Kapellet i Klockarvretarna

Under förra veckan genomförde SAU en arkeologisk förundersökning vid Tortuna skola och alldeles intill Tortuna kyrka eftersom skolan har växt ur sina lokaler och behöver bygga ut.

Emma Sjöling, ostoelog, undersöker försiktigt att av de mycket dåligt bevarade skeletten från den tidigmedeltida kyrkogården. Foto: Ulf Celin

I samband med äldre markarbeten och arkeologiska utredningar hade det påträffats förhistoriska boplatslämningar och spår efter skelett i området. Förundersökningens uppgift var därför att lokalisera, bedöma och begränsa den förhistoriska boplatsen inom skolans nordöstra delar och att utreda om det finns fler skelett bevarande i den sydvästra delen av skolområdet.

När det gäller den förhistoriska boplatsen består denna av typiska spår: stolphål, gropar, kulturlager och härdar. Troligen kan lämningarna dateras till järnålder (bland annat genom fynd av järnpryl i ett kulturlager). En intressant iakttagelse som gjordes var att boplatsen överlagrades av åkertegar (vretar). Sannolikt är de bevarade från den ägoreglering som gjordes mellan prästen och klockaren år 1850.

Eleverna vid Tortunaskolan fick uppleva förhistoriens närvaro väldigt påtagligt. Intresset och entusiasmen var stor! Ulf Celin i bild. Foto: Emma Sjöling

I det historiska källmaterialet är det beskrivet att det öster om den nuvarande kyrkan finns en äldre kyrkogård och att det intill denna fanns ett kapell. Ett kapell som möjligen restes redan under 1000-talet (obekräftad källa). Olof Grau, som gjorde en beskrivning av de Västmanländska socknarna i mitten av 1700-talet, menar att kapellet och klocktornet revs 1322. Då hade den nuvarande kyrkan stått på sin plats i lite drygt 100 år.

Skeletten var dåligt bevarade, men antal och kroppens orientering kunde ändå utläsas. På fotot syns tandrader från över- och underkäke.

Genom schaktningen stod det snart klart att det fanns ett stort antal bevarade skelettgravar på platsen. Totalt har vi schaktat fram 22 gravar och sannolikt finns det mer än ett hundratal gravar bevarade inom den äldre kyrkogården. Gravarna hade genomgående en öst-västlig riktning vilket stämmer väl överens med kristen begravningssed. De skelett som framkommit är tyvärr mycket dåligt bevarade, men bekräftar att det har funnits en kyrkogård här som föregick den vid Tortuna kyrka och som kan knytas till kapellet.

Ett av fundamenten till det medeltida kapellet.

Vad vi inte hade räknat med var att vi även skulle hitta några av fundamenten till själva kapellet. Olof Grau nämner att vid hans besök på platsen så kunde man fortfarande se grunden av det gamla kapellet. Och mycket riktigt – bara en decimeter under grässvålen framkom knappt en meter djupa gropar som är fyllda med sten hela vägen upp till ytan. Strax under toppen på dessa framkom ett tjockt lager med bränd lera och träkol som indikerar att man i samband med rivningen av kapellet även brände de kvarvarande resterna.

På grund av undersökningsområdets begränsningar har det inte varit möjligt att schakta fram alla fundamentsgroparna. Men vid en uppmätning av de framkomna, tycks kapellet ha haft en bredd på ca 8 meter och en längd på ca 20 meter. Kapellet ligger i öst-västlig riktning.

Det arbete som väntar är att processa resultaten och att skicka in prover för datering. En mycket spännande vår/sommar väntar.