Skeppssättning på rätt köl

DSC_0013

Nyligen genomförde vi en lite ovanlig uppgift på Årbygravfältet i Svedvi sn utanför Kolbäck i Västmanland (Svedvi 192). Det var markägaren Mattias Robson som påtalat att två av stenarna i en skeppssättning lutade och att det fanns risk att de kunde falla omkull. Mattias har varit behjälplig vid flera tillfällen i samband med insatser vid gravfältet (se SAU Rapporter för Årby och Amanda Wuopios blogginlägg).

Västmanlands länsstyrelse sköt till medel för en räddningsinsats. Så en kylig morgon i oktober åkte jag ut till gravfältet för att i samarbete med markägaren renovera skeppssättningen och resa upp de två stenarna.

Arbetet genomfördes så att stenarna varsamt lyftes upp med hjälp av grävmaskin. Därefter rensades hålet där stenen stått och utvidgades något. Vid rensningen visade det sig att båda stenarna varit förstärkta med betong under marknivå. En markduk placerades i botten av gropen och ett lager grus lades som fundament för stenen. Därefter placerades stenen åter i gropen och tomrummet fylldes upp med grus. Sist lades torvor från närområdet för att dölja ingreppet samt påskynda återväxten av gräs runt stenarna.

Skeppssättningen restaurerades första gången 1967. Det troliga är att stenarna då placerades och säkrades med betong. Det är denna betong som påträffades vid de två nu restaurerade stenarna och som nu även börjar synas vid ytterligare en sten. I samband med restaureringen 1967 genomfördes även en mindre arkeologisk undersökning. Under mittstenen påträffades brända ben, kamfragment, nitar, brodd, spelbrickor samt små fragment av keramik. Fynden förvaras i Västmanlands läns museums lokaler i Hallstahammar.

Vid renoveringen av skeppssättningen upptäcktes att ytterligare en sten lutar så möjligen får vi anledning att komma tillbaka till detta fina gravfält.

Skeppssättningen efter renovering. Foto: Olle Heimer

Skeppssättningen efter renovering. Foto: Olle Heimer

Vill ni besöka skeppssättningen så har Mattias anlagt en parkeringsplats ute vid landsvägen och han underhåller en stig som leder upp till gravfältet som är väl värt ett besök. Han gör en fantastisk insats för denna fina fornlämning.

 

Posted in Gravfält, Järnålder, Västmanland | Leave a comment

Reportage från Skån

I förra veckan avslutades fältundersökningen av de mesolitiska boplatserna Skån och Skånskogen i Hälsingland. Det var en kamp mot klockan in i det sista, med en del snöblandat regn och frost om morgonen, men det gick vägen. Resultatet har blivit över förväntan med mycket fint stenmaterial och ovanligt mycket brända djurben för att vara stenålderslokaler. En av de sista dagarna var även elever från Svågadalens skola på besök för att få se på föremålen och höra mer om stenålderns bosättare i trakten.

Ljusdalsposten gjorde ytterligare ett inslag med arkeologerna, denna gång även med video som kan ses nedan. Text och bildspel finns på webtidningen.

Under vintern kommer rapportarbetet inledas, men det dröjer lite med med resultat eftersom benen ska artbestämmas av en osteolog här på SAU och organiskt material ska skickas på C14-datering.

Posted in Boplats, Hälsingland, Skån Ljusdal, Stenålder | Leave a comment

Makt och monument under järnåldern

Badelunda Hembygdsförening i Västerås arrangerar i helgen ett öppet seminarium om monumentala lämningar under järnåldern. Fokus ligger på de pålrader som framkommit på en del centrala platser, inte minst ute vid Anundshög i Västerås, vilket naturligtvis är av extra stort intresse för föreningens medlemmar. Alexandra Sanmark som i flera år studerat det speciella fornlämningsområdet kring högen ska berätta om sina forskningsresultat. För att sätta in det i ett större sammanhang har hembygdsföreningen även bjudit in Jonas Wikborg för att berätta om projektet i Gamla Uppsala, samt Tony Björk och Ylva Wickberg från Sydsvensk Arkeologi som ska berätta om fynden vid Degeberga. Det hela ska sedan avslutas med en paneldebatt mellan föredragshållarna.

Länsstyrelsen har trevligt nog skjutit till extra medel för att kunna göra detta till ett lite större event än vanligt men samtidigt låta det vara fri entré, och Västmanlands läns museum tillhandahåller lokal.

Tid: Lördag 18/10, kl 12.30-16

Plats: Hörsalen, Västmanlands läns museum

AFFISCH SEMINARIUM 2014

 

 

Posted in Förmedling, Gamla Uppsala, Järnålder, Populärt, Uppland, Västmanland | Leave a comment

Rester från stenåldern i Ljusdal

Brända djurben från Skån. Ser inte ut som mycket till måltid, men även dessa små ben ger oss värdefull information om vad de jagade och åt under stenåldern. En osteolog, benexpert, kommer analysera benen efter grävningen. Foto: Kerstin Westrin

Brända djurben från Skån. Ser inte ut som mycket till måltid, men även dessa små ben ger oss värdefull information om vad de jagade och åt under stenåldern. En osteolog, benexpert, kommer analysera benen efter grävningen. Foto: Kerstin Westrin

Team Hälsingland kämpar vidare, i kamp mot det annalkande mörkret och kylan. Tur då, särskilt när regnet fyller schakten med vatten, att arkeologin är så pass rolig! Mattias Ahlbeck låter som ett enda stort leende när han ringer och berättar och Kerstin Westrin skickar fina bilder, som jag lägger upp här.

Nyligen blev de klara med Skån där det förutom en hel del fint slagen sten, rester från tillverkning av redskap, också kom brända djurben. Ovanligt mycket och välbevarade ben med tanke på att de troligen kommer från en mesolitisk boplats som är över 6000 år gammal. Det är mycket välkommet eftersom en av huvudfrågorna vi har är vad platsen har använts till. Benen berättar om vilka djur de har jagat, hur naturmiljön var under denna tid, samt kanske även vilken tid på året de vistades där i trakterna kring Skånsjön. Ben från nyfödda och unga djur kan betyda att det var vår och sommar när de var där, medan mer fullvuxna djur och pälsdjur kanske snarare betyder höst och vinter.

Pilspetsar, eggar och skrapor tillverkades ofta i kvarts, en bergart som det var lätt att få tag på i Hälsingland. Foto: Kerstin Westrin

Pilspetsar, eggar och skrapor tillverkades ofta i kvarts, en bergart som det var lätt att få tag på i Hälsingland. Foto: Kerstin Westrin

Kvartsit är ett annat vanligt material för redskap i denna region. Till skillnad från västra och sydligaste Sverige förekommer inte flinta naturligt här. Foto: Kerstin Westrin

Kvartsit är ett annat vanligt material för redskap i denna region. Till skillnad från västra och sydligaste Sverige förekommer inte flinta naturligt här. Foto: Kerstin Westrin

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det blir också intressant att jämföra detta med samtida boplatser från kusten. Arkeologerna har nu flyttat över till den andra lokalen, Skånskogen, för att handgräva ytor där de hittat rester av tillverkning av yxor. Tekniken med vilken man tillverkade sina redskap och materialet som användes kan ge oss ledtrådar om det var samma människor som rörde sig mellan kust och inland beroende på säsong, eller om det rörde sig om olika grupper som dock hela tiden var i nära kontakt med varandra.

Lokal 2, Skånskogen. Här kommer stora mängder slagen sten i olika bergarter och även spår av tillverkning av yxor. Foto: Kerstin Westrin

Lokal 2, Skånskogen. Här kommer stora mängder slagen sten i olika bergarter och även spår av tillverkning av yxor. Foto: Kerstin Westrin

Skån skylt

Posted in Boplats, Hälsingland, Osteologi, Skån Ljusdal, Stenålder | Leave a comment

Stenålder i Hälsingland

Yxämne. Förarbetet till en yxa som aldrig blev klar. Möjligen tillverkad i den lokala bergarten dellenit (efter Dellensjöarna). Foto: Kerstin Westrin

Yxämne. Förarbetet till en yxa som aldrig blev klar. Möjligen tillverkad i den lokala bergarten dellenit (efter Dellensjöarna). Foto: Kerstin Westrin

Just nu slutundersöker vi två mesolitiska lokaler i Hälsingland, norr om Ljusdal: Skån & Skånskogen. De hittades och förundersöktes tidigare i år i samband med att väg 773 ska rustas upp och breddas. SAU är ansvarig för de avslutande undersökningarna men samarbetar med Stigfinnaren som hittade lokalerna vid inventeringar vid sjösystemen. Det som är lite kul med platserna är att de ligger så pass högt, 300 m.ö.h., att de till skillnad från de flesta stenåldersboplatser som vi hittar inte varit strandbundna. Istället har människorna  troligen utnyttjat det rika djurlivet runt sjösystemen här. Det gör att de är lite svårare att datera i detta inledande skede, även om intrycket från stenmaterialet är att det troligen rör sig om jägarstenåldern, dvs äldre än 6000 år. Det har dock redan kommit fram en härd och dessutom en hel del brända ben så en mycket noggrannare datering kommer bli möjligt.

Vad som också ska bli intressant är att se i vilken mån de som hade sina troligen ganska säsongsbetonade bosättningar här tillverkade sina föremål i lokala bergarter och i vilken mån de tog med sig redskap eller råmaterial från andra platser. Det kan ge oss inblick i både mobilitet och större kontaktnät. Djurbenen kan ge svar på vilka aktiviteter man hade för sig (mat eller även pälsjakt?) samt vilken tid på året man var här.

Det är även kul att intresset lokalt verkar vara stort. Ljusdalsposten har hunnit med en blänkare och Mattias Ahlbeck, vår biträdande projektledare, blev intervjuad i P4 Gävleborg redan första grävdagen (ni kan lyssna på det nedan). Vi ska uppdatera medierna i slutet av undersökningarna lite mer om resultaten. Den lokala skolan ska även få göra ett platsbesök innan arkeologerna plockar ihop, fast det är en kamp att hinna klart innan den annalkande vintern. Fler uppdateringar ska även ske på bloggen (följ Kategori: Skån Ljusdal) under analys- och rapportarbetet och vi ska avsluta med lite föredrag för både forskare och allmänhet.

Att gräva i Hälsingland i oktober är en kamp mot klockan, men än så länge har det bara varit morgonfrost och ingen snö. Foto: Kerstin Westrin

Att gräva i Hälsingland i oktober är en kamp mot klockan, men än så länge har det bara varit morgonfrost och ingen snö. Foto: Kerstin Westrin

 

 

Posted in Boplats, Hälsingland, Skån Ljusdal, Stenålder | Leave a comment

SAU till EAA 2014 i Istanbul

eaa 2014Årets konferens för European Association of Archaeologists (EAA) arrangeras i Istanbul. SAU kommer i år medverka och presentera flera olika projekt, från arkeologiska undersökningar, både nyss avslutade och pågående, till individuella forskningsprojekt. EAA-konferensen involverar arkeologer från både Europa och andra delar av världen och är ett fantastiskt tillfälle att få insyn i den forskning som bedrivs inom vårt fält. Det ger oss även en möjlighet att nå ut med information om svensk arkeologi och en chans att få respons, kommentarer och knyta värdefulla kontakter. Förhoppningsvis leder detta till att vi också fortsätter utveckla våra metoder och tolkningar.

Nedanför är en sammanställning av våra bidrag på konferensen. Vi kommer göra blogginlägg av flera av dem senare under hösten.

Torsdag 11:e september

Chasing Death Ways: New Methods, Techniques and Practices in Documenting and Interpreting the Funerary Record (T06S025)

Pyres and Funerary Practices in Iron Age Sweden: Field Osteology and Experimental Archaeology at Old Uppsala

Sjöling, Emma & Prata, Sofia

Posters – 14:00-14:40

Making Dead Bodies Public. Ethical Aspects on Presenting Osteological Material

Celin, Ulf

Christian, Pagan or Both? A Poorly Executed Cremation at An Iron Age/Early Christian Cemetery at Gnista, Sweden

Sjöling, Emma; Prata, Sofia & Hennius, Andreas

 

Fredag 12:e september

“Binary Bind”: Deconstructing Sex and Gender Dichotomies in Archaeological Practice 20th EAA AGE Session (T06S020)

Cut the Cord – Scissors and Sorcery in Viking Age Sweden

Sundkvist, Anneli

 

Archaeology of Architecture: Technology and Practice (T03S016)

Architectural Communication. A discussion about diffrent housetypes during the Late Iron age, 500 AD- 1200 AD in central Scandinavia. Construction, Use of rawmaterial & Function

Eklund, Susanna

 

Burial Communities in Long Term Perspective (T06S027)

Ultuna. A Key Site for Understanding Early Medieval Burial Change

Hulth, Helena

 

Spread of Ideas, Things and People. Cross-Cultural Contacts on Baltic Sea Area (T01S023)

Pots Crossing the Water: Corded Ware Culture Exchange Networks Around the Baltic Sea in Light of Chemical Data (SEM-EDS, PIXE)

Holmqvist-Saukkonen, Elisabeth & Larsson Åsa M.

 

Lördag 13:e september

Border Crossings: Rethinking Cultural and Material Diffusion (T01S028)

Contact, Change and Mobility Revealed through the Craft of Potters: Identifying Diffusion and Migration in the Baltic Sea Region during the Neolithic

Larsson, Åsa M & Holmqvist-Saukkonen, Elisabeth

 

‘Searching for Things’: Exploring the First Places and Systems of Law and Assembly in Northern Europe (T06S022)

The Poles in the Holes in the Rows. The Monumental Demarcation of Old Uppsala Constructed in the 6th-7th Centuries CE

Wikborg, Jonas

Assembly-Places: A Possible Interpretation of the Tuna Sites in Central Sweden? Starting from the Gilltuna Example

Sundkvist, Anneli

 

Outlands and Outland Use – In the Past, the Present and the Future (T05S004)

Viking Wood Tar

Svensson Hennius, Jonas

 

 

 

Posted in Allmänt, Boplats, Bronsålder, Förmedling, Gamla Uppsala, Gilltuna, Gnista gravfält, Gravfält, Järnålder, Laborativ arkeologi, Malma, Medeltid/Historisk, Osteologi, Seminarium, Stenålder, Ultuna, Vetenskapliga programmet | Leave a comment

En rund och en fyrkantig – två gravar i Stavby

I början på juli gjorde SAU en undersökning av ett par gravar i Stavby, längs med väg 288, nära Alunda. Fornlämningen heter närmare bestämt Stavby 65:1-2 och ligger just nordväst om Jönninge. Grävningen är nu länge och väl avslutad och jag tänkte berätta lite om den. Läget för undersökningen var lite speciellt då vi befann oss precis på kanten till en bergskärning för vägen. Bilarna susade fram flera meter under oss. Inledningen av undersökningen blev också lite dramatisk då vi fick lov att utrota getingar som hade bosatt sig i en av stensättningarna (se bilder).

Ann Lindkvist utrotar getingar med insektsspray och skyddsutrustning. Foto: Sanna Eklund.

Fornlämningen bestod av två stensättningar, en rund och en kvadratisk. Den runda innehöll stora stenar, både som fyllning och kantkedja. Gravens inre täcktes av en packning av mindre stenar. Begravningen/-arna var en komplex historia. Över större delen av gravens inre fanns ett lager som innehöll relativt mycket brända människoben och kanske också djurben samt några keramikbitar. I ytan på benlagret syntes en mindre grop fylld med kol, sot och brända ben. Under en trekantig sten fanns ytterligare ett mindre lager med ben. Det stora benlagret täckte också ett antal små gropar, i läskburksstorlek, vilka innehöll kol, sot och brända ben. Förhoppningsvis kommer det med hjälp av den osteologiska analysen gå att reda ut om det för sig om flera olika begravda personer eller om det är benmaterial från en individ som har portionerats ut på olika ställen.

Den kvadratiska stensättningen var stor, 8 x 8 meter. Det hade en fin, delvis bevarad kantkedja av stenar som var tätt placerade med flata sidor utåt. Gravens inre var fylld med tätt packade, stora stenar. Nästan mitt i fanns en i ytan synlig grop. Det visade sig att den tillkommit genom att graven plundrats. Delvis under gropen hittade vi en bålplats med kvarvarande brandrester och brända ben. Den som grävde gropen måste ha vetat precis var den skulle gräva för nästan det enda kvarvarande fyndet var ett avlångt järnföremål, sannolikt en puns. Den döde hade troligen fått med sig färdkost till andra sidan eftersom vi hittade ett ganska helt keramikkärl som måste ha satts ned i en grop före eldbegängelsen. En liten bit harts skvallrar om att det bör ha funnits ytterligare gravgåvor, ett hartstätat näverkärl, på bålet.

Ett försök till en vidare vy vid lodfotografering. Den fyrsidiga stensättningen närmast kameran, den runda i fonden. Till vänster fotografen Ann Lindkvist med fjärrkontrollen i hand, i mitten skymtar stången för kameran och Kerstin Westrin som håller upp den och till höger Sanna Eklund som fotograferar fotograferandet.

Det visade sig dessutom att gravarna inte var riktigt så ensamma som de först verkade. Under våra promenader till lunchen i boden hittade vi två stensättningar alldeles intill. Men de ligger utanför vägsträckningen och hotas inte av vägbygget.

Dateringarna är ännu oklara – vi får vänta på 14C-resultaten. Mycket i gravarnas utformning och fyndmaterialet ger dock näring åt en återkommande tanke, nämligen att dateringarna kan komma att hamna i äldre järnålder, kanske i närheten av Kristi födelse….?

Posted in Gravfält, Järnålder, Stavby 65, Uppland | Leave a comment

Husbyborgs historia och förhistoria

Just nu undersöker vi boplatslämningar från förhistorisk tid vid Husbyborg i Uppsala. Området ligger på västra sidan om Fyrisån, uppströms från centrum och idag blandas här jordbruksmarker och industri- och kontorslokaler. I höstas utredde Ulf Celin, Ann Lindkvist och Olle Heimer ute ett större område med anledning av att industriområdet behöver expandera. Uppe invid ett impediment hittades härdar, gropar och stolphål inom en yta som kunde begränsas ganska väl – tyvärr beroende på att nutida bebyggelsen förstört delar av den ursprungliga boplatsen.

Häradskarta från 1859-63, med det ursprungliga utredningsområdet i rött. Boplatslämningarna kom i NÖ delen, intill det impediment som kan ses på den gamla kartan. Gränserna mellan ägorna går tillbaka till storskiftet 1767. (Karta: Ann Lindkvist, från SAU Rapport 2013:20, fig 3).

Det äldsta skriftliga belägget för Husby-namnet är från 1345 då platsen benämns Husabyulleråker (SAU Rapport 2013:20, s 10). Förmodligen har det redan då ett par hundra år på nacken, för de flesta husabyar verkar bildas under 1000-1100-talet. För Uppsala-arkeologer är namnet Husbyborg framförallt förknippat med det hus som rymde de omfattande samlingarna från arkeologiska forskningsgrävningar utförda av institutionen. Inte bara från Sverige utan även Egypten, Cypern, Grekland och Turkiet. Numera ligger ansvaret för samlingarna på universitetsmuseet Gustavianum och de har precis flyttats till nya och mer ändamålsenliga lokaler i närheten av campus. En flytt som för övrigt Ulf Celin var inblandad i mot slutet som projektledare, så han har verkligen hunnit bli bekant med platsen.

Ulf Celin och Kerstin Westrin schaktar fram spåren av järnåldersbebyggelsen vid Husbyborg. Foto: Niklas Stenbäck

Boplatslämningarna som Helena Hulth, Ulf Celin och Kerstin Westrin är ute och undersöker 2014 är dock äldre än det medeltida platsnamnet, kanske mer samtida med efterleden ulleråker – ej att förväxlas med dagens Ulleråker i södra Uppsala (läs mer om den mystiske Ull i SAU Rapport 2013:5, s 9-11). De ligger framförallt samlade på de högre partierna och tunnas av ned i slänten. Tidigare undersökningar av Per Frölund i närheten gav lämningar från övergången äldre-yngre järnålder, dvs runt 200-600 e Kr (RAÄ rapport ATA dnr 6781/93). Det verkar passa ganska bra med utseendet på de anläggningar som framkommer meddelar Helena, kanske med mer övervikt på yngre järnålder. Men det kommer vi inte veta ordentligt förrän resultaten från kol14-dateringarna blir klara.

Det kommer fler inlägg om Husbyborg framöver under rapportarbetet.

Posted in Boplats, Husbyborg, Järnålder, Medeltid/Historisk, Uppland | Leave a comment

Från sten till järn. Populärarkeologiska artiklar

Illustration: Göte Göransson, SAU

SAU fick det roliga uppdraget att som fördjupning redovisa undersökningarna vid Skälby i Västmanland och Påljungshage i Södermanland populärarkeologiskt, så att resultaten bättre kunde nå ut till intresserade. Uppdraget var mycket uppskattat och givande, särskilt som det genomfördes i dialog med Göte Göransson som skapade väldigt fina illustrationer av allt från stockbåtsbygge under stenåldern, till matlagning under bronsåldern, till husbygge under järnålder.

Böckerna lät oss berätta om stort och smått som vi kunde utläsa ur boplatsen från bondestenåldern och gravfältet från bronsåldern i Påljungshage, samt den långvariga bebyggelsen under äldre järnåldern i Skälby. Men de gav oss också möjlighet att sätta in platserna i deras större regionala och även kontinentala sammanhang. De som levde i Sverige under förhistorien var ju inga isolerade grupper, tvärtom ser vi hur de ingår i nätverk åt alla väderstreck och påverkas av allt från jordbrukets etablering till bronshantverket till Romarrikets uppgång och fall.

Rekonstruktion av 2000 år gammalt hus från Skälby, Västmanland. Illustration: Göte Göransson, SAU

Även om arkeologi är ett ständigt upptäckande av ny information, en stark anledning till varför så många av oss älskar denna bransch, så vet vi faktiskt långt mer om de årtusenden som ledde upp till medeltiden då skriftspråket slutligen etableras ordentligt. I rapporter och vetenskapliga artiklar måste vi vara faktafokuserade och källkritiska, vilket lätt blir ganska torrt och svårbegripligt för de som inte är fackutbildade. Så därför var det med både lite bävan och stor glädje som vi fick Länsstyrelsens mandat att för en gångs skull vända oss till de som bor i området och berätta om de fina och fascinerande lämningar som de som bodde där innan dem har lämnat efter sig.

Visningar i fält är det vanligaste sättet att berätta om vad vi hittat. Men en bok varar längre än en utgrävning. Foto: Jonas Wikborg

Böckerna har som sagt redan publicerats och de delades ut gratis till den intresserade allmänheten i respektive län. Jag har nu äntligen under denna lugna sommarvecka hunnit skapa PDF:er av samtliga artiklar och lagt upp dem på vår hemsida. Fritt fram att ladda ned och läsa för alla som är intresserade både av platserna i sig och av förhistorien i allmänhet.

SAU Skrifter 21: Skälby (Äldre järnålder)

SAU Skrifter 22: Påljungshage (Sten- och bronsålder)

Not: Artiklarna sprids under Creative Commons licens (CC BY-NC-ND 2.5 SE) som tillåter spridning men bara i icke kommersiella sammanhang. Verk som ligger under den här licensen får inte bearbetas och den som använder verket måste erkänna SAU och respektive illustratör som upphovsman.

Posted in Boplats, Bronsålder, Förmedling, Gravfält, Järnålder, Påljungshage, Populärt, Skälby, Södermanland, Stenålder, Västmanland | 2 Comments

Utredningar, stort som smått

Fredrik Andersson mäter in en möjlig fornlämning i Lilla Ramsjö, Morgongåva, Uppland. Foto: Susanna Eklund

Något jag tyvärr inte fick lära mig så mycket om på grundutbildningen i arkeologi var hur mycket mer som ingår i uppdragsarkeologi än ren utgrävning. Det var först efter det att jag fick jobb i branschen som mer av själva processen uppenbarade sig för mig. Även om vi arkeologer har blivit bättre på att nå ut till allmänheten om vad vi undersöker och hur vi tolkar detta så är det nästan alltid det vi kallar slutundersökningar som uppmärksammas. Det är vid dessa som fornlämningarna tas bort och dokumenteras och av förklarliga skäl ger dessa naturligtvis roligast resultat att visa upp. Men detta är samtidigt bara en liten del av det omfattande kulturmiljöarbete som vi och myndigheterna (RAÄ, Länsstyrelser, kommuner, muséer) arbetar med.

Ett viktigt steg är utredningarna. Det kan gälla allt från att en privatperson vill bygga ut på sin tomt till omfattande vägplaneringar av Trafikverket. Arkeologerna studerar de historiska kartorna, läser i arkiven och ser vilka arkeologiska föremål som hittats sen tidigare i området, samt naturligtvis vilka fornlämningar som redan är registrerade. Utifrån detta och det rådande kunskapsläget görs en bedömning var det kan behövas inventering både för att kontrollera de kända lämningarna och potentiellt hitta nya. Vi utgår t ex från höjd över havet, topografi (slättmark, isälvsimpediment), typ av jordmån (sandmark, morän, lermark), närhet till vattendrag och våtmarker, historiska platsnamn osv.

Ann Lindkvist övervakar schaktningen vid Lilla Ramsjö. Foto: Susanna Eklund

Arbetet utförs inte bara för att hitta lämningar som måste undersökas innan byggnation, utan även för att om möjligt identifiera ytor fria från kulturminnen så att placering av hus och vägar kan justeras därefter. Utredningar syftar även till att ge en fingervisning om hur kostsam en exploatering kan bli så att beställaren har chans att ändra sig, eller om Länsstyrelsen anser att området bör skyddas av kulturhistoriska skäl.

I år har arkeologerna vid SAU genomfört flera utredningar i olika län och med olika syfte. Vi har utrett områden med potentiella lokaler från äldre och yngre stenåldern i Uppland, Närke och Stockholm – vissa gav riktigt roliga resultat. Helena Hulth m.fl. har varit i Tillberga i Västmanland inför en planerad poppelodling och i åkermarken där identifierat en ganska omfattande boplats, troligtvis från järnåldern. Hon har även varit i Bäcklösa söder om Uppsala där resultatet blev främst historiska lämningar som tegelframställning. En annan utredning gjordes utanför Morgongåva i Uppsala där det sedan länge finns kända boplatser och gravar från stenåldern, men även gravfält från järnåldern och runstenar. Där hittades spår av bosättning från stenålder och möjligen järnålder i skogs- resp åkermarken, samt husgrunder från historisk tid och gamla färdvägar.

Rest av tegelugn som hittades vid Bäcklösa, Uppsala. Foto: Helena Hulth

En utredning ska ofta belysa inte bara vilka förhistoriska lämningar som finns i ett område utan också dess samlade kulturmiljö, så att Länsstyrelsen kan ha det i åtanke när de ska avgöra om vilka ingrepp som kan godkännas. Denna ökade insikt om att miljöer är mer än summan av sina delar och hur viktiga de är för att belysa den historiska utvecklingen, är något som verkligen växt fram under slutet av 1900-talet. I höst fortsätter vi med utredningarna. Från små mesolitiska lägen i Östergötland till omfattande områden med allt från stenålder till historiska lämningar inför Trafikverkets planerade utbyggnad av järnvägen (Ostlänken) i Södermanland.

Efter sommaren och under hösten kommer rapporterna för utredningarna färdigställas. Rapporterna från förra årets utredningar ligger nu ute på vår hemsida, samt på RAÄ SAMLA. På Samla kan man hitta samtliga arkeologiska rapporter publicerade från 2013 och framåt genom att söka på allt från fornlämningsnummer till socken till lämningstyp. Ett mycket bra initiativ och något som även underlättar för oss i framtida utredningar. Kanske det digitala arkivet framöver kan utökas med att inkludera även äldre rapporter. Vi får se.

Det är inte alltid solen skiner och fåglarna sjunger... Lena Sundin mäter in vid Tillberga och Ellinor Hedlund Larsson står beredd att rycka in om den Västmanländska leran slukar henne. Foto: Helena Hulth

Posted in Järnålder, Medeltid/Historisk, Närke, Östergötland, Södermanland, Stenålder, Stockholms län, Uppdragsarkeologi, Uppland, Västmanland | Leave a comment