Tydligen har man både vävt, spunnit och sytt på boplatsen vid Eds allé. Det syns inte minst i det grophus som Sanna håller på att undersöka.
Till att börja med har hon hittat fyra stycken sländtrissor, det vill säga rester efter sländor som användes när man skulle spinna garn och trådar. Den ena är av sten och de tre andra av ben eller horn.
Sländtrissan ska träs på ett träskaft – en så kallad ten – tillsammans med spånadsmaterialet, till exempel ull. Trissorna fungerar som en tyngd när redskapet roteras. När man fått snurr på sländtrissan tvinnas ullen till en tråd, som sedan lindas upp på tenen.
Sländtrissor är ett väldigt vanligt fynd, både på boplatser och i kvinnogravar. Men även om det var ett vanligt föremål så är det väl ganska märkligt att man inte plockade upp dem när man tappade dem på golvet? Eller om man nu lämnade kvar dem när huset övergavs. Var de inte värdefullare än så?
I Sannas grophus hittades också en bennål och något som kan vara en nål av metall. Och som grädde på moset något som vi tror är ett nålhus, som är mycket fint dekorerat.
I ett nålhus förvarade man sina nålar. Det har formen av ett rör, och i det kunde man stoppa en ulltuss som nålarna satt fast i. Nålhuset kunde man bära med sig, genom att fästa ett band eller kedja på det som i sin tur fästas på ett dräktspänne.
Sanna tror sig kunna se något i nålhuset. Kan det vara en nål som fortfarande ligger kvar? Konservatorn får avgöra det så småningom.
Även i ett par andra av grophusen har det påträffats spåra av textilhantverk. Det är brända lerbitar som troligen hört till en vävtyngd. Sådana användes för att sträcka varpen i stående vävstolar. I samma grophus fann Ulf också en trasig bennål. Eller kan det vara en stylus, det vill säga en penna som användes på vaxtavlor?
Och slutligen, i ett tredje grophus har även Sebastian hittat en bennål! Och än är inte utgrävningen slut…