Vikingatida bronslänk

Bronslänken kan kanske kopplas till spännet som du ser längre ner på sidan.

Bronslänken kan kanske kopplas till spännet som du ser längre ner på sidan.

En fin vikingatida länk, bestående av flätade bronstrådar, har i tusen år legat och lurat i en säregen grop vid Eds allé.

I plan tolkades gropen som ett grophus, men längre ner visade den sig vara cirkulär med en rund, plan botten.

I nuläget är det ovisst vad det kan vara för anläggning. Länken hör i alla fall troligtvis ihop med likarmat spänne, som hittades strax intill i samma grop. Möjligen finns det även rester av textil runt länken!

Med det likarmade spännet kunde man fästa en schal på bröstet.

Med det likarmade spännet kunde man fästa en schal på bröstet.

Publicerat i Boplats, Eds Allé, Stockholms län | Lämna en kommentar

Textilhantverk i vikingatida Ed

Mycket välbevarad nål från vikingatiden av ben eller horn funnen vid Eds allé.

Mycket välbevarad nål från vikingatiden av ben eller horn funnen vid Eds allé.

Nu börjar det dra ihop sig vid Eds allé, inom några dagar beger vi oss härifrån.

Sebastian håller på att undersöka det sista grophuset. Sammanlagt var det ett tiotal och i sex av dem hittade vi spår av textiltillverkning. Det har bland annat rört sig om flera vävtyngder, bland annat några stycken som låg på rad – precis som att vävstolen bara blivit övergiven och sedan förfallit år efter år. Till slut har vävstolens ram och varp multnat bort och vävtyngderna är det enda som bär spår om vad som en gång ägt rum här.

Bland de övriga fynden som är textilrelaterade hör också flera sländtrissor, ett möjligt nålhus (som också skulle kunna vara ett redskap som man gör snoddar med), och flera nålar.

Så en inte alltför otrolig tolkning är att flera av grophusen varit avsedda för textilproduktion. Men vad var det för slags tyger som vävdes här? Vilka plagg syddes? En vacker klänning av diamantkypert? Och har kläderna och tygerna bara använts för husbehov? Eller har det skeppats vidare till Birka, Sigtuna eller Gamla Uppsala för försäljning?

Sebastian i det sista grophuset som vi undersöker vid Eds allé.

Sebastian i det sista grophuset som vi undersöker vid Eds allé.

Publicerat i Boplats, Eds Allé, Järnålder, Stockholms län | Lämna en kommentar

Vävstol vid Eds allé

Fyndpinnarna visar var vävtyngderna ligger - spåren efter en stående vävstol.

Fyndpinnarna visar var vävtyngderna ligger – spåren efter en stående vävstol.

Att hitta enstaka vävtyngder, alltså tyngder av bränd lera som sträckt varpen i forntida stående vävstolar, är inte ovanligt. Att däremot hitta flera stycken, liggandes på rad – det är speciellt! Och det har Ulf lyckats med i sitt grophus vid Eds allé.

I lagret låg ganska mycket keramik och bränd lera. Efter ett tag övergick den brända leran till att bli ”lerkluttar” som låg och skräpade här och var. Det var då som tanken slog Ulf: tänk om det är vävtyngder? Och det var det. Fjorton stycken vävtyngder bildade ett mönster på golvet – en oval.

Vävtyngderna är inte hårdbrända, som de brukar vara, utan mer ”sprödbakade”. Det är mycket sköra och går inte att lyfta upp utan att gå sönder.

Fyndet gjordes i den sydöstra delen av huset. Troligtvis har det stått två takbärande stolpar i grophuset, en i den västra delen, en i den östra. Tillsammans har de stöttat en takstol som burit yttertaket. Förmodligen har vävstolen stått lutad mot takstolen – alltså inte utmed väggen utan i 90 graders vinkel från den.

Ulf i grophuset där vävtyngderna hittades.

Ulf i grophuset där vävtyngderna hittades.

 

 

 

 

 

Publicerat i Boplats, Eds Allé, Järnålder, Stockholms län | 3 kommentarer

Vad har man kokat ihop här?

Jennie invid ugnen i sitt grophus.

Jennie invid ugnen i sitt grophus.

Flera av våra grophus vid Eds allé har en ugn i ena hörnet. En av dem håller Jennie på att undersöka nu.

Själva huset är ungefär nio kvadratmeter stort, och i nordöstra hörnet finns själva ugnen.

Några av stenarna har rasat, men på sina håll är den fin och man ser att någon staplat stenar på varandra i kallmur. Vissa av stenarna ser ut att vara huggna eller så har man valt stenarna med omsorg.

Mellan stenarna i ugnen finns det keramikskärvor. Frågan är om man tappat ett kärl och inte brytt sig om att plocka upp skärvorna? Eller om de deponerats där av någon anledning?

Just nu lutar tolkningen mot att det är ett matlagningshus, med tanke på keramiken och de obrända benen som hittats på golvet. I fyllningen, nära ugnen och nästan i botten, framkom även en trasig löpare vilket eventuellt kan styrka idén om att man lagat mat i huset.

Snart kommer Jennie att riva ugnen och vem vet vad som då kommer att upptäckas? Dessutom kommer hon att preparera och analysera alla makrofossilprover från boplatsen och hoppas därmed kunna hitta förhistoriska fröer och växtdelar. Dessa kan säga mer om husets/husens funktion samt något om platsens ekologi.

Publicerat i Boplats, Eds Allé, Medeltid/Historisk, Okategoriserade, Stockholms län | Lämna en kommentar

Visning vid Tortuna

Visning för allmänheten av arkeologisk utgrävning vid Tortuna skola. Boplats med ovanliga fynd från järnålder och medeltid

 Vid undersökningen har ovanliga fynd och byggnadsspår från järnålder och medeltid framkommit vid Tortuna skola. Mycket tyder på att detta inte var en vanlig gård. SAU och Länsstyrelsen bjuder därför in till en visning för att visa fynden och berätta om platsen.

Tid: Måndag 13 juli kl 15:30

Plats: Tortuna skola. Visningen börjar vid lärkträdet vid fotbollsplanen nedanför skolan.

Parkering: Vid Tortuna skola eller Tortuna kyrka.

Klädsel: Tänk på att det är lerigt och blött på grävplatsen. Gummistövlar rekommenderas, och om vädret så kräver, även regnkläder.

IMG_0173För visningen ansvarar Jonas Svensson-Hennius, arkeolog på SAU och Ulla Bergquist, handläggare vid Länsstyrelsen.

Tidigare i år undersöktes gravar och stolphål från en träbyggnad, troligen en äldre kyrka, på skolgårdens västra del. Det finns inga dateringar ännu, men gissningsvis kan gravar och kyrka vara från perioden ca 1000-1300.

Under juni och juli har en boplats från järnålder (500 f Kr – 1050 e Kr) och medeltid (1050-1500) grävts på skolgårdens östra sida. Resultaten har överträffat förväntningarna. Det finns spår av flera byggnader, bland annat ett grophus och en byggnad med syll. Några ovanliga fynd har också gjorts.

Publicerat i Boplats, Förmedling, Järnålder, Tortuna, Västmanland | Lämna en kommentar

Textilhantverk vid Eds allé

Två av de sländtrissor som Sanna hittat, en av sten och en av ben/horn. Intill ligger en bennål.

Två av de sländtrissor som Sanna hittat, en av sten och en av ben/horn. Intill ligger en bennål.

Tydligen har man både vävt, spunnit och sytt på boplatsen vid Eds allé. Det syns inte minst i det grophus som Sanna håller på att undersöka.

Till att börja med har hon hittat fyra stycken sländtrissor, det vill säga rester efter sländor som användes när man skulle spinna garn och trådar. Den ena är av sten och de tre andra av ben eller horn.

Sländtrissan ska träs på ett träskaft – en så kallad ten – tillsammans med spånadsmaterialet, till exempel ull. Trissorna fungerar som en tyngd när redskapet roteras. När man fått snurr på sländtrissan tvinnas ullen till en tråd, som sedan lindas upp på tenen.

Sländtrissor är ett väldigt vanligt fynd, både på boplatser och i kvinnogravar. Men även om det var ett vanligt föremål så är det väl ganska märkligt att man inte plockade upp dem när man tappade dem på golvet? Eller om man nu lämnade kvar dem när huset övergavs. Var de inte värdefullare än så?

I Sannas grophus hittades också en bennål och något som kan vara en nål av metall. Och som grädde på moset något som vi tror är ett nålhus, som är mycket fint dekorerat.

Kan det vara ett nålhus? Det är i alla fall mycket fint dekorerat!

Kan det vara ett nålhus? Det är i alla fall mycket fint dekorerat!

I ett nålhus förvarade man sina nålar. Det har formen av ett rör, och i det kunde man stoppa en ulltuss som nålarna satt fast i. Nålhuset kunde man bära med sig, genom att fästa ett band eller kedja på det som i sin tur fästas på ett dräktspänne.

Sanna tror sig kunna se något i nålhuset. Kan det vara en nål som fortfarande ligger kvar? Konservatorn får avgöra det så småningom.

Välbevarad bennål hittad i Ulfs grophus. Eller är det en stylus?

Välbevarad bennål hittad i Ulfs grophus. Eller är det en stylus?

Även i ett par andra av grophusen har det påträffats spåra av textilhantverk. Det är brända lerbitar som troligen hört till en vävtyngd. Sådana användes för att sträcka varpen i stående vävstolar. I samma grophus fann Ulf också en trasig bennål. Eller kan det vara en stylus, det vill säga en penna som användes på vaxtavlor?

Sanna i grophuset som varit så fullt av fynd som har med textilhantverk att göra.

Sanna i grophuset som varit så fullt av fynd som har med textilhantverk att göra.

Och slutligen, i ett tredje grophus har även Sebastian hittat en bennål! Och än är inte utgrävningen slut…

 

 

 

 

Publicerat i Boplats, Eds Allé, Järnålder | Lämna en kommentar

Järnålder i Tortuna

Just nu pågår en undersökning av en boplats från yngre järnåldern, möjligen vendeltid, i Tortuna Västmanland. I våras förundersökte vi här inför att skolan planerade ombyggnad. Då framkom delar av en medeltida kyrkogård och rester av kapellet. Byggplanen gjordes om så att dessa ytor kunde bevaras, eftersom det hade kostat mycket att undersöka dom och i den mån det går vill och ska vi bevara fornlämningarna eftersom en utgrävning alltid medför att information går förlorad. En delyta som innehöll äldre lämningar, från slutet av järnåldern, behövde dock undersökas och dokumenteras för att skolan ska kunna bygga nytt.

Emelie och Fredrik rensar fram anläggningar. Foto: Niklas Stenbäck

Jonas Svensson Hennius, Fredrik Thölin, Emelie Svenman, Karolina Karlsson och Frida Löjdström drog igång utgrävningen för en vecka sen och det är fina och rejäla spår som framkommer av de som bodde här för uppemot 1400 år sen. Att platsen heter Tortuna är naturligtvis extra intressant, inte bara för att det är namnet på en välkänd fornnordisk gudom utan än mer för att ”tuna” i ortnamn troligen signalerar en viktig roll i Mälardalens järnåldersamhälle. Inte minst gäller detta för Västmanland, med de rika båtgravarna i Tuna i Badelunda.

Karro har fått gå från sandig stenåldersboplats till västmanländsk lera, men verkar inte lida alltför mycket av det. Foto: Niklas Stenbäck

2010 undersökte SAU Gilltuna utanför Västerås, där en inhägnad med flera gårdar i lång kontinuitet framkom. Det är den första fullständigt undersökta och rapporterade tuna-boplatsen i Sverige. I samband med rapportarbetet hölls ett heldagsseminarium kring tuna-problematiken inom arkeologisk och ortnamnsforskningen och detta diskuterades i rapporten och även i en rapport från våra undersökningar i Ultuna, Uppsala. Om du gör en resa genom Mellansverige så kan du roa dig med att räkna alla platsnamn där ordet ”tuna” finns med. Vad vi ser är att namnleden verkar höra samman med boplatser som växer fram eller får ökad betydelse i början av den yngre järnåldern, runt 500-600 e.Kr.

Vi kommer skriva mer om resultaten från Tortuna här på bloggen i samband med rapportarbetet.

Publicerat i Boplats, Järnålder, Tortuna, Västmanland | Lämna en kommentar

Skålgropen daterad

Sven-Gunnar Broström undersöker en häll vid Eds allé.

Sven-Gunnar Broström undersöker en häll vid Eds allé.

Nu har Sven-Gunnar Broström varit ute hos oss och kollat våra hällar. Han är expert på att hitta okända hällristningar och skålgropar som ingen sett på tusentals år.

Glädjande nog kunde han konstatera att den skålgrop som påträffades vid förundersökningen faktiskt var en skålgrop.

Skålgropar är små runda gropar som man knackat in på hällar och stora stenblock under forntiden.

Vad de ursprungligen använts till är okänt. Ibland hittar man bara en, ibland hundratals bredvid varandra. Ofta kan man se dem intill hällristningar från bronsåldern, men de förekommer också på gravfält och boplatser från järnåldern.

Ett annat namn på skålgropar är ”älvkvarnar”, så under någon tid i vår långa historia har man alltså trott att älvor malt mjöl i skålgroparna. Det är också möjligt att man offrat något i dem.

Vår skålgrop är så pass liten att den för ett otränat öga är näst intill omöjlig att upptäcka. Du kan se foto här, på en bild som finns i förundersökningsrapporten för Eds allé, på sidan 18.

Skålgropen är placerad på en berghäll på boplatsens högst belägna punkt. Eftersom den är liten och ensam tyder det, enligt Sven-Gunnar, på att den är från järnåldern, kanske förromersk järnålder (500 f. Kr – 0).

Däremot trodde han inte att det var något jättebryne som vi hade på berghällen. Han menade att det bara var något som naturen skapat.

 

Publicerat i Boplats, Eds Allé, Järnålder, Stockholms län | Lämna en kommentar

Guidad tur av vikingatida boplats idag

Idag får du chans att höra vad Peter och de andra arkeologerna funnit vid Eds allé.

Idag får du chans att höra vad Peter och de andra arkeologerna funnit vid Eds allé.

Idag, torsdagen den 25 juni klockan 18.00, blir det en guidad tur av den vikingatida boplatsen vid Eds allé.

Här finns information om hur du hittar hit.

Välkommen!

 

Publicerat i Boplats, Eds Allé, Okategoriserade, Stockholms län | Lämna en kommentar

Osteolog i norr

SAUs osteologer tar emot analysuppdrag från hela Sverige och även från våra grannländer Norge och Finland. Ibland får de även möjlighet att medverka i dessa undersökningar, i de fall det finns ett stort behov av en kunnig blick i fält. Just nu är t ex Ylva Bäckström med vid Norrbottens Museums räddningsgrävning av samiska gravar vid silverhyttan Silbojokk (Fornlämning Arjeplog 368:1). Fördämning av sjön Sädvajaure har tyvärr lett till att begravningsplatsen från 1600-1700-talet har börjat eroderas och därför undersöks och flyttas nu de gravlagda. Bevaringsgraden är mycket dålig och därför är det extra viktigt att dokumentera så mycket som möjligt på plats av benen och gravskicket.

SVT har gjort ett inslag om undersökningen och Sveriges Radio har också rapporterat.

Ylva har i mångt och mycket byggt upp den osteologiska enheten vid SAU. Hon gör dock ett tillfälligt inhopp som fältosteolog, eftersom hon egentligen är tjänstledig för ett forskningsprojekt om hälsa och livsvillkor under medeltiden. Hennes forskningsmaterial inkluderar de som gravlagts vid en annan silvergruva, i Sala i Västmanland, samt skelett från Domkyrkan i Uppsala.

Ni kan läsa mer om Silbojokk-projektet på museets blogg och hemsida.

Publicerat i Gravfält, Kyrkogård, Medeltid/Historisk, Norrbotten, Osteologi | Lämna en kommentar