På återseende

2015-08-28 15.41.11Efter nästan exakt 5 år är det dags för mig att säga adjö till SAU och hej till nya äventyr. Nästa vecka börjar jag på RAÄ där jag ska hjälpa till att utveckla en ny nationell databas över uppdragsarkeologiska ärenden och resultat (DAP). Det är naturligtvis kluvna känslor inför detta. Å ena sidan ser jag verkligen fram emot att få jobba med teamet kring DAP och bidra till att utveckla något som utan tvekan kommer vara av stor nytta för kulturmiljöbranschen. Å andra sidan är det tråkigt att lämna SAU och alla de intressanta uppgifter jag haft här. Av förklarliga skäl har jag tillbringat en del tid de sista veckorna åt att reflektera över allt som hänt under min tid här, sånt som jag fått se nå ett avslut och sådant som kommer fortsätta utan mig. Jag brukar förespråka korta blogginlägg, men eftersom det här blir mitt sista så tänker jag bre ut mig.

För fem år sen när jag skulle börja höll utgrävningarna vid Gilltuna på och det var kul att få hålla i den färdiga rapporten som kom förra året. Året därpå var säsongens stora grävning Malma. Det var en järnåldersboplats i Uppsala där en hel del grophus oväntat framkom. För ett par veckor sen skickade vi in det manuset till Länsstyrelsen för genomläsning, så även om jag inte hann se den i tryckt skick så kändes det som ett bra avslut. Det omfattande OKB-projektet i Gamla Uppsala har därefter tagit upp mycket av min tid av förklarliga skäl. Det dröjer ett par år innan den rapporteringen är klar, men i somras spikade vi i alla fall artiklar och författare för den vetenskapliga fördjupningsdelen. Jag ser fram emot att få läsa den när den kommer.

Det har varit allt möjligt utöver detta, från stenålder till historisk tid, från små inventeringar till stora utredningar. Förra året inleddes även utredningarna för Ostlänken och jag gissar att detta projekt kommer bli nästa stora utmaning för arkeologin. Under min tid här har jag sett hur GIS blivit en alltmer oumbärlig del av uppdragsarkeologin, inte minst efter det att LiDAR-data blev tillgängligt för stora delar av Sverige. Fältarbete är fortfarande ryggraden inom arkeologi, och kommer förbli det, men det är tydligt att den ökade digitaliseringen av arkiv, kartor, information och geo-data har lett till att det arbete vi utför vid våra datorer blir ett allt viktigare moment. Liksom de laborativa metoder som levererar mer information om det material vi har grävt fram.

Avskedspresenter. Blingbling och seriös lektyr - de vet vad jag gillar!

Avskedspresenter. Blingbling och seriös lektyr – de vet vad jag gillar!

Extra glad är jag över hur vi lyckats utveckla den osteologiska enheten vid SAU. Numera jobbar tre osteologer här, med allt från mesolitiska djurben till skelettgravar från medeltid. De jobbar inte bara med SAUs egna projekt, utan även på uppdrag från andra utförare i Sverige, Norge och på Åland. Jag kallar det en enhet, men egentligen är det ingen åtskillnad mellan osteologerna och arkeologerna här på SAU. Osteologerna ser sig själva även som arkeologer, de deltar i arbete med anbud och undersökningsplaner och i fältarbetet.

Andra roliga uppgifter på SAU var att hjälpa till med det redaktionella arbetet på våra populärarkeologiska publikationer för Skälby och Påljungshage. Och att göra ett bokmärke med tidsaxeln och arkeologiska perioder utsatta. Förmedling har alltid varit viktigt för mig och min roll som chef gav mig möjligheten att driva på arbetet med detta i verksamheten. Den här bloggen drogs igång och vi fick ett facebook-konto som ger oss möjlighet att nå ut ännu mer med vad vi arbetar med.

Under 2015 har jag jobbat en hel del med att beställa fram en ny hemsida för SAU som bättre integrerar sociala medier och som har en mer levande förstasida. Tyvärr hinner den inte lanseras förrän i början av nästa år, men stommen är i alla fall klar och nu återstår mest arbetet med att exportera över text och bilder vilket andra kan ta över. Jag tror det kommer bli en hemsida som bättre exponerar allt det intressanta arbete som förekommer på SAU.

Så för mig återstår bara att säga – på återseende.

2015-08-28 15.41.17

 

Publicerat i Allmänt | Lämna en kommentar

Flottsund – Uppsalas åmynning

Som ni kanske vet kallades Uppsala ursprungligen för Aros – åmynningen. Det var dock länge sedan den fanns där. Numera rinner Fyrisån ut i Ekoln vid Flottsund. Idag finns där en bro där den gamla landsvägen mot söder korsar ån. Bron ska dock bytas ut och därför fick nu jag och Peter Berg göra en arkeologisk utredning på platsen. Det visade sig dock att vi inte hittade någonting av arkeologiskt värde vid inventeringen eller i våra schakt. Däremot har arkivstudierna givit lite intressanta resultat om platsens geologi och historia.

Utredningsplatsen på den långsmala höjden invid Fyrisån, sedd från söder. Foto: Ann Lindkvist

Utredningsplatsen på den långsmala höjden invid Fyrisån, sedd från söder. Foto: Ann Lindkvist

Vid Flottsund har det kanske inte funnits någon fast järnåldersbebyggelse – gravar från tiden saknas helt. Däremot ligger ett omfattande system av hålvägar i kanten av skogen Lunsen i söder. Hålvägarna och läget vid ån visar att platsen varit en viktig knutpunkt för kommunikationer så länge som man kunnat vada över vattnet, dvs från någon gång under järnålder och ända fram genom 1800-talet. Som kartorna nedan visar har dock terrängen genomgått dramatiska förändringar på grund av strandförskjutningen. Under äldre järnålder bildade Uppsalaåsen två öar i ett sund i en djup havsvik. Som serien med kartor visar hade dock några hundra år senare den nordligare av dessa öar försvunnit och ån eller det som höll på att bli en å hade två utlopp.

Uppsalatrakten vid tiden för Kristi födelse. Röd prick visar platsen för utredningen.

Uppsalatrakten vid tiden för Kristi födelse. Röd prick visar platsen för utredningen.

Under en period om bara ett par hundra år skedde dock ytterligare uppgrundning och det sydligaste utloppet vid Kungshamn försvann. ”Plötsligt” hade ån bara ett utlopp! Det område som vi utrett har från början legat under vattenytan. Eftersom det utgör en långsmal höjd med ån i nordväst och en markant sänka i öster har platsen sannolikt varit en liten ö i ån under en kort tid någon gång omkring år 1000 e Kr.

Fyra stadier i Flottsundsområdets utveckling. Nutida vägnät markerat och platsen för utredningen markerad med röd prick.

Fyra stadier i Flottsundsområdets utveckling. Nutida vägnät markerat och platsen för utredningen markerad med röd prick.

Från 1500-talet finns uppgifter om att man ännu vadade över ån. Bland annat lär Gustav Vasa ha tagit sig ”öffuer wadet j Flötesund”. Legenden säger också att han sedan rastade vid den s k Kungseken, uppe mot skogen. Samtidigt använde man ån för att ta sig med båt till Uppsala. Det lär dock ha varit problem för att ån var grund. Johan III ska ha beordrat rensningar av ån och muddringar har gjorts ända in i vår tid. Uppenbarligen har man inte kunnat ta sig uppför ån under vissa delar av året då det var för lågt vatten. Från 1600-talet och framåt fanns en färja för passage över ån. Tydligen kunde man få vänta länge på överfart för där fanns tre krogar – Upkrogen, Nederkrogen och på den norra sidan Färjekrogen. Och många gånger fick man lasta av och övergå till landtransport den knappa milen till Uppsala. Detta fick som resultat att tullen då togs upp vid Flottsund istället men också att en del illegal handel uppkom på platsen.

Kartillustrationer: Heikenskjöld, R. 2001. Landskapsutveckling i Uppsalatrakten.

Publicerat i Järnålder, Medeltid/Historisk, Uppland | Lämna en kommentar

Järnålder i Alunda

Breddningen av väg 288 mellan Uppsala och Östhammar fortskrider. Sedan tidigare har det skett stora undersökningar t ex i Rasbo socken. Nu är det områdena kring Alunda som står på tur, efter det att fornlämningar längs denna del av sträckan förundersöktes under 2014. Bara de fornlämningar som direkt berörs av vägbygget undersöks och tas bort, Alunda är en mycket fornminnesrik bygd, men spår av bosättning ända från stenåldern då det var ett skärgårdslandskap.

Fredrik Thölin och Jennie Andersson sållar jorden för att hitta fynd och ben. Foto: Niklas Stenbäck, SAU

Fredrik Thölin och Jennie Andersson sållar jorden för att hitta fynd och ben. Foto: Niklas Stenbäck, SAU

SAU har fått i uppdrag att undersöka del av en boplats från äldre järnåldern (runt Kristi födelse) och en grav (en sk stensättning) från yngre järnåldern på en av delsträckorna. Det är även möjligt att det finns en del spår från medeltida aktiviteter på platsen.

Helena Hulth och Pedor Jansson schaktar. Foto: Niklas Stenbäck, SAU

Helena Hulth och Pedor Jansson schaktar. Foto: Niklas Stenbäck, SAU

Undersökningen är i full gång just nu, det arkeologerna är speciellt intresserade av är stensättningen som verkar ha en ganska ovanlig konstruktion och läge och dessutom ha en relativt ung datering. I slutet av järnåldern, för ca 1000 år sedan, övergick allt fler Upplänningar till kristendomen, vilket framförallt påverkade gravskicket som gick från kremeringar under stensättningar till att begravas obränd i kista. När detta skett har varierat mellan olika regioner och säkerligen även inom regionerna utifrån hur olika familjer valde att hantera skiftet.

 

Publicerat i Alunda, Boplats, Gravfält o gravar, Järnålder, Uppland | Lämna en kommentar

Silvermynt från Eds allé

Silvermyntet från Eds allé. På vilka vägar har det kommit hit? Och varifrån?

Silvermyntet från Eds allé. På vilka vägar har det kommit hit? Och varifrån?

Ett halvt silvermynt från vikingatiden, funnet vid boplatsen vid Eds allé, har dragit våra blickar till sig. För kanske kan det vara ett sällsynt mynt från Marocko!

Än har ingen myntexpert hunnit titta på det, så vi vet verkligen ingenting säkert. Men om man tittar på fig. 23 (s 16) i den här rapporten, (den bild som visar åtsidan) så verkar det finnas ett liknande mynt från en stor silverskatt funnen i Sundveda mellan Märsta och Sigtuna. Den skatten kan tidigast ha grävts ner vid mitten av 800-talet, eftersom yngsta myntet är präglat 843/844 e. Kr.

Sundvedaskatten har i sin tur stora likheter med en stor silverskatt som hittades redan 1827 i Hammarby socken i Upplands-Väsby. Väsbyskatten påträffades ungefär en mil sydost om Sundveda och bara några kilometer från Eds allé. Skatten innehöll minst 490 mynt och vägde cirka 900 gram. Det yngsta myntet från denna skatt är från 833, så tidigare än så kan den inte ha grävts ner i marken.

I både Sundvedaskatten och Väsbyskatten har man hittat så kallade nordafrikanska imitationer, som är mycket sällsynta. Och nu undrar vi förstås om även vårt mynt hör till den gruppen. I så fall blir vårt halva mynt en hel sensation!

Myntet är halvt, vilket inte är ovanligt i vikingatida skatter.

Myntet är halvt, vilket inte är ovanligt i vikingatida skatter.

 

Publicerat i Boplats, Eds Allé, Järnålder, Stockholms län | 3 kommentarer

Vikingatida bronslänk

Bronslänken kan kanske kopplas till spännet som du ser längre ner på sidan.

Bronslänken kan kanske kopplas till spännet som du ser längre ner på sidan.

En fin vikingatida länk, bestående av flätade bronstrådar, har i tusen år legat och lurat i en säregen grop vid Eds allé.

I plan tolkades gropen som ett grophus, men längre ner visade den sig vara cirkulär med en rund, plan botten.

I nuläget är det ovisst vad det kan vara för anläggning. Länken hör i alla fall troligtvis ihop med likarmat spänne, som hittades strax intill i samma grop. Möjligen finns det även rester av textil runt länken!

Med det likarmade spännet kunde man fästa en schal på bröstet.

Med det likarmade spännet kunde man fästa en schal på bröstet.

Publicerat i Boplats, Eds Allé, Stockholms län | Lämna en kommentar

Textilhantverk i vikingatida Ed

Mycket välbevarad nål från vikingatiden av ben eller horn funnen vid Eds allé.

Mycket välbevarad nål från vikingatiden av ben eller horn funnen vid Eds allé.

Nu börjar det dra ihop sig vid Eds allé, inom några dagar beger vi oss härifrån.

Sebastian håller på att undersöka det sista grophuset. Sammanlagt var det ett tiotal och i sex av dem hittade vi spår av textiltillverkning. Det har bland annat rört sig om flera vävtyngder, bland annat några stycken som låg på rad – precis som att vävstolen bara blivit övergiven och sedan förfallit år efter år. Till slut har vävstolens ram och varp multnat bort och vävtyngderna är det enda som bär spår om vad som en gång ägt rum här.

Bland de övriga fynden som är textilrelaterade hör också flera sländtrissor, ett möjligt nålhus (som också skulle kunna vara ett redskap som man gör snoddar med), och flera nålar.

Så en inte alltför otrolig tolkning är att flera av grophusen varit avsedda för textilproduktion. Men vad var det för slags tyger som vävdes här? Vilka plagg syddes? En vacker klänning av diamantkypert? Och har kläderna och tygerna bara använts för husbehov? Eller har det skeppats vidare till Birka, Sigtuna eller Gamla Uppsala för försäljning?

Sebastian i det sista grophuset som vi undersöker vid Eds allé.

Sebastian i det sista grophuset som vi undersöker vid Eds allé.

Publicerat i Boplats, Eds Allé, Järnålder, Stockholms län | Lämna en kommentar

Vävstol vid Eds allé

Fyndpinnarna visar var vävtyngderna ligger - spåren efter en stående vävstol.

Fyndpinnarna visar var vävtyngderna ligger – spåren efter en stående vävstol.

Att hitta enstaka vävtyngder, alltså tyngder av bränd lera som sträckt varpen i forntida stående vävstolar, är inte ovanligt. Att däremot hitta flera stycken, liggandes på rad – det är speciellt! Och det har Ulf lyckats med i sitt grophus vid Eds allé.

I lagret låg ganska mycket keramik och bränd lera. Efter ett tag övergick den brända leran till att bli ”lerkluttar” som låg och skräpade här och var. Det var då som tanken slog Ulf: tänk om det är vävtyngder? Och det var det. Fjorton stycken vävtyngder bildade ett mönster på golvet – en oval.

Vävtyngderna är inte hårdbrända, som de brukar vara, utan mer ”sprödbakade”. Det är mycket sköra och går inte att lyfta upp utan att gå sönder.

Fyndet gjordes i den sydöstra delen av huset. Troligtvis har det stått två takbärande stolpar i grophuset, en i den västra delen, en i den östra. Tillsammans har de stöttat en takstol som burit yttertaket. Förmodligen har vävstolen stått lutad mot takstolen – alltså inte utmed väggen utan i 90 graders vinkel från den.

Ulf i grophuset där vävtyngderna hittades.

Ulf i grophuset där vävtyngderna hittades.

 

 

 

 

 

Publicerat i Boplats, Eds Allé, Järnålder, Stockholms län | 3 kommentarer

Vad har man kokat ihop här?

Jennie invid ugnen i sitt grophus.

Jennie invid ugnen i sitt grophus.

Flera av våra grophus vid Eds allé har en ugn i ena hörnet. En av dem håller Jennie på att undersöka nu.

Själva huset är ungefär nio kvadratmeter stort, och i nordöstra hörnet finns själva ugnen.

Några av stenarna har rasat, men på sina håll är den fin och man ser att någon staplat stenar på varandra i kallmur. Vissa av stenarna ser ut att vara huggna eller så har man valt stenarna med omsorg.

Mellan stenarna i ugnen finns det keramikskärvor. Frågan är om man tappat ett kärl och inte brytt sig om att plocka upp skärvorna? Eller om de deponerats där av någon anledning?

Just nu lutar tolkningen mot att det är ett matlagningshus, med tanke på keramiken och de obrända benen som hittats på golvet. I fyllningen, nära ugnen och nästan i botten, framkom även en trasig löpare vilket eventuellt kan styrka idén om att man lagat mat i huset.

Snart kommer Jennie att riva ugnen och vem vet vad som då kommer att upptäckas? Dessutom kommer hon att preparera och analysera alla makrofossilprover från boplatsen och hoppas därmed kunna hitta förhistoriska fröer och växtdelar. Dessa kan säga mer om husets/husens funktion samt något om platsens ekologi.

Publicerat i Boplats, Eds Allé, Medeltid/Historisk, Okategoriserade, Stockholms län | Lämna en kommentar

Visning vid Tortuna

Visning för allmänheten av arkeologisk utgrävning vid Tortuna skola. Boplats med ovanliga fynd från järnålder och medeltid

 Vid undersökningen har ovanliga fynd och byggnadsspår från järnålder och medeltid framkommit vid Tortuna skola. Mycket tyder på att detta inte var en vanlig gård. SAU och Länsstyrelsen bjuder därför in till en visning för att visa fynden och berätta om platsen.

Tid: Måndag 13 juli kl 15:30

Plats: Tortuna skola. Visningen börjar vid lärkträdet vid fotbollsplanen nedanför skolan.

Parkering: Vid Tortuna skola eller Tortuna kyrka.

Klädsel: Tänk på att det är lerigt och blött på grävplatsen. Gummistövlar rekommenderas, och om vädret så kräver, även regnkläder.

IMG_0173För visningen ansvarar Jonas Svensson-Hennius, arkeolog på SAU och Ulla Bergquist, handläggare vid Länsstyrelsen.

Tidigare i år undersöktes gravar och stolphål från en träbyggnad, troligen en äldre kyrka, på skolgårdens västra del. Det finns inga dateringar ännu, men gissningsvis kan gravar och kyrka vara från perioden ca 1000-1300.

Under juni och juli har en boplats från järnålder (500 f Kr – 1050 e Kr) och medeltid (1050-1500) grävts på skolgårdens östra sida. Resultaten har överträffat förväntningarna. Det finns spår av flera byggnader, bland annat ett grophus och en byggnad med syll. Några ovanliga fynd har också gjorts.

Publicerat i Boplats, Förmedling, Järnålder, Tortuna, Västmanland | Lämna en kommentar

Textilhantverk vid Eds allé

Två av de sländtrissor som Sanna hittat, en av sten och en av ben/horn. Intill ligger en bennål.

Två av de sländtrissor som Sanna hittat, en av sten och en av ben/horn. Intill ligger en bennål.

Tydligen har man både vävt, spunnit och sytt på boplatsen vid Eds allé. Det syns inte minst i det grophus som Sanna håller på att undersöka.

Till att börja med har hon hittat fyra stycken sländtrissor, det vill säga rester efter sländor som användes när man skulle spinna garn och trådar. Den ena är av sten och de tre andra av ben eller horn.

Sländtrissan ska träs på ett träskaft – en så kallad ten – tillsammans med spånadsmaterialet, till exempel ull. Trissorna fungerar som en tyngd när redskapet roteras. När man fått snurr på sländtrissan tvinnas ullen till en tråd, som sedan lindas upp på tenen.

Sländtrissor är ett väldigt vanligt fynd, både på boplatser och i kvinnogravar. Men även om det var ett vanligt föremål så är det väl ganska märkligt att man inte plockade upp dem när man tappade dem på golvet? Eller om man nu lämnade kvar dem när huset övergavs. Var de inte värdefullare än så?

I Sannas grophus hittades också en bennål och något som kan vara en nål av metall. Och som grädde på moset något som vi tror är ett nålhus, som är mycket fint dekorerat.

Kan det vara ett nålhus? Det är i alla fall mycket fint dekorerat!

Kan det vara ett nålhus? Det är i alla fall mycket fint dekorerat!

I ett nålhus förvarade man sina nålar. Det har formen av ett rör, och i det kunde man stoppa en ulltuss som nålarna satt fast i. Nålhuset kunde man bära med sig, genom att fästa ett band eller kedja på det som i sin tur fästas på ett dräktspänne.

Sanna tror sig kunna se något i nålhuset. Kan det vara en nål som fortfarande ligger kvar? Konservatorn får avgöra det så småningom.

Välbevarad bennål hittad i Ulfs grophus. Eller är det en stylus?

Välbevarad bennål hittad i Ulfs grophus. Eller är det en stylus?

Även i ett par andra av grophusen har det påträffats spåra av textilhantverk. Det är brända lerbitar som troligen hört till en vävtyngd. Sådana användes för att sträcka varpen i stående vävstolar. I samma grophus fann Ulf också en trasig bennål. Eller kan det vara en stylus, det vill säga en penna som användes på vaxtavlor?

Sanna i grophuset som varit så fullt av fynd som har med textilhantverk att göra.

Sanna i grophuset som varit så fullt av fynd som har med textilhantverk att göra.

Och slutligen, i ett tredje grophus har även Sebastian hittat en bennål! Och än är inte utgrävningen slut…

 

 

 

 

Publicerat i Boplats, Eds Allé, Järnålder | Lämna en kommentar