SAU Verksamhetsberättelse 2014

Verksamhetsberättelse 2014Ett år går så snabbt. Men även för arkeologer kan det vara värt att stanna upp och reflektera över den korta tidsrymden, minnas allt roligt vi gjort och deltagit i. I år har vi därför sammanställt en verksamhetsberättelse som tar upp en del av det vi hann med under 2014.

Rapporter som äntligen blev färdiga, om t ex Ultuna och Gilltuna, och nya uppdrag kom in – från mesolitikum i Hälsingland till järnålder i Örebro till historiska husgrunder i Södermanland.

Sidor från Verksamhetsberättelse 2014-3_Sida_1Men SAU:arna hann med en del annat också: populär-arkeologisk bok, forskningsprojekt om deponering i våtmark, deltagande i EAA-konferensen i Istanbul, föredrag hos hembygdsföreningar och ordenssällskap, SAU-pris, kremeringsexperiment, workshops mm.

Sidor från Verksamhetsberättelse 2014-3_Sida_2Fältsäsongen drar igång på allvar nu (en del i huset har redan tjuvstartat) och vi ser redan fram emot Verksamhetsberättelsen 2015.

Sidor från Verksamhetsberättelse 2014-4Du kan ladda ned publikationen som PDF, men vi skickar gärna ett ex till den som vill ha den i handen.

Posted in Allmänt, Bronsålder, Förmedling, Hälsingland, Järnålder, Medeltid/Historisk, Närke, Östergötland, Södermanland, Stockholms län, Uppdragsarkeologi, Uppland, Västmanland | Leave a comment

Underbara saker

Professor Gullög Nordquist med del av kvinnofigurin från Asine, Grekland

Professor Gullög Nordquist med del av kvinnofigurin från Asine, Grekland

Museum Gustavianum är Uppsala universitetsmuseum och ansvarar för en fantastisk samling innehållande framförallt omfattande förhistoriska föremål från forskningsgrävningar i Sverige, Nordafrika och Medelhavsområdet. Länge förvarades de i lokaler som var allt annat än lättillgängliga för forskare eller bra ur ren antikvarisk synvinkel. Numera är Gustavianum ett mycket fint museum (och arkeologer, antikare och egyptologer har fått flytta till lite mer användarvänliga, om än mindre romantiska lokaler i Engelska Parken). Nu har även samlingarna fått nya fina lokaler som ligger mer tillgängligt. Men framförallt har de nya lokalerna gjort att föremålen både skyddas bättre mot tidens tand och kommer till sin fula rätt.

Ulf Celin på SAU bistod som projektledare under slutfasen av den omfattande och komplicerade flytten av samlingarna förra året. När allt från stora stenblock med egyptiska hieroglyfer, 4000 år gamla textilier från Nubien, bronsålderskeramik från Asine, till vendeltida svärd ska flyttas så är det mycket att tänka på och ha ångest över. Men nu är allt på plats och museets antikvarier arbetar intensivt med att sortera, dokumentera och tillgängliggöra dom för forskare och studenter – och även för allmänheten. I helgen hade de en öppen dag på samlingarna och fram till september har museet en tillfällig utställning med godbitar som antikvarierna plockat fram och berättar om.

Jonas och Ann beundrar sköldbeslag från de vendeltida gravarna i Valsgärde

Jonas och Ann beundrar sköldbeslag från de vendeltida gravarna i Valsgärde

Textilier. I lådan tidigkristna koptiska broderier från Egypten, ovanpå bordet ett medeltida tyg ffrån Funbo, Uppland

Textilier. I lådan tidigkristna koptiska broderier från Egypten, ovanpå bordet ett medeltida tyg från Funbo, Uppland

Idag fick vi på SAU göra ett besök och titta samlingarna och möta de som jobbar där. Det var otroligt roligt och engagerande, nästan överväldigande med de skatter som universitetet ansvarar för. Detta är skatter i den mening som verkligen betyder något för arkeologer: det är inte i första hand guld och juveler, däremot besitter de en enorm informationspotential om mänsklighetens förhistoria. Vissa föremål är unika även internationellt sett och Ludmila och John som guidade oss berättade om utländska forskare på besök som fått tårar i ögonen vid åsynen av dom.

Mycket jobb återstår. Dels med att packa upp och organisera, dels att utreda möjligheterna att skapa en användbar databas så att materialet verkligen kan komma forskningen och undervisningen till del. Stort tack till Ludmila och John som tog sig tid att visa runt oss och svara på frågor.

Det är inte bara föremålen som är värda att bevara. Gullög med fältdagbok från Asine som nu digitaliseras och fotograferas. Den grävningen var ett tidigt samarbete på 1920-talet mellan antikforskare och arkeologer då Otto Frödin hjälpte till med fältarbetet.

Det är inte bara föremålen som är värda att bevara. Gullög med fältdagbok från Asine som nu digitaliseras och fotograferas. Den grävningen var ett tidigt samarbete på 1920-talet mellan antikforskare och arkeologer då Otto Frödin hjälpte till med fältarbetet.

 

John Worley visar svärd som hittats vid Islandsfallet, Fyrisån i centrala Uppsala

John Worley visar svärd som hittats vid Islandsfallet, Fyrisån i centrala Uppsala

Posted in Föremål | Leave a comment

Rena rama medeltiden!

minlopsedel(61)I november 2014 ryckte vi ut och dokumenterade några skelett som hade påträffats i åkern strax söder om Björklinge kyrka. De framkom i ett halvmeterbrett bredbandsschakt. Benbitar från två av skeletten skickades iväg till Ångströmlaboratoriet i Uppsala för kol 14-datering. Nu har resultaten kommit. De placerar dem i 1200-talet. Detta visar att begravningarna förmodligen gjordes innan dagens kyrka hade byggts omkring 150 meter längre norrut. Den kyrka vi kan se där idag är till största delen ett verk av en omfattande om- och tillbyggnad som gjordes på 1600-talet. De äldre delarna av byggnaden anses dock vara uppförda omkring år 1300.

Posted in Björklinge, Kyrkogård, Medeltid/Historisk, Osteologi, Uppland | Leave a comment

Databaser och dödsarkeologi

Rita Peyroteo Stjerna

Rita Peyroteo Stjerna

För några år sen startade forskare med intresse för stenålder vid SAU och institutionen för arkeologi och antik historia en seminarieserie som riktade sig till ett nätverk av likasinnade arkeologer i Mälardalsregionen. Syftet var att anordna informella seminarier och träffar där vi kunde presentera arbete under gång, olika forskningsprojekt och annat som var värt att diskutera utan att känna press att hålla ett regelrätt forskarseminarium. En del av presentationerna har varit rejält insnöade på specialområden som bara får pulsen att gå snabbare hos stenåldersentusiaster (neolitisk keramikdekor, senneolitiska boplatsmönster, kvarts!).

Det är naturligtvis så att de flesta ämnen har beröringspunkter som är av intresse oavsett vilken tidsålder man är insnöad på. Nu i januari har vi haft två träffar som belyser detta. Först kom Rita Peyroteo Stjerna och berättade om sitt avhandlingsämne om mesolitiska gravar i Portugal. Ritas projekt inbegriper en intressant studie av två närliggande floddalar där de gravlagda verkar ha haft ganska olika diet, marin kost överväger på den ena, landlevande djur på den andra – trots att alla är gravlagda i kökkenmöddingar av snäckskal. Det som gjorde Ritas presentation extra intressant för oss är att hon använder sig av en metod som även SAUs osteologer är bekanta med: arkeothanatologi (även känt som ‘anthropologie de terrain‘). Det kan beskrivas som en sorts forensisk fältosteologi. Genom att studera hur skelettdelarna ligger i förhållande till ursprungligt anatomiskt läge kan man belysa hur den döda kroppen behandlats vid gravtillfället och även särskilja de händelser som hänt efter begravningen, om de beror på naturliga processer eller mänskliga aktiviteter. Emma och Sofia använde en variant av detta vid undersökningen av det tidigmedeltida gravfältet i Gnista t ex.

Fotografier från de tidiga utgrävningarna vid Alvastra Pålbyggnad. Riksantikvarieämbetet Flickr

Förra veckan var det Jackie Taffinder, antikvarie för stenålderssamlingarna vid Historiska Museet, som höll en presentation. Hon informerade om ett stort projekt som kommer dra igång lite senare i år. Det enorma fyndmaterialet som samlats in vid undersökningarna av Alvastra Pålbyggnad, först av Otto Frödin i början av 1900-talet och sedan av forskare vid arkeologiska institutionen i Stockholm på 70-talet, har ännu inte avrapporterats fullständigt. Det finns ett minst lika rikligt dokumentationsmaterial som också borde göras mer tillgängligt. Historiska museet har nu fått medel till att skapa en ordentlig databas över Alvastra-materialet och tillgängliggöra det via en webbportal (lite som Birkaprojektet).

Det är ett mycket värdefullt projekt och även intressant ur en antikvarisk synvinkel: vad ska ingå, hur ska det registreras, hur tillgängliggöra gamla planer, fältdagböcker och foton på bästa sätt? Vad är en vettig ambitionsnivå? Samtidigt kommer institutionen i Stockholm ansvara för rapportarbetet och förhoppningsvis kunna inspirera studenter att ta sig an delar av materialet i uppsatsarbeten. Det ska bli spännande att följa utvecklingen av detta, och säkerligen lärorikt och givande för långt fler än stenåldersarkeologer.

 

Posted in Allmänt, Metodik, Seminarium, Stenålder | Leave a comment

Julklapp till Örebro länsmuseum

Fredrik Thölin tar fram metallfynden som hittills förvarats i en klimatbox.

Fredrik Thölin tar fram metallfynden som hittills förvarats i en klimatbox.

Ingen undersökning är helt avslutad innan fynden levererats till ett museum. Det kan vara en utdragen process eftersom praxis varit att Riksantikvarieämbetet som beslutar om var fynden ska hamna behandlar ärendet först efter det att rapporten är godkänd och tryckt. Nationellt ansvarig för allt material som tillvaratagits från fornlämningar är Historiska Museet i Stockholm. Fast numera förvaras detta i jättelika utrymmen i Tumba och på museet finns mest bara fynden från de allra tidigaste utgrävningarna.

Ulf Celin har sett över fyndlistor och ordnat upp i backarna. Kerstin Westrin hjälper till att packa allt säkert inför färden.

Ulf Celin har sett över fyndlistor och ordnat upp i backarna. Kerstin Westrin hjälper till att packa allt säkert inför färden.

Stenredskap i kvarts och rester från tillverkning från en av de mesolitiska boplatserna vid Svartkärret.

Stenredskap i kvarts och rester från tillverkning från en av de mesolitiska boplatserna vid Svartkärret.

Länsmuséer kan dock få överta ägaransvaret för föremålen om de anhåller om det, om de inte bedöms vara av betydande nationellt intresse. Olika muséer har olika policy, en del vill ha allt som grävs i länet, andra vill bara ha det som de själva gräver ut, alternativt bara ett urval utifrån område eller tidsperiod. En del vill inte ha något alls (mer än vad de redan har i sina samlingar).

I dag levererar vi dock föremålen från ett antal lokaler som SAU undersökt i Närke till Örebro läns museum. Det rör sig om boplats- och gravmaterial från allt från mesolitikum till järnålder. Framförallt är det de omfattande undersökningarna i samband med utbyggnaden av E18: Svartkärret, Sanna och Västra Via. Rapporterna finns att ladda ned på vår webb.

Bubbelplast, skumgummi och spännband. Det gäller att se till att inget faller ur lådorna under färden.

Bubbelplast, skumgummi och spännband. Det gäller att se till att inget faller ur lådorna under färden.

Det är en bitterljuv känsla att packa ihop och tömma hyllor i fyndförrådet. Å ena sidan är det skönt att få plats för nya fynd och knyta ihop säcken på ett projekt. Å andra sidan är det lite sorgligt att se dom försvinna. Det är dock trevligt att veta att de nu är bättre tillgängliga för forskare och arkeologer som behöver studera dom. Enligt uppgift är det en forskare som ivrigt väntar på att få titta igenom Svartkärret… (vi har våra aningar om vem det kan vara).

För övrigt kommer nog processen att få in fynden till samlingarna gå snabbare i framtiden. RAÄ håller på att testar ett nytt system där Länsstyrelsen redan i undersökningsbeslutet kan ange vilken enhet som är den mottagande. Det skulle innebära inte bara att vi inte behöver vänta på besked till efter rapporten, utan också att vi redan från början kan sortera och förbereda fynden på det sätt som det mottagande museet föredrar. Det kommer underlätta för oss alla.

Mazdan fylls med backarna. Fredrik Thölin åker iväg till Örebro för att överlämna julklappen.

Mazdan fylls med backarna. Fredrik Thölin åker iväg till Örebro för att överlämna julklappen.

 

Posted in Allmänt, Föremål, Närke | Leave a comment

SAU Vetenskapliga Pris 2014

Torun Zachrisson…går till Torun Zachrisson. Docent i arkeologi vid Stockholms universitet.

Prisnämndens motivering lyder:

För att hon i sin forskning förnyat bilden av järnålderns samhälle och landskapsanvändning, inte minst genom att kreativt och källkritiskt använda sig av uppdragsarkeologiska resultat.

Torun har i sin forskning tagit ett nytt grepp om vår kunskap om järnålderns bosättningar och landskapsutnyttjande. Hon har till stor del utgått från de resultat som uppdragsarkeologin bidragit med genom de omfattande undersökningarna under 1980- och 90-talet som till viss del reviderade den äldre kunskapsbilden. Hon har som få andra forskare konsekvent satt sig in i nya utgrävningar och rapporter, med källkritiskt sinne. Hennes slutsatser har varit en stor tillgång för arkeologin i allmänhet och hennes intresse för nya grävresultat har varit till stor glädje för arkeologer verksamma utanför universiteten. I sin forskargärning har hon visat på vilken vital roll uppdragsarkeologin kan ha för kunskapsuppbyggnaden.

Bibliografi

Academia.edu

SAU Vetenskapliga Pris

Sedan 2006 har SAU årligen delat ut ett Vetenskapligt Pris som har instiftats för att belöna en eller flera forskare som gjort insatser inom svensk arkeologi. Dessa skall ha präglats av självständighet och vetenskaplig insiktsfullhet.

Prispengarna tas från det överskott som genereras av SAU uppdragsarkeologiska verksamhet och förvaltas av Forskningsfonden. Pristagaren utses av en Priskommitté som inkluderar representanter från både uppdragsarkeologin och forskningen. Det vetenskapliga priset är en strategisk satsning för att stimulera bred forskning kring det arkeologiska källmaterialet. Genom valet av pristagare markerar SAU det uppdragsarkeologiska materialets stora vetenskapliga potential, och hur detta har bidragit till att förändra vår uppfattning om forntiden.

Lista över tidigare års pristagare

Posted in Allmänt | 1 Comment

Osteologi i Gnista, ett år senare

Nu har dryga året gått sedan vi kom in från undersökningarna av storhögen och det tidigkristna gravfältet i Gnista. Under den här tiden har både arkeologiska och laborativa analyser genomförts, några pågår fortfarande och sammanställningar av det arkeologiska materialet har gjorts.

Sofia Prata och Ulf Celin  i en fältosteologisk diskussion. Foto: SAU/Upplandsmuseet.

Sofia Prata och Ulf Celin i en fältosteologisk diskussion. Foto: SAU/Upplandsmuseet.

En omfattande osteologisk analys har genomförts och den första fasen är nu till ända. De kremerade benen från järnåldersgravfältet har analyserats av Rudolf Gustavsson som arbetar hos oss under denna vinter. De obrända individer som gravlagts i Gnista är färdiganalyserade av mig och Emma Sjöling. Nu återstår en sammanställning i en rapport där även isotopanalyser skall ingå. Samtliga resultat kommer ni att kunna läsa om i den kommande rapporten under nästa år. Men våren känns ju väldigt långt borta så här i december och därför presenterar vi lite av det vi arbetat med hittills här och nu, med fokus på de kristna gravarna.

Redan under utgrävningen kunde vi konstatera att män, kvinnor, ungdomar och barn hade begravts på det tidigmedeltida gravfältet i Gnista. Andelen män var större än andelen kvinnor. Barn och ungdomar utgjorde ca en tredjedel av antalet gravlagda. Många vuxna var i övre medelåldern vid dödstillfället. De ungas ålder sträckte sig inom ett stort spann, från spädbarn till ungdomar i 18- 20 årsåldern. När det gäller åldersbedömning kan det vara värt veta att den osteologiska analysen endast säger något om individens biologiska ålder vid dödstillfället. Ju äldre man blir desto mer inverkar livsföring, aktiviteter, arbete och sjukdomar på skelettet. Det betyder att en människa som haft ett fysiskt påfrestande liv kan ha ett skelett som ser ut att vara äldre än individen i själva verket var då den avled. Det kan alltså vara skillnad mellan en individs kronologiska och biologiska ålder. Åldersbedömningen av barn och unga anses vara mer överensstämmande eftersom vi där tittar på skelettets och tändernas utveckling, som är mer förutsägbar. Man bör även betänka att begreppet vuxen är beroende av sin kontext. Skelettmässigt blir man inte vuxen förrän någon gång mellan 20-25 år. Men vid vilken ålder ansågs man vara vuxen under den aktuella tidsperioden – och omvänt – hur länge var man barn?

Emma Sjöling och Sofia Prata mäter in skelettet i en av gravarna som undersöktes. Foto: SAU/Upplandsmuseet.

Emma Sjöling och Sofia Prata mäter in skelettet i en av gravarna som undersöktes. Foto: SAU/Upplandsmuseet.

I analysen kunde vi också konstatera att flera av de gravlagda uppvisade förändringar i skelettet. Artritiska förändringar, dvs. ledinflammationer, i axel och armbågsleder samt i kotpelaren var förhållandevis vanligt. Det är möjligt att många av dessa förändringar kan kopplas till kroppsarbete som varit påfrestande, framförallt för armar och överkropp. Det kan dock inte uteslutas att förändringarna i flera fall delvis eller helt, orsakats av degenerativt förändringar kopplade till en hög ålder. Vi kunde också se att ca en tredjedel av de begravda råkat ut för benbrott och andra typer av trauman som lämna spår i skelettet. I de flesta fall hade skadorna läkt vid tidpunkten för döden, men något undantag påträffades och det kan man läsa mer om i den kommande rapporten. När det gäller dödsorsaken förblir den ofta okänd eftersom dödliga sjukdomar eller skador sällan syns i skelettet, utan endast påverkar mjukvävnader och övriga organ. Däremot kommer vi kunna få fram information om andra aspekter av hälsan.

Flertalet vuxna på gravfältet visade sig t.ex. vara förhållandevis långa och det gällde även en del av barnen. Kroppslängd är en av flera indikationer på en individs hälsa i barn- och ungdomsåren, eftersom god tillväxt är beroende av att man är frisk under den tid då skelettet växer. Dock har även indikationer på bristsjukdomar framkommit. Att se hur dessa relaterar till övriga hälsomarkörer är en del av det arbete som nu tar vid. Här kommer även isotopanalyserna att bidra med viktiga pusselbitar genom att vi får information om diet och kosthållning.

Mansgrav med intilliggande barngrav. Kropställningen tyder på att båda individerna begravts i ett öppet utrymme, sannolikt i kista.

Mansgrav med intilliggande barngrav. Kroppsställningen tyder på att båda individerna begravts i ett öppet utrymme, sannolikt i kista. Foto: SAU/Upplandsmuseet.

Annat som vi kommer att arbeta med är hur den demografiska spridningen ser ut i Gnista. Var på gravfältet har de döda begravts i förhållande till varandra? Är det kön och ålder eller andra faktorer som t.ex. familj och släktskap som kan ha styrt? En annan viktigt del av det arbetet som kvarstår är att göra jämförelser med andra gravfält från Mälardalsområdet från samma tidsperiod, för att se vilka likheter och skillnader som finns beträffande, köns- och åldersspridning, hälsa och sjukdomar mm.

I det kommande arbetet ingår även en analys av hur de döda gravlagts, dvs. om de lagts i kista, i svepning eller bara rakt ned i en nedgrävning? I gynnsamma fall hade vi trärester från kistan och spikar kvar i graven, dock fanns sällan direkta spår av svepning eller liknande.  I andra fall fanns ingenting alls kvar och även spåren av den ursprungliga nedgrävningen kunde vara borta. För att bättre förstå hur man hanterat de döda under den tidiga delen av kristendomen, då de skriftliga källorna var mycket få, måste vi söka i de indirekta spåren. Målet är att identifiera och särskilja kulturell och biologisk påverkan på graven för att kunna rekonstruera hela eller delar av händelseförloppet från dödstillfället och framåt, s.k. fältantropologi (eng. archaeothanatology). Därför studeras skelettelementens position och förhållande till varandra noggrant i fält. Detta kombineras med kunskap om biologiska nedbrytningsprocesser, t.ex. hur kroppar påverkas under förmultning. Beroende på om kroppen förmultnat inom ett öppet eller slutet utrymme (t.ex. en träkista, svepning eller direkt under jord) hamnar skelettelementen i olika position i förhållande till varandra. På så vis får genom den osteologiska analysen vi inte bara veta mer om de döda som begravts på Gnistas gravfält, utan vi lär oss också mer om de levande och deras föreställningar om hur de döda skulle tas om hand.

Kvinna, sannolikt begravd i svepning. Foto: SAU / Upplandsmuseet.

I en av gravarna låg en kvinna som av skelettelementens position att döma troligen begravts i svepning. Foto: SAU/Upplandsmuseet.

 

Posted in Gnista gravfält, Gravfält, Järnålder, Medeltid/Historisk, Metodik, Osteologi, Uppland | Leave a comment

Okända gravar i Björklinge

2014-11-18 10.58.16Igår fick vår osteolog Rudolf Gustavsson göra en snabb utryckning med polisen till Björklinge där man vid en kabelnedläggning invid vägen påträffat skelett som föreföll vara mänskliga. Rudde kunde konfirmera att det definitivt var människoskelett, men även att det knappast rörde sig om ett modernt brott. Trots att schaktet är mycket smalt så hittade han rester efter flera individer och kunde även se att de låg nedlagda på det sätt som vi förknippar med kristet gravskick. Själva området är dock en bra bit söder om den nuvarande kyrkan och kyrkogården, så frågan är när denna separata gravplats användes och framförallt varför.

Tina Fors (Lst) och Jonas Wikborg (SAU) diskuterar läget för de påträffade skeletten

Tina Fors (Lst) och Jonas Wikborg (SAU) diskuterar läget för de påträffade skeletten

Idag på förmiddagen följde jag och Jonas Wikborg med Länsstyrelsens handläggare Tina Fors för att inspektera platsen och diskutera eventuella insatser för lämningarna. I eftermiddag kl 15 kommer Tina och Jonas vara på plats igen ute vid Björklinge för att göra ett inslag live i P4 Uppland (Eftermiddag i P4).

Uppdaterat: Här är inslaget på P4 Uppland.

2014-11-18 10.59.04

Gravarna ligger på en svag förhöjning i det omgivande åkerlandskapet

Fortsättning följer.

Posted in Björklinge, Gravfält, Medeltid/Historisk, Osteologi, Uppland | Leave a comment

Öppna föredrag om Gamla Uppsala

Föredrag för allmänheten om Gamla Uppsala på Upplandsmuseet, denna och kommande tisdagar. Fri entré men begränsat med utrymme. Först till kvarn!

Arkeologi i Gamla Uppsala

Posted in Boplats, Förmedling, Gamla Uppsala, Gravfält, Järnålder, Populärt, Uppland | Leave a comment

Skeppssättning på rätt köl

DSC_0013

Nyligen genomförde vi en lite ovanlig uppgift på Årbygravfältet i Svedvi sn utanför Kolbäck i Västmanland (Svedvi 192). Det var markägaren Mattias Robson som påtalat att två av stenarna i en skeppssättning lutade och att det fanns risk att de kunde falla omkull. Mattias har varit behjälplig vid flera tillfällen i samband med insatser vid gravfältet (se SAU Rapporter för Årby och Amanda Wuopios blogginlägg).

Västmanlands länsstyrelse sköt till medel för en räddningsinsats. Så en kylig morgon i oktober åkte jag ut till gravfältet för att i samarbete med markägaren renovera skeppssättningen och resa upp de två stenarna.

Arbetet genomfördes så att stenarna varsamt lyftes upp med hjälp av grävmaskin. Därefter rensades hålet där stenen stått och utvidgades något. Vid rensningen visade det sig att båda stenarna varit förstärkta med betong under marknivå. En markduk placerades i botten av gropen och ett lager grus lades som fundament för stenen. Därefter placerades stenen åter i gropen och tomrummet fylldes upp med grus. Sist lades torvor från närområdet för att dölja ingreppet samt påskynda återväxten av gräs runt stenarna.

Skeppssättningen restaurerades första gången 1967. Det troliga är att stenarna då placerades och säkrades med betong. Det är denna betong som påträffades vid de två nu restaurerade stenarna och som nu även börjar synas vid ytterligare en sten. I samband med restaureringen 1967 genomfördes även en mindre arkeologisk undersökning. Under mittstenen påträffades brända ben, kamfragment, nitar, brodd, spelbrickor samt små fragment av keramik. Fynden förvaras i Västmanlands läns museums lokaler i Hallstahammar.

Vid renoveringen av skeppssättningen upptäcktes att ytterligare en sten lutar så möjligen får vi anledning att komma tillbaka till detta fina gravfält.

Skeppssättningen efter renovering. Foto: Olle Heimer

Skeppssättningen efter renovering. Foto: Olle Heimer

Vill ni besöka skeppssättningen så har Mattias anlagt en parkeringsplats ute vid landsvägen och han underhåller en stig som leder upp till gravfältet som är väl värt ett besök. Han gör en fantastisk insats för denna fina fornlämning.

 

Posted in Gravfält, Järnålder, Västmanland | 2 Comments