrigt kommer nog processen att få in fynden till samlingarna gå snabbare i framtiden. RAÄ håller på att testar ett nytt system där Länsstyrelsen redan i undersökningsbeslutet kan ange vilken enhet som är den mottagande. Det skulle innebära inte bara att vi inte behöver vänta på besked till efter rapporten, utan också att vi redan från början kan sortera och förbereda fynden på det sätt som det mottagande museet föredrar. Det kommer underlätta för oss alla.

Mazdan fylls med backarna. Fredrik Thölin åker iväg till Örebro för att överlämna julklappen.

Mazdan fylls med backarna. Fredrik Thölin åker iväg till Örebro för att överlämna julklappen.

 

Posted in Allmänt, Föremål, Närke | Leave a comment

SAU Vetenskapliga Pris 2014

Torun Zachrisson…går till Torun Zachrisson. Docent i arkeologi vid Stockholms universitet.

Prisnämndens motivering lyder:

För att hon i sin forskning förnyat bilden av järnålderns samhälle och landskapsanvändning, inte minst genom att kreativt och källkritiskt använda sig av uppdragsarkeologiska resultat.

Torun har i sin forskning tagit ett nytt grepp om vår kunskap om järnålderns bosättningar och landskapsutnyttjande. Hon har till stor del utgått från de resultat som uppdragsarkeologin bidragit med genom de omfattande undersökningarna under 1980- och 90-talet som till viss del reviderade den äldre kunskapsbilden. Hon har som få andra forskare konsekvent satt sig in i nya utgrävningar och rapporter, med källkritiskt sinne. Hennes slutsatser har varit en stor tillgång för arkeologin i allmänhet och hennes intresse för nya grävresultat har varit till stor glädje för arkeologer verksamma utanför universiteten. I sin forskargärning har hon visat på vilken vital roll uppdragsarkeologin kan ha för kunskapsuppbyggnaden.

Bibliografi

Academia.edu

SAU Vetenskapliga Pris

Sedan 2006 har SAU årligen delat ut ett Vetenskapligt Pris som har instiftats för att belöna en eller flera forskare som gjort insatser inom svensk arkeologi. Dessa skall ha präglats av självständighet och vetenskaplig insiktsfullhet.

Prispengarna tas från det överskott som genereras av SAU uppdragsarkeologiska verksamhet och förvaltas av Forskningsfonden. Pristagaren utses av en Priskommitté som inkluderar representanter från både uppdragsarkeologin och forskningen. Det vetenskapliga priset är en strategisk satsning för att stimulera bred forskning kring det arkeologiska källmaterialet. Genom valet av pristagare markerar SAU det uppdragsarkeologiska materialets stora vetenskapliga potential, och hur detta har bidragit till att förändra vår uppfattning om forntiden.

Lista över tidigare års pristagare

Posted in Allmänt | 1 Comment

Osteologi i Gnista, ett år senare

Nu har dryga året gått sedan vi kom in från undersökningarna av storhögen och det tidigkristna gravfältet i Gnista. Under den här tiden har både arkeologiska och laborativa analyser genomförts, några pågår fortfarande och sammanställningar av det arkeologiska materialet har gjorts.

Sofia Prata och Ulf Celin  i en fältosteologisk diskussion. Foto: SAU/Upplandsmuseet.

Sofia Prata och Ulf Celin i en fältosteologisk diskussion. Foto: SAU/Upplandsmuseet.

En omfattande osteologisk analys har genomförts och den första fasen är nu till ända. De kremerade benen från järnåldersgravfältet har analyserats av Rudolf Gustavsson som arbetar hos oss under denna vinter. De obrända individer som gravlagts i Gnista är färdiganalyserade av mig och Emma Sjöling. Nu återstår en sammanställning i en rapport där även isotopanalyser skall ingå. Samtliga resultat kommer ni att kunna läsa om i den kommande rapporten under nästa år. Men våren känns ju väldigt långt borta så här i december och därför presenterar vi lite av det vi arbetat med hittills här och nu, med fokus på de kristna gravarna.

Redan under utgrävningen kunde vi konstatera att män, kvinnor, ungdomar och barn hade begravts på det tidigmedeltida gravfältet i Gnista. Andelen män var större än andelen kvinnor. Barn och ungdomar utgjorde ca en tredjedel av antalet gravlagda. Många vuxna var i övre medelåldern vid dödstillfället. De ungas ålder sträckte sig inom ett stort spann, från spädbarn till ungdomar i 18- 20 årsåldern. När det gäller åldersbedömning kan det vara värt veta att den osteologiska analysen endast säger något om individens biologiska ålder vid dödstillfället. Ju äldre man blir desto mer inverkar livsföring, aktiviteter, arbete och sjukdomar på skelettet. Det betyder att en människa som haft ett fysiskt påfrestande liv kan ha ett skelett som ser ut att vara äldre än individen i själva verket var då den avled. Det kan alltså vara skillnad mellan en individs kronologiska och biologiska ålder. Åldersbedömningen av barn och unga anses vara mer överensstämmande eftersom vi där tittar på skelettets och tändernas utveckling, som är mer förutsägbar. Man bör även betänka att begreppet vuxen är beroende av sin kontext. Skelettmässigt blir man inte vuxen förrän någon gång mellan 20-25 år. Men vid vilken ålder ansågs man vara vuxen under den aktuella tidsperioden – och omvänt – hur länge var man barn?

Emma Sjöling och Sofia Prata mäter in skelettet i en av gravarna som undersöktes. Foto: SAU/Upplandsmuseet.

Emma Sjöling och Sofia Prata mäter in skelettet i en av gravarna som undersöktes. Foto: SAU/Upplandsmuseet.

I analysen kunde vi också konstatera att flera av de gravlagda uppvisade förändringar i skelettet. Artritiska förändringar, dvs. ledinflammationer, i axel och armbågsleder samt i kotpelaren var förhållandevis vanligt. Det är möjligt att många av dessa förändringar kan kopplas till kroppsarbete som varit påfrestande, framförallt för armar och överkropp. Det kan dock inte uteslutas att förändringarna i flera fall delvis eller helt, orsakats av degenerativt förändringar kopplade till en hög ålder. Vi kunde också se att ca en tredjedel av de begravda råkat ut för benbrott och andra typer av trauman som lämna spår i skelettet. I de flesta fall hade skadorna läkt vid tidpunkten för döden, men något undantag påträffades och det kan man läsa mer om i den kommande rapporten. När det gäller dödsorsaken förblir den ofta okänd eftersom dödliga sjukdomar eller skador sällan syns i skelettet, utan endast påverkar mjukvävnader och övriga organ. Däremot kommer vi kunna få fram information om andra aspekter av hälsan.

Flertalet vuxna på gravfältet visade sig t.ex. vara förhållandevis långa och det gällde även en del av barnen. Kroppslängd är en av flera indikationer på en individs hälsa i barn- och ungdomsåren, eftersom god tillväxt är beroende av att man är frisk under den tid då skelettet växer. Dock har även indikationer på bristsjukdomar framkommit. Att se hur dessa relaterar till övriga hälsomarkörer är en del av det arbete som nu tar vid. Här kommer även isotopanalyserna att bidra med viktiga pusselbitar genom att vi får information om diet och kosthållning.

Mansgrav med intilliggande barngrav. Kropställningen tyder på att båda individerna begravts i ett öppet utrymme, sannolikt i kista.

Mansgrav med intilliggande barngrav. Kroppsställningen tyder på att båda individerna begravts i ett öppet utrymme, sannolikt i kista. Foto: SAU/Upplandsmuseet.

Annat som vi kommer att arbeta med är hur den demografiska spridningen ser ut i Gnista. Var på gravfältet har de döda begravts i förhållande till varandra? Är det kön och ålder eller andra faktorer som t.ex. familj och släktskap som kan ha styrt? En annan viktigt del av det arbetet som kvarstår är att göra jämförelser med andra gravfält från Mälardalsområdet från samma tidsperiod, för att se vilka likheter och skillnader som finns beträffande, köns- och åldersspridning, hälsa och sjukdomar mm.

I det kommande arbetet ingår även en analys av hur de döda gravlagts, dvs. om de lagts i kista, i svepning eller bara rakt ned i en nedgrävning? I gynnsamma fall hade vi trärester från kistan och spikar kvar i graven, dock fanns sällan direkta spår av svepning eller liknande.  I andra fall fanns ingenting alls kvar och även spåren av den ursprungliga nedgrävningen kunde vara borta. För att bättre förstå hur man hanterat de döda under den tidiga delen av kristendomen, då de skriftliga källorna var mycket få, måste vi söka i de indirekta spåren. Målet är att identifiera och särskilja kulturell och biologisk påverkan på graven för att kunna rekonstruera hela eller delar av händelseförloppet från dödstillfället och framåt, s.k. fältantropologi (eng. archaeothanatology). Därför studeras skelettelementens position och förhållande till varandra noggrant i fält. Detta kombineras med kunskap om biologiska nedbrytningsprocesser, t.ex. hur kroppar påverkas under förmultning. Beroende på om kroppen förmultnat inom ett öppet eller slutet utrymme (t.ex. en träkista, svepning eller direkt under jord) hamnar skelettelementen i olika position i förhållande till varandra. På så vis får genom den osteologiska analysen vi inte bara veta mer om de döda som begravts på Gnistas gravfält, utan vi lär oss också mer om de levande och deras föreställningar om hur de döda skulle tas om hand.

Kvinna, sannolikt begravd i svepning. Foto: SAU / Upplandsmuseet.

I en av gravarna låg en kvinna som av skelettelementens position att döma troligen begravts i svepning. Foto: SAU/Upplandsmuseet.

 

Posted in Gnista gravfält, Gravfält, Järnålder, Medeltid/Historisk, Metodik, Osteologi, Uppland | Leave a comment

Okända gravar i Björklinge

2014-11-18 10.58.16Igår fick vår osteolog Rudolf Gustavsson göra en snabb utryckning med polisen till Björklinge där man vid en kabelnedläggning invid vägen påträffat skelett som föreföll vara mänskliga. Rudde kunde konfirmera att det definitivt var människoskelett, men även att det knappast rörde sig om ett modernt brott. Trots att schaktet är mycket smalt så hittade han rester efter flera individer och kunde även se att de låg nedlagda på det sätt som vi förknippar med kristet gravskick. Själva området är dock en bra bit söder om den nuvarande kyrkan och kyrkogården, så frågan är när denna separata gravplats användes och framförallt varför.

Tina Fors (Lst) och Jonas Wikborg (SAU) diskuterar läget för de påträffade skeletten

Tina Fors (Lst) och Jonas Wikborg (SAU) diskuterar läget för de påträffade skeletten

Idag på förmiddagen följde jag och Jonas Wikborg med Länsstyrelsens handläggare Tina Fors för att inspektera platsen och diskutera eventuella insatser för lämningarna. I eftermiddag kl 15 kommer Tina och Jonas vara på plats igen ute vid Björklinge för att göra ett inslag live i P4 Uppland (Eftermiddag i P4).

Uppdaterat: Här är inslaget på P4 Uppland.

2014-11-18 10.59.04

Gravarna ligger på en svag förhöjning i det omgivande åkerlandskapet

Fortsättning följer.

Posted in Gravfält, Medeltid/Historisk, Osteologi, Uppland | Leave a comment

Öppna föredrag om Gamla Uppsala

Föredrag för allmänheten om Gamla Uppsala på Upplandsmuseet, denna och kommande tisdagar. Fri entré men begränsat med utrymme. Först till kvarn!

Arkeologi i Gamla Uppsala

Posted in Boplats, Förmedling, Gamla Uppsala, Gravfält, Järnålder, Populärt, Uppland | Leave a comment

Skeppssättning på rätt köl

DSC_0013

Nyligen genomförde vi en lite ovanlig uppgift på Årbygravfältet i Svedvi sn utanför Kolbäck i Västmanland (Svedvi 192). Det var markägaren Mattias Robson som påtalat att två av stenarna i en skeppssättning lutade och att det fanns risk att de kunde falla omkull. Mattias har varit behjälplig vid flera tillfällen i samband med insatser vid gravfältet (se SAU Rapporter för Årby och Amanda Wuopios blogginlägg).

Västmanlands länsstyrelse sköt till medel för en räddningsinsats. Så en kylig morgon i oktober åkte jag ut till gravfältet för att i samarbete med markägaren renovera skeppssättningen och resa upp de två stenarna.

Arbetet genomfördes så att stenarna varsamt lyftes upp med hjälp av grävmaskin. Därefter rensades hålet där stenen stått och utvidgades något. Vid rensningen visade det sig att båda stenarna varit förstärkta med betong under marknivå. En markduk placerades i botten av gropen och ett lager grus lades som fundament för stenen. Därefter placerades stenen åter i gropen och tomrummet fylldes upp med grus. Sist lades torvor från närområdet för att dölja ingreppet samt påskynda återväxten av gräs runt stenarna.

Skeppssättningen restaurerades första gången 1967. Det troliga är att stenarna då placerades och säkrades med betong. Det är denna betong som påträffades vid de två nu restaurerade stenarna och som nu även börjar synas vid ytterligare en sten. I samband med restaureringen 1967 genomfördes även en mindre arkeologisk undersökning. Under mittstenen påträffades brända ben, kamfragment, nitar, brodd, spelbrickor samt små fragment av keramik. Fynden förvaras i Västmanlands läns museums lokaler i Hallstahammar.

Vid renoveringen av skeppssättningen upptäcktes att ytterligare en sten lutar så möjligen får vi anledning att komma tillbaka till detta fina gravfält.

Skeppssättningen efter renovering. Foto: Olle Heimer

Skeppssättningen efter renovering. Foto: Olle Heimer

Vill ni besöka skeppssättningen så har Mattias anlagt en parkeringsplats ute vid landsvägen och han underhåller en stig som leder upp till gravfältet som är väl värt ett besök. Han gör en fantastisk insats för denna fina fornlämning.

 

Posted in Gravfält, Järnålder, Västmanland | 2 Comments

Reportage från Skån

I förra veckan avslutades fältundersökningen av de mesolitiska boplatserna Skån och Skånskogen i Hälsingland. Det var en kamp mot klockan in i det sista, med en del snöblandat regn och frost om morgonen, men det gick vägen. Resultatet har blivit över förväntan med mycket fint stenmaterial och ovanligt mycket brända djurben för att vara stenålderslokaler. En av de sista dagarna var även elever från Svågadalens skola på besök för att få se på föremålen och höra mer om stenålderns bosättare i trakten.

Ljusdalsposten gjorde ytterligare ett inslag med arkeologerna, denna gång även med video som kan ses nedan. Text och bildspel finns på webtidningen.

Under vintern kommer rapportarbetet inledas, men det dröjer lite med med resultat eftersom benen ska artbestämmas av en osteolog här på SAU och organiskt material ska skickas på C14-datering.

Posted in Boplats, Hälsingland, Skån Ljusdal, Stenålder | Leave a comment

Makt och monument under järnåldern

Badelunda Hembygdsförening i Västerås arrangerar i helgen ett öppet seminarium om monumentala lämningar under järnåldern. Fokus ligger på de pålrader som framkommit på en del centrala platser, inte minst ute vid Anundshög i Västerås, vilket naturligtvis är av extra stort intresse för föreningens medlemmar. Alexandra Sanmark som i flera år studerat det speciella fornlämningsområdet kring högen ska berätta om sina forskningsresultat. För att sätta in det i ett större sammanhang har hembygdsföreningen även bjudit in Jonas Wikborg för att berätta om projektet i Gamla Uppsala, samt Tony Björk och Ylva Wickberg från Sydsvensk Arkeologi som ska berätta om fynden vid Degeberga. Det hela ska sedan avslutas med en paneldebatt mellan föredragshållarna.

Länsstyrelsen har trevligt nog skjutit till extra medel för att kunna göra detta till ett lite större event än vanligt men samtidigt låta det vara fri entré, och Västmanlands läns museum tillhandahåller lokal.

Tid: Lördag 18/10, kl 12.30-16

Plats: Hörsalen, Västmanlands läns museum

AFFISCH SEMINARIUM 2014

 

 

Posted in Förmedling, Gamla Uppsala, Järnålder, Populärt, Uppland, Västmanland | Leave a comment

Rester från stenåldern i Ljusdal

Brända djurben från Skån. Ser inte ut som mycket till måltid, men även dessa små ben ger oss värdefull information om vad de jagade och åt under stenåldern. En osteolog, benexpert, kommer analysera benen efter grävningen. Foto: Kerstin Westrin

Brända djurben från Skån. Ser inte ut som mycket till måltid, men även dessa små ben ger oss värdefull information om vad de jagade och åt under stenåldern. En osteolog, benexpert, kommer analysera benen efter grävningen. Foto: Kerstin Westrin

Team Hälsingland kämpar vidare, i kamp mot det annalkande mörkret och kylan. Tur då, särskilt när regnet fyller schakten med vatten, att arkeologin är så pass rolig! Mattias Ahlbeck låter som ett enda stort leende när han ringer och berättar och Kerstin Westrin skickar fina bilder, som jag lägger upp här.

Nyligen blev de klara med Skån där det förutom en hel del fint slagen sten, rester från tillverkning av redskap, också kom brända djurben. Ovanligt mycket och välbevarade ben med tanke på att de troligen kommer från en mesolitisk boplats som är över 6000 år gammal. Det är mycket välkommet eftersom en av huvudfrågorna vi har är vad platsen har använts till. Benen berättar om vilka djur de har jagat, hur naturmiljön var under denna tid, samt kanske även vilken tid på året de vistades där i trakterna kring Skånsjön. Ben från nyfödda och unga djur kan betyda att det var vår och sommar när de var där, medan mer fullvuxna djur och pälsdjur kanske snarare betyder höst och vinter.

Pilspetsar, eggar och skrapor tillverkades ofta i kvarts, en bergart som det var lätt att få tag på i Hälsingland. Foto: Kerstin Westrin

Pilspetsar, eggar och skrapor tillverkades ofta i kvarts, en bergart som det var lätt att få tag på i Hälsingland. Foto: Kerstin Westrin

Kvartsit är ett annat vanligt material för redskap i denna region. Till skillnad från västra och sydligaste Sverige förekommer inte flinta naturligt här. Foto: Kerstin Westrin

Kvartsit är ett annat vanligt material för redskap i denna region. Till skillnad från västra och sydligaste Sverige förekommer inte flinta naturligt här. Foto: Kerstin Westrin

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det blir också intressant att jämföra detta med samtida boplatser från kusten. Arkeologerna har nu flyttat över till den andra lokalen, Skånskogen, för att handgräva ytor där de hittat rester av tillverkning av yxor. Tekniken med vilken man tillverkade sina redskap och materialet som användes kan ge oss ledtrådar om det var samma människor som rörde sig mellan kust och inland beroende på säsong, eller om det rörde sig om olika grupper som dock hela tiden var i nära kontakt med varandra.

Lokal 2, Skånskogen. Här kommer stora mängder slagen sten i olika bergarter och även spår av tillverkning av yxor. Foto: Kerstin Westrin

Lokal 2, Skånskogen. Här kommer stora mängder slagen sten i olika bergarter och även spår av tillverkning av yxor. Foto: Kerstin Westrin

Skån skylt

Posted in Boplats, Hälsingland, Osteologi, Skån Ljusdal, Stenålder | Leave a comment

Stenålder i Hälsingland

Yxämne. Förarbetet till en yxa som aldrig blev klar. Möjligen tillverkad i den lokala bergarten dellenit (efter Dellensjöarna). Foto: Kerstin Westrin

Yxämne. Förarbetet till en yxa som aldrig blev klar. Möjligen tillverkad i den lokala bergarten dellenit (efter Dellensjöarna). Foto: Kerstin Westrin

Just nu slutundersöker vi två mesolitiska lokaler i Hälsingland, norr om Ljusdal: Skån & Skånskogen. De hittades och förundersöktes tidigare i år i samband med att väg 773 ska rustas upp och breddas. SAU är ansvarig för de avslutande undersökningarna men samarbetar med Stigfinnaren som hittade lokalerna vid inventeringar vid sjösystemen. Det som är lite kul med platserna är att de ligger så pass högt, 300 m.ö.h., att de till skillnad från de flesta stenåldersboplatser som vi hittar inte varit strandbundna. Istället har människorna  troligen utnyttjat det rika djurlivet runt sjösystemen här. Det gör att de är lite svårare att datera i detta inledande skede, även om intrycket från stenmaterialet är att det troligen rör sig om jägarstenåldern, dvs äldre än 6000 år. Det har dock redan kommit fram en härd och dessutom en hel del brända ben så en mycket noggrannare datering kommer bli möjligt.

Vad som också ska bli intressant är att se i vilken mån de som hade sina troligen ganska säsongsbetonade bosättningar här tillverkade sina föremål i lokala bergarter och i vilken mån de tog med sig redskap eller råmaterial från andra platser. Det kan ge oss inblick i både mobilitet och större kontaktnät. Djurbenen kan ge svar på vilka aktiviteter man hade för sig (mat eller även pälsjakt?) samt vilken tid på året man var här.

Det är även kul att intresset lokalt verkar vara stort. Ljusdalsposten har hunnit med en blänkare och Mattias Ahlbeck, vår biträdande projektledare, blev intervjuad i P4 Gävleborg redan första grävdagen (ni kan lyssna på det nedan). Vi ska uppdatera medierna i slutet av undersökningarna lite mer om resultaten. Den lokala skolan ska även få göra ett platsbesök innan arkeologerna plockar ihop, fast det är en kamp att hinna klart innan den annalkande vintern. Fler uppdateringar ska även ske på bloggen (följ Kategori: Skån Ljusdal) under analys- och rapportarbetet och vi ska avsluta med lite föredrag för både forskare och allmänhet.

Att gräva i Hälsingland i oktober är en kamp mot klockan, men än så länge har det bara varit morgonfrost och ingen snö. Foto: Kerstin Westrin

Att gräva i Hälsingland i oktober är en kamp mot klockan, men än så länge har det bara varit morgonfrost och ingen snö. Foto: Kerstin Westrin

 

 

Posted in Boplats, Hälsingland, Skån Ljusdal, Stenålder | Leave a comment