Arkeologspråk och resta stenar

Att alla yrkesfack har sina egna fikonspråk är väl bekant. Även arkeologers sätt att uttrycka sig rymmer många egenheter. Sökandet efter det förflutna går via förfall, nedbrytning och ofta förstörelse. Listan kan bli lång när lämningstyper och tillstånd ska kokas ned till några få ord. Vi hittar hus bestående av stolphål och stöter titt som tätt på fyndtomma sammanhang. Till favorituttrycken hör även kategorin omkullfallen rest sten, vilket bl a kan beteckna en speciell form av gravmarkörer. Benämningen är ganska förvirrande eftersom den vänder på intention och konsekvens. En mer logisk beteckning vore kanske rest, omkullfallen sten, eller för att inte störa ordningen i registren: (omkullfallen) rest sten. Det är ju oftast i det skicket vi finner dem. Det hände senast häromveckan på SAUs grävning i närheten av Alunda.

Vår närvaro är påkallad av ett antal gravar som måste undersökas och tas bort innan väg 288 kan breddas. Det råder ingen brist på sten på den lilla moränryggen, som vid första intrycket ser ut som vilken backe som helst. Efter en hel del idogt rensande har dock vissa mönster uppenbarat sig. Bland stenarna fanns även en betydligt större sten med flata sidor. Den var täckt av jord och låg något snedställd i en krets av glest lagd sten. Vi lät resa den igen.

Emelie och bautastenen.

Emelie och bautastenen.

Publicerat i Alunda, Gravfält o gravar, Järnålder, Uppdragsarkeologi, Uppland | Lämna en kommentar

Ljuset har återvänt

Det våras och grävsäsongen börjar så smått komma igång igen, efter ungefär ett kvartals uppehåll. Emellanåt får vi frågan om vad vi gör när vi är inne, underförstått på vintern. Svaret är  att vi analyserar, bearbetar och rapporterar, vilket i och för sig inte enbart sker under den mörka årstiden. Denna gångna perioden är även en bra tid för eftertanke och för nya infallsvinklar. Nyligen genomförde vi en projektledarkurs med fokus på kommunikation och konfliktlösning. Lärorikt och kul!

Vi har även låtit berika oss av ett flertal seminarier och föredrag, bland annat av Frands Herschend, ifråga om att arbeta med bayesiansk statistik, liksom av Charlotte Hedenstierna-Jonsons presentation kring sin forskning.  Stig Welinder tittade förbi efter en tur i SGUs bibliotek. Peter Bratt har varit här och pratat om vapengravar och Max Jahrehorn från Oxider har invigt oss i konservatorns vedermödor och glädjeämnen. För att nämna några.

Ett av guldkornen, som f ö fick kollegan att utropa: ”Fattar ni vilken bra arbetsplats det här är?” var Bo Gräslunds föredrag om sin forskning kring Beowulf. Vi satt på helspänn i närmare två timmar och protesterade livligt varje gång Bo försökte sig på en genväg. Boken om Beowulf ska komma under året. Den ser vi verkligen fram emot.

Insikter om Beowulf, av Bo Gräslund.

Insikter om Beowulf, av Bo Gräslund.

Publicerat i Allmänt, Boplats, Föremål, Förmedling, Vetenskapliga programmet | Lämna en kommentar

Stenålderskonferens i Norrköping

Michel_forelaserDen 15-16 mars åkte jag och tre kollegor från SAU till Norrköping för att både ta del av samt delge funderingar, slutsatser och resultat från några undersökningar och projekt som genomförts i Sverige under de senaste åren.

Dagarna blev intensiva med föredrag alltifrån hur mesolitikum framställts populärvetenskapligt, till en enskild grop i Blekinge, som under tidigmesolitikum använts till att fermentera fisk, och en hel del däremellan.

Från SAU, som var en av medarrangörerna, bidrog Michel Guinard med 20 minuter om mellanmesolitisk stenteknologi, delvis baserad på de undersökningar som gjorts i Gästrikland inom det så kallade ”Torsåkersprojeketet”.

Mr Michel

Mr Michel

 

Publicerat i Allmänt, Östergötland, Populärt, Seminarium, Stenålder | Lämna en kommentar

Snittat, hugget, skuret – osteologen berättar om snittspår i ben

I benmaterial hittar man ofta många spår efter olika händelser. Ben spricker på olika sätt när de är färska eller uttorkade. Hundar och råttor efterlämnar olika sorters gnagspår, eld förändrar färgen, knivar och klyvare skapar linjer och raka snittytor på benens yta osv.

Snittspår kan berätta om bl a hantering av pälsdjur och styckning av köttdjur, fisk och fågel. Styckningstekniken förändrades under förhistorien i takt med variationen av råmaterialet till verktygen.

Så kallad anatomisk styckning, där man delar djuret i de naturliga brytpunkterna, dominerade under stenålder och har återkommit under modern tid. Från dessa perioder hittar man snittspår vid de olika fästpunkterna för de muskler och ligament som håller ihop lederna. Under järnålder och medeltid användes istället yxan flitigt och man högg helt enkelt igenom hela ben.

Bilderna nedan visar snittspår som representerar olika aktiviteter.

1.Ett armbågs- och strålben av får eller get med flera parallella snittspår som uppkommit när man skurit skivor av en fårbog. Bogstycket är såsom fiolen en del som lämpar sig väl att torka, röka eller salta och används ofta som skattepersedel som kan förvaras under en längre period.

Ett armbågs- och strålben av får eller get med flera parallella snittspår som uppkommit när man skurit skivor av en fårbog. Bogstycket är såsom fårfiolen: en del som lämpar sig väl att torka, röka eller salta och används ofta som skattepersedel som kan förvaras under en längre period.

Detalj av benet ovan.

Detalj av benet ovan.

2.En kattskalle med flera tunna snittspår som uppkommit när man lossat pälsen från skallen. Ben av katt och hund uppvisar ofta snittspår under järnålder och medeltid.

En kattskalle med flera tunna snittspår som uppkommit när man lossat pälsen från skallen. Ben av katt och hund uppvisar ofta snittspår under järnålder och medeltid.

3.Ett fotben av ekorre med snittspår. Ekorren var ett viktigt pälsdjur och jagades med speciella ”ekorrpilar” med trubbig spets för att inte skada skinnen. Det finska ordet för pengar sägs komma från ekorrskinn.

Ett fotben av ekorre med snittspår. Ekorren var ett viktigt pälsdjur och jagades med speciella ”ekorrpilar” med trubbig spets för att inte skada skinnen. Det finska ordet för pengar sägs komma från ekorrskinn.

4.Hantverk – här har man använt vingben från gås för att göra något. Om änden skärs bort får man ett rör som kan vidarebearbetas till exempelvis ett nålhus eller en flöjt. Kvar till den osteologiska analysen blir restmaterialet. Ben är ett mycket användbart material med många speciella egenskaper och det var egentligen först i samband med plasternas massproduktion som användningen av ben för allehanda ändamål upphörde.

Hantverk – här har man använt vingben från gås för att göra något. Om änden skärs bort får man ett rör som kan vidarebearbetas till exempelvis ett nålhus eller en flöjt. Kvar till den osteologiska analysen blir restmaterialet. Ben är ett mycket användbart material med många speciella egenskaper och det var egentligen först i samband med plasternas massproduktion som användningen av ben för allehanda ändamål upphörde.

 

 

Publicerat i Boplats, Bronsålder, Järnålder, Medeltid/Historisk, Osteologi, Populärt, Stenålder | Lämna en kommentar

Ett forskningsprojekt kring neolitisk keramik runt norra Östersjön

Häromdagen besökte Niklas Stenbäck Åbo universitet tillsammans med Torbjörn Brorsson, KKS, och Jenni Lucenius, Ålands landskapsregering. Syftet med besöket vara att studera neolitisk kamkeramik från sydvästra Finland och välja ut lämpliga skärvor för tunnslips- och ICP-analyser. Dessa kommer sedan att jämföras med neolitisk keramik från Åland och östra Mellansverige som vi tidigare analyserat. I det här projektet jämför vi det åländska keramikmaterialet från neolitikum, tekniskt och råmaterialmässigt, med material från den svenska och den finska sidan. Vi studerar kulturella kontakter och nätverk över tid genom t ex lerans proveniens och förändringar i teknologiska stildrag.

Jenni Lucenius och Torbjörn Brorsson (i mitten) tittar på kamkeramiska skärvor tillsammans med Mirva Pääkkönen och Henrik Asplund från Åbo universitet. Foto Niklas Stenbäck.

Jenni Lucenius och Torbjörn Brorsson (i mitten) tittar på kamkeramiska skärvor tillsammans med Mirva Pääkkönen och Henrik Asplund från Åbo universitet. Foto Niklas Stenbäck.

Publicerat i Åland, Boplats, Laborativ arkeologi, Metodik, Stenålder | Lämna en kommentar

Alunda – en uppdatering

Sommaren 2015 undersökte vi delar av en boplats och ett mindre gravfält strax utanför Alunda i nordöstra Uppland. Anledningen till såväl denna undersökning som ytterligare utgrävningar under kommande vår/sommar är att väg 288 mellan Uppsala och Östhammar (Börstil) breddas för bättre trafiksäkerhet. Gravfältet har fått beteckningen Alunda 754 och bestod, som den uppmärksamme läsaren redan vet, inte av en grav utan av flera. Fyra av gravarna låg inom vägområdet och har därför undersökts. Just nu pågår analyser och bearbetning av det insamlade materialet.

Utsnitt ur fastighetskartan. De lila fälten är fornlämningar. Gravfältet Alunda 754 är markerat med en röd ring.

Från förundersökningen finns en datering från området till sen vikingatid/tidig medeltid (ca 1000 till 1100 e Kr). Dateringen är gjord på träkol av tall, plockad från ett sotlager intill den största stensättningen. Fler kol 14-analyser är dock på gång. Förhoppningsvis kan brända ben från ett par av gravarna dateras och om inte det fungerar så räknar vi med att kunna datera ytterligare ett par kolprover i olika lager och anläggningar i och intill gravarna.

Vi väntar alltså på dateringar. Den osteologiska analysen däremot är färdig. Den totala mängden ben från gravfältet är knappt ett halvt kilo fördelat på närmare 1100 fragment. Analysen har visat att benen huvudsakligen består av brända människoben. Eftersom de könsindikerande benen är skadade eller saknas, går det tyvärr inte att avgöra om de gravlagda var kvinnor eller män. Vi vet dock att benen kommer från vuxna individer. I en av gravarna fanns även ett kraniefragment från en hund, liksom ben som inte kan artbestämmas annat än till ett mellanstort däggdjur. Eftersom benmängden efter en vuxen människa normalt är runt tre till fyra kilo har vi långt ifrån funnit samtliga ben efter de individer som har gravlagts. Det brukar man inte göra, vilket sannolikt betyder att alla ben inte hamnade i gravarna.

Järnnit från en av gravarna.

Järnnit från en av gravarna.

Förutom den osteologiska analysen är konserveringen av de föremål vi hittade i gravarna klar. Det rör sig om ett antal järnnitar, en järnkrampa och ett par pärlor i kopparlegering. Pärlorna verkar vara från vendeltid (år 550 till 750/800 e Kr) och järnnitarna dateras generellt till yngre järnålder (år 550 till ca 1000 e Kr). Gravfältet har dock vissa yttre drag som ser ut att vara från äldre järnålder (500 f Kr till 550 e Kr). Gravfältet är litet och har nog aldrig bestått av särskilt många gravar. Det är därför antagligen inte ett gårdsgravfält, utan kanske någon form av gränsmarkering där gravarnas syfte var att markera rätten till land eller gränsen för byns marker. Vår förhoppning är att med kol 14-dateringarnas hjälp få veta när detta skedde.

pärla10_beskuren

Pärla i kopparlegering från en annan av gravarna.

 

Publicerat i Alunda, Gravfält o gravar, Järnålder, Osteologi, Period, Region, Uppdragsarkeologi, Uppland | 2 kommentarer

God Jul och Gott Nytt År!

Julkort 2015Ett händelserikt år är snart till ända. Vi ser fram emot det år som kommer med nya utmaningar och ber att få önska Er alla en riktigt God Jul!

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

SAU och kollegor i samtal med Peter Bratt

Nobelkväll utan bankett, men väl i ett givande samtal med Peter Bratt om hans senaste forskningsprojekt: Mälardalens vapengravar, eller gravar med vapen, drygt 300 st, hittills.

John Ljungkvist diskuterar med Bo Gräslund i kretsen av engagerade åhörare.

John Ljungkvist diskuterar med Bo Gräslund i kretsen av engagerade åhörare.

Vår finurlige osteolog Rudolf Gustavsson resonerar kring förutsättningarna för återanvändning av järn som brunnit på gravbål.

Vår finurlige osteolog Rudolf Gustavsson resonerar kring förutsättningarna för återanvändning av svärdsklingor som brunnit på gravbål.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

SAU, nu även i Stockholm

Nu öppnar SAU ett kontor vid Telefonplan i södra Stockholm, närmare bestämt i Ericssons gamla lokaler i närheten av Konstfack. Ett av skälen är att allt fler av våra uppdrag sker söder om Mälaren. Vi är i nuläget aktivt verksamma i Uppsala, Stockholms, Västmanlands, Södermanlands, Örebro, Östergötlands och Gävleborgs län, men vi arbetar även i andra län med t ex osteologiska analyser.

Ett annat skäl till nyetableringen är att vi numera är så många medarbetare att vi knappt får plats på kontoret i Uppsala. Dessutom bor flera av oss i Stockholm. För närvarande är vi 18 tillsvidareanställda projektledare, arkeologer, osteologer och administrativ personal. Framöver kommer några i huvudsak att sitta i Stockholm. Vår Uppsalaprofil kommer vi dock behålla :)

Adressen till Stockholmskontoret är:

SAU, c/o Kolonien, Telefonvägen 30 vån 10–11, 126 26 HÄGERSTEN

Ulf tycks njuta av utsikten från Stockholmskontoret….

Ulf tycks njuta av utsikten från Stockholmskontoret….

...och vem vet, kanske utsikten leder till nya insikter om urbanitet?
…och vem vet, kanske utsikten leder till nya insikter om urbanitet?

 

 

 

 

Publicerat i Allmänt | Lämna en kommentar

SAUs vetenskapliga pris 2015

SAU:s vetenskapliga pris 2015

Går till Jan Storå, Osteoarkeologiska forskningslaboratoriet; ”för hans framstående forskning som osteolog och arkeolog samt för hans banbrytande arbete med att överbrygga klyftan mellan arkeologi och osteologi, så väl inom forskning som inom universitetsutbildningen.”

Årets muntra pristagare: Jan Storå

Årets muntra pristagare: Jan Storå

Jan Storå mottar SAUs vetenskapliga pris av prof em Bo Gräslund.

Jan Storå mottar SAUs vetenskapliga pris av prof em Bo Gräslund.

I glada osteologers sällskap! Grattis!

I glada osteologers sällskap! Grattis!

Publicerat i Osteologi | 1 kommentar