Okända gravar i Björklinge

2014-11-18 10.58.16Igår fick vår osteolog Rudolf Gustavsson göra en snabb utryckning med polisen till Björklinge där man vid en kabelnedläggning invid vägen påträffat skelett som föreföll vara mänskliga. Rudde kunde konfirmera att det definitivt var människoskelett, men även att det knappast rörde sig om ett modernt brott. Trots att schaktet är mycket smalt så hittade han rester efter flera individer och kunde även se att de låg nedlagda på det sätt som vi förknippar med kristet gravskick. Själva området är dock en bra bit söder om den nuvarande kyrkan och kyrkogården, så frågan är när denna separata gravplats användes och framförallt varför.

Tina Fors (Lst) och Jonas Wikborg (SAU) diskuterar läget för de påträffade skeletten

Tina Fors (Lst) och Jonas Wikborg (SAU) diskuterar läget för de påträffade skeletten

Idag på förmiddagen följde jag och Jonas Wikborg med Länsstyrelsens handläggare Tina Fors för att inspektera platsen och diskutera eventuella insatser för lämningarna. I eftermiddag kl 15 kommer Tina och Jonas vara på plats igen ute vid Björklinge för att göra ett inslag live i P4 Uppland (Eftermiddag i P4).

Uppdaterat: Här är inslaget på P4 Uppland.

2014-11-18 10.59.04

Gravarna ligger på en svag förhöjning i det omgivande åkerlandskapet

Fortsättning följer.

Posted in Gravfält, Medeltid/Historisk, Osteologi, Uppland | Leave a comment

Öppna föredrag om Gamla Uppsala

Föredrag för allmänheten om Gamla Uppsala på Upplandsmuseet, denna och kommande tisdagar. Fri entré men begränsat med utrymme. Först till kvarn!

Arkeologi i Gamla Uppsala

Posted in Boplats, Förmedling, Gamla Uppsala, Gravfält, Järnålder, Populärt, Uppland | Leave a comment

Skeppssättning på rätt köl

DSC_0013

Nyligen genomförde vi en lite ovanlig uppgift på Årbygravfältet i Svedvi sn utanför Kolbäck i Västmanland (Svedvi 192). Det var markägaren Mattias Robson som påtalat att två av stenarna i en skeppssättning lutade och att det fanns risk att de kunde falla omkull. Mattias har varit behjälplig vid flera tillfällen i samband med insatser vid gravfältet (se SAU Rapporter för Årby och Amanda Wuopios blogginlägg).

Västmanlands länsstyrelse sköt till medel för en räddningsinsats. Så en kylig morgon i oktober åkte jag ut till gravfältet för att i samarbete med markägaren renovera skeppssättningen och resa upp de två stenarna.

Arbetet genomfördes så att stenarna varsamt lyftes upp med hjälp av grävmaskin. Därefter rensades hålet där stenen stått och utvidgades något. Vid rensningen visade det sig att båda stenarna varit förstärkta med betong under marknivå. En markduk placerades i botten av gropen och ett lager grus lades som fundament för stenen. Därefter placerades stenen åter i gropen och tomrummet fylldes upp med grus. Sist lades torvor från närområdet för att dölja ingreppet samt påskynda återväxten av gräs runt stenarna.

Skeppssättningen restaurerades första gången 1967. Det troliga är att stenarna då placerades och säkrades med betong. Det är denna betong som påträffades vid de två nu restaurerade stenarna och som nu även börjar synas vid ytterligare en sten. I samband med restaureringen 1967 genomfördes även en mindre arkeologisk undersökning. Under mittstenen påträffades brända ben, kamfragment, nitar, brodd, spelbrickor samt små fragment av keramik. Fynden förvaras i Västmanlands läns museums lokaler i Hallstahammar.

Vid renoveringen av skeppssättningen upptäcktes att ytterligare en sten lutar så möjligen får vi anledning att komma tillbaka till detta fina gravfält.

Skeppssättningen efter renovering. Foto: Olle Heimer

Skeppssättningen efter renovering. Foto: Olle Heimer

Vill ni besöka skeppssättningen så har Mattias anlagt en parkeringsplats ute vid landsvägen och han underhåller en stig som leder upp till gravfältet som är väl värt ett besök. Han gör en fantastisk insats för denna fina fornlämning.

 

Posted in Gravfält, Järnålder, Västmanland | Leave a comment

Reportage från Skån

I förra veckan avslutades fältundersökningen av de mesolitiska boplatserna Skån och Skånskogen i Hälsingland. Det var en kamp mot klockan in i det sista, med en del snöblandat regn och frost om morgonen, men det gick vägen. Resultatet har blivit över förväntan med mycket fint stenmaterial och ovanligt mycket brända djurben för att vara stenålderslokaler. En av de sista dagarna var även elever från Svågadalens skola på besök för att få se på föremålen och höra mer om stenålderns bosättare i trakten.

Ljusdalsposten gjorde ytterligare ett inslag med arkeologerna, denna gång även med video som kan ses nedan. Text och bildspel finns på webtidningen.

Under vintern kommer rapportarbetet inledas, men det dröjer lite med med resultat eftersom benen ska artbestämmas av en osteolog här på SAU och organiskt material ska skickas på C14-datering.

Posted in Boplats, Hälsingland, Skån Ljusdal, Stenålder | Leave a comment

Makt och monument under järnåldern

Badelunda Hembygdsförening i Västerås arrangerar i helgen ett öppet seminarium om monumentala lämningar under järnåldern. Fokus ligger på de pålrader som framkommit på en del centrala platser, inte minst ute vid Anundshög i Västerås, vilket naturligtvis är av extra stort intresse för föreningens medlemmar. Alexandra Sanmark som i flera år studerat det speciella fornlämningsområdet kring högen ska berätta om sina forskningsresultat. För att sätta in det i ett större sammanhang har hembygdsföreningen även bjudit in Jonas Wikborg för att berätta om projektet i Gamla Uppsala, samt Tony Björk och Ylva Wickberg från Sydsvensk Arkeologi som ska berätta om fynden vid Degeberga. Det hela ska sedan avslutas med en paneldebatt mellan föredragshållarna.

Länsstyrelsen har trevligt nog skjutit till extra medel för att kunna göra detta till ett lite större event än vanligt men samtidigt låta det vara fri entré, och Västmanlands läns museum tillhandahåller lokal.

Tid: Lördag 18/10, kl 12.30-16

Plats: Hörsalen, Västmanlands läns museum

AFFISCH SEMINARIUM 2014

 

 

Posted in Förmedling, Gamla Uppsala, Järnålder, Populärt, Uppland, Västmanland | Leave a comment

Rester från stenåldern i Ljusdal

Brända djurben från Skån. Ser inte ut som mycket till måltid, men även dessa små ben ger oss värdefull information om vad de jagade och åt under stenåldern. En osteolog, benexpert, kommer analysera benen efter grävningen. Foto: Kerstin Westrin

Brända djurben från Skån. Ser inte ut som mycket till måltid, men även dessa små ben ger oss värdefull information om vad de jagade och åt under stenåldern. En osteolog, benexpert, kommer analysera benen efter grävningen. Foto: Kerstin Westrin

Team Hälsingland kämpar vidare, i kamp mot det annalkande mörkret och kylan. Tur då, särskilt när regnet fyller schakten med vatten, att arkeologin är så pass rolig! Mattias Ahlbeck låter som ett enda stort leende när han ringer och berättar och Kerstin Westrin skickar fina bilder, som jag lägger upp här.

Nyligen blev de klara med Skån där det förutom en hel del fint slagen sten, rester från tillverkning av redskap, också kom brända djurben. Ovanligt mycket och välbevarade ben med tanke på att de troligen kommer från en mesolitisk boplats som är över 6000 år gammal. Det är mycket välkommet eftersom en av huvudfrågorna vi har är vad platsen har använts till. Benen berättar om vilka djur de har jagat, hur naturmiljön var under denna tid, samt kanske även vilken tid på året de vistades där i trakterna kring Skånsjön. Ben från nyfödda och unga djur kan betyda att det var vår och sommar när de var där, medan mer fullvuxna djur och pälsdjur kanske snarare betyder höst och vinter.

Pilspetsar, eggar och skrapor tillverkades ofta i kvarts, en bergart som det var lätt att få tag på i Hälsingland. Foto: Kerstin Westrin

Pilspetsar, eggar och skrapor tillverkades ofta i kvarts, en bergart som det var lätt att få tag på i Hälsingland. Foto: Kerstin Westrin

Kvartsit är ett annat vanligt material för redskap i denna region. Till skillnad från västra och sydligaste Sverige förekommer inte flinta naturligt här. Foto: Kerstin Westrin

Kvartsit är ett annat vanligt material för redskap i denna region. Till skillnad från västra och sydligaste Sverige förekommer inte flinta naturligt här. Foto: Kerstin Westrin

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det blir också intressant att jämföra detta med samtida boplatser från kusten. Arkeologerna har nu flyttat över till den andra lokalen, Skånskogen, för att handgräva ytor där de hittat rester av tillverkning av yxor. Tekniken med vilken man tillverkade sina redskap och materialet som användes kan ge oss ledtrådar om det var samma människor som rörde sig mellan kust och inland beroende på säsong, eller om det rörde sig om olika grupper som dock hela tiden var i nära kontakt med varandra.

Lokal 2, Skånskogen. Här kommer stora mängder slagen sten i olika bergarter och även spår av tillverkning av yxor. Foto: Kerstin Westrin

Lokal 2, Skånskogen. Här kommer stora mängder slagen sten i olika bergarter och även spår av tillverkning av yxor. Foto: Kerstin Westrin

Skån skylt

Posted in Boplats, Hälsingland, Osteologi, Skån Ljusdal, Stenålder | Leave a comment

Stenålder i Hälsingland

Yxämne. Förarbetet till en yxa som aldrig blev klar. Möjligen tillverkad i den lokala bergarten dellenit (efter Dellensjöarna). Foto: Kerstin Westrin

Yxämne. Förarbetet till en yxa som aldrig blev klar. Möjligen tillverkad i den lokala bergarten dellenit (efter Dellensjöarna). Foto: Kerstin Westrin

Just nu slutundersöker vi två mesolitiska lokaler i Hälsingland, norr om Ljusdal: Skån & Skånskogen. De hittades och förundersöktes tidigare i år i samband med att väg 773 ska rustas upp och breddas. SAU är ansvarig för de avslutande undersökningarna men samarbetar med Stigfinnaren som hittade lokalerna vid inventeringar vid sjösystemen. Det som är lite kul med platserna är att de ligger så pass högt, 300 m.ö.h., att de till skillnad från de flesta stenåldersboplatser som vi hittar inte varit strandbundna. Istället har människorna  troligen utnyttjat det rika djurlivet runt sjösystemen här. Det gör att de är lite svårare att datera i detta inledande skede, även om intrycket från stenmaterialet är att det troligen rör sig om jägarstenåldern, dvs äldre än 6000 år. Det har dock redan kommit fram en härd och dessutom en hel del brända ben så en mycket noggrannare datering kommer bli möjligt.

Vad som också ska bli intressant är att se i vilken mån de som hade sina troligen ganska säsongsbetonade bosättningar här tillverkade sina föremål i lokala bergarter och i vilken mån de tog med sig redskap eller råmaterial från andra platser. Det kan ge oss inblick i både mobilitet och större kontaktnät. Djurbenen kan ge svar på vilka aktiviteter man hade för sig (mat eller även pälsjakt?) samt vilken tid på året man var här.

Det är även kul att intresset lokalt verkar vara stort. Ljusdalsposten har hunnit med en blänkare och Mattias Ahlbeck, vår biträdande projektledare, blev intervjuad i P4 Gävleborg redan första grävdagen (ni kan lyssna på det nedan). Vi ska uppdatera medierna i slutet av undersökningarna lite mer om resultaten. Den lokala skolan ska även få göra ett platsbesök innan arkeologerna plockar ihop, fast det är en kamp att hinna klart innan den annalkande vintern. Fler uppdateringar ska även ske på bloggen (följ Kategori: Skån Ljusdal) under analys- och rapportarbetet och vi ska avsluta med lite föredrag för både forskare och allmänhet.

Att gräva i Hälsingland i oktober är en kamp mot klockan, men än så länge har det bara varit morgonfrost och ingen snö. Foto: Kerstin Westrin

Att gräva i Hälsingland i oktober är en kamp mot klockan, men än så länge har det bara varit morgonfrost och ingen snö. Foto: Kerstin Westrin

 

 

Posted in Boplats, Hälsingland, Skån Ljusdal, Stenålder | Leave a comment

SAU till EAA 2014 i Istanbul

eaa 2014Årets konferens för European Association of Archaeologists (EAA) arrangeras i Istanbul. SAU kommer i år medverka och presentera flera olika projekt, från arkeologiska undersökningar, både nyss avslutade och pågående, till individuella forskningsprojekt. EAA-konferensen involverar arkeologer från både Europa och andra delar av världen och är ett fantastiskt tillfälle att få insyn i den forskning som bedrivs inom vårt fält. Det ger oss även en möjlighet att nå ut med information om svensk arkeologi och en chans att få respons, kommentarer och knyta värdefulla kontakter. Förhoppningsvis leder detta till att vi också fortsätter utveckla våra metoder och tolkningar.

Nedanför är en sammanställning av våra bidrag på konferensen. Vi kommer göra blogginlägg av flera av dem senare under hösten.

Torsdag 11:e september

Chasing Death Ways: New Methods, Techniques and Practices in Documenting and Interpreting the Funerary Record (T06S025)

Pyres and Funerary Practices in Iron Age Sweden: Field Osteology and Experimental Archaeology at Old Uppsala

Sjöling, Emma & Prata, Sofia

Posters – 14:00-14:40

Making Dead Bodies Public. Ethical Aspects on Presenting Osteological Material

Celin, Ulf

Christian, Pagan or Both? A Poorly Executed Cremation at An Iron Age/Early Christian Cemetery at Gnista, Sweden

Sjöling, Emma; Prata, Sofia & Hennius, Andreas

 

Fredag 12:e september

“Binary Bind”: Deconstructing Sex and Gender Dichotomies in Archaeological Practice 20th EAA AGE Session (T06S020)

Cut the Cord – Scissors and Sorcery in Viking Age Sweden

Sundkvist, Anneli

 

Archaeology of Architecture: Technology and Practice (T03S016)

Architectural Communication. A discussion about diffrent housetypes during the Late Iron age, 500 AD- 1200 AD in central Scandinavia. Construction, Use of rawmaterial & Function

Eklund, Susanna

 

Burial Communities in Long Term Perspective (T06S027)

Ultuna. A Key Site for Understanding Early Medieval Burial Change

Hulth, Helena

 

Spread of Ideas, Things and People. Cross-Cultural Contacts on Baltic Sea Area (T01S023)

Pots Crossing the Water: Corded Ware Culture Exchange Networks Around the Baltic Sea in Light of Chemical Data (SEM-EDS, PIXE)

Holmqvist-Saukkonen, Elisabeth & Larsson Åsa M.

 

Lördag 13:e september

Border Crossings: Rethinking Cultural and Material Diffusion (T01S028)

Contact, Change and Mobility Revealed through the Craft of Potters: Identifying Diffusion and Migration in the Baltic Sea Region during the Neolithic

Larsson, Åsa M & Holmqvist-Saukkonen, Elisabeth

 

‘Searching for Things’: Exploring the First Places and Systems of Law and Assembly in Northern Europe (T06S022)

The Poles in the Holes in the Rows. The Monumental Demarcation of Old Uppsala Constructed in the 6th-7th Centuries CE

Wikborg, Jonas

Assembly-Places: A Possible Interpretation of the Tuna Sites in Central Sweden? Starting from the Gilltuna Example

Sundkvist, Anneli

 

Outlands and Outland Use – In the Past, the Present and the Future (T05S004)

Viking Wood Tar

Svensson Hennius, Jonas

 

 

 

Posted in Allmänt, Boplats, Bronsålder, Förmedling, Gamla Uppsala, Gilltuna, Gnista gravfält, Gravfält, Järnålder, Laborativ arkeologi, Malma, Medeltid/Historisk, Osteologi, Seminarium, Stenålder, Ultuna, Vetenskapliga programmet | Leave a comment

En rund och en fyrkantig – två gravar i Stavby

I början på juli gjorde SAU en undersökning av ett par gravar i Stavby, längs med väg 288, nära Alunda. Fornlämningen heter närmare bestämt Stavby 65:1-2 och ligger just nordväst om Jönninge. Grävningen är nu länge och väl avslutad och jag tänkte berätta lite om den. Läget för undersökningen var lite speciellt då vi befann oss precis på kanten till en bergskärning för vägen. Bilarna susade fram flera meter under oss. Inledningen av undersökningen blev också lite dramatisk då vi fick lov att utrota getingar som hade bosatt sig i en av stensättningarna (se bilder).

Ann Lindkvist utrotar getingar med insektsspray och skyddsutrustning. Foto: Sanna Eklund.

Fornlämningen bestod av två stensättningar, en rund och en kvadratisk. Den runda innehöll stora stenar, både som fyllning och kantkedja. Gravens inre täcktes av en packning av mindre stenar. Begravningen/-arna var en komplex historia. Över större delen av gravens inre fanns ett lager som innehöll relativt mycket brända människoben och kanske också djurben samt några keramikbitar. I ytan på benlagret syntes en mindre grop fylld med kol, sot och brända ben. Under en trekantig sten fanns ytterligare ett mindre lager med ben. Det stora benlagret täckte också ett antal små gropar, i läskburksstorlek, vilka innehöll kol, sot och brända ben. Förhoppningsvis kommer det med hjälp av den osteologiska analysen gå att reda ut om det för sig om flera olika begravda personer eller om det är benmaterial från en individ som har portionerats ut på olika ställen.

Den kvadratiska stensättningen var stor, 8 x 8 meter. Det hade en fin, delvis bevarad kantkedja av stenar som var tätt placerade med flata sidor utåt. Gravens inre var fylld med tätt packade, stora stenar. Nästan mitt i fanns en i ytan synlig grop. Det visade sig att den tillkommit genom att graven plundrats. Delvis under gropen hittade vi en bålplats med kvarvarande brandrester och brända ben. Den som grävde gropen måste ha vetat precis var den skulle gräva för nästan det enda kvarvarande fyndet var ett avlångt järnföremål, sannolikt en puns. Den döde hade troligen fått med sig färdkost till andra sidan eftersom vi hittade ett ganska helt keramikkärl som måste ha satts ned i en grop före eldbegängelsen. En liten bit harts skvallrar om att det bör ha funnits ytterligare gravgåvor, ett hartstätat näverkärl, på bålet.

Ett försök till en vidare vy vid lodfotografering. Den fyrsidiga stensättningen närmast kameran, den runda i fonden. Till vänster fotografen Ann Lindkvist med fjärrkontrollen i hand, i mitten skymtar stången för kameran och Kerstin Westrin som håller upp den och till höger Sanna Eklund som fotograferar fotograferandet.

Det visade sig dessutom att gravarna inte var riktigt så ensamma som de först verkade. Under våra promenader till lunchen i boden hittade vi två stensättningar alldeles intill. Men de ligger utanför vägsträckningen och hotas inte av vägbygget.

Dateringarna är ännu oklara – vi får vänta på 14C-resultaten. Mycket i gravarnas utformning och fyndmaterialet ger dock näring åt en återkommande tanke, nämligen att dateringarna kan komma att hamna i äldre järnålder, kanske i närheten av Kristi födelse….?

Posted in Gravfält, Järnålder, Stavby 65, Uppland | Leave a comment

Husbyborgs historia och förhistoria

Just nu undersöker vi boplatslämningar från förhistorisk tid vid Husbyborg i Uppsala. Området ligger på västra sidan om Fyrisån, uppströms från centrum och idag blandas här jordbruksmarker och industri- och kontorslokaler. I höstas utredde Ulf Celin, Ann Lindkvist och Olle Heimer ute ett större område med anledning av att industriområdet behöver expandera. Uppe invid ett impediment hittades härdar, gropar och stolphål inom en yta som kunde begränsas ganska väl – tyvärr beroende på att nutida bebyggelsen förstört delar av den ursprungliga boplatsen.

Häradskarta från 1859-63, med det ursprungliga utredningsområdet i rött. Boplatslämningarna kom i NÖ delen, intill det impediment som kan ses på den gamla kartan. Gränserna mellan ägorna går tillbaka till storskiftet 1767. (Karta: Ann Lindkvist, från SAU Rapport 2013:20, fig 3).

Det äldsta skriftliga belägget för Husby-namnet är från 1345 då platsen benämns Husabyulleråker (SAU Rapport 2013:20, s 10). Förmodligen har det redan då ett par hundra år på nacken, för de flesta husabyar verkar bildas under 1000-1100-talet. För Uppsala-arkeologer är namnet Husbyborg framförallt förknippat med det hus som rymde de omfattande samlingarna från arkeologiska forskningsgrävningar utförda av institutionen. Inte bara från Sverige utan även Egypten, Cypern, Grekland och Turkiet. Numera ligger ansvaret för samlingarna på universitetsmuseet Gustavianum och de har precis flyttats till nya och mer ändamålsenliga lokaler i närheten av campus. En flytt som för övrigt Ulf Celin var inblandad i mot slutet som projektledare, så han har verkligen hunnit bli bekant med platsen.

Ulf Celin och Kerstin Westrin schaktar fram spåren av järnåldersbebyggelsen vid Husbyborg. Foto: Niklas Stenbäck

Boplatslämningarna som Helena Hulth, Ulf Celin och Kerstin Westrin är ute och undersöker 2014 är dock äldre än det medeltida platsnamnet, kanske mer samtida med efterleden ulleråker – ej att förväxlas med dagens Ulleråker i södra Uppsala (läs mer om den mystiske Ull i SAU Rapport 2013:5, s 9-11). De ligger framförallt samlade på de högre partierna och tunnas av ned i slänten. Tidigare undersökningar av Per Frölund i närheten gav lämningar från övergången äldre-yngre järnålder, dvs runt 200-600 e Kr (RAÄ rapport ATA dnr 6781/93). Det verkar passa ganska bra med utseendet på de anläggningar som framkommer meddelar Helena, kanske med mer övervikt på yngre järnålder. Men det kommer vi inte veta ordentligt förrän resultaten från kol14-dateringarna blir klara.

Det kommer fler inlägg om Husbyborg framöver under rapportarbetet.

Posted in Boplats, Husbyborg, Järnålder, Medeltid/Historisk, Uppland | Leave a comment