Ultuna och den skyddande logen

Under de senaste åren har fältinsatserna på Ultuna varit många och intensiva. Den främsta orsaken är den pågående utbyggnaden av Campus Ultuna, som sker för Sveriges lantbruksuniversitets räkning. Arbetet med de arkeologiska rapporterna avlöser varandra och vi har nu kommit fram till bearbetningen av materialet från den Stora logen, en gammal sädesloge från 1860-talet. Från att ha stått tom under en längre tid har nu logen byggts om för att bli försörjningscentral till nya campus. Den stora logen ligger centralt i Ultuna, nära en järnåldersboplats och en rituell yta, intill det som är kvar av ett gravfält från samma tid. Närheten till gravfältet lät oss ana att gravar kunde finnas bevarade under och inuti byggnaden. Osäkerheten om hur stor inverkan tidigare exploateringar hade orsakat var dock påtaglig, likaså hur den ursprungliga topografin egentligen sett ut. Den arkeologiska förundersökningen visade dock mycket riktigt att ett antal brandlager och gravgömmor fanns kvar under logen.

Undersökningen i logen var ytterst speciell. Vi grävde ömsom utanför, ömsom inuti byggnaden, vars konstruktion och läge i åsslänten gjorde att utgrävningen fick ske samtidigt som själva ombyggnaden, d v s mitt i vintern. Vissa gravar låg nästan två meter under golvytan, andra bara en dryg halvmeter ned. Med byggentreprenörens hjälp kunde dock takbärande bjälkar och stolpar bäras av så att vi kom åt att undersöka. Sammanlagt har ett tiotal gravar dokumenterats och ca 23 kg brända ben har tillvaratagits. Bland fynden märks särskilt det stora antalet pärlor, men även kammar och andra föremål. Till de mer utmärkande fynden hör ett cloisonnéarbete i form av en liten fågel. Fågeln har troligen suttit på ett praktfullt spänne. Gravarna dateras genom fynden till sen vendel- och vikingatid.

Cloisonné från Ultuna. Foto Karin Lindahl, Acta Konserveringscentrum

Det här inlägget postades i Gravfält o gravar, Järnålder, Ultuna, Uppland. Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Ultuna och den skyddande logen

  1. Martin R skriver:

    Hur långt ifrån båtgravarna kan dessa gravar ha legat?

    • Helena Hulth skriver:

      Från graven där cloisonnédetaljen hittades är det omkring 100 meter till den angivna fyndplatsen för båtgravarna, men denna ju å andra sidan inte 100-procentigt exakt…

  2. Anton S skriver:

    Snyggt med cloisonné! Fler fyndbilder tack 🙂

  3. Helena Hulth skriver:

    Lita på det! Snart kommer keramiken, sen blir det pärlor…

  4. Mia Englund skriver:

    Vilket fynd! I vilken grav kom cloisonnédetaljen?

  5. Helena Hulth skriver:

    Den kom i A4350, ett brandlager strax väster om det som var kvar av stensättningen i schakt 11.

  6. Martin R skriver:

    Ett över hundra meter långt gravfält vore exceptionellt stort för Uppland. Men omöjligt är det inte, Gamla Uppsala är inte långt borta. Och Fyrisån var en viktig trafikled längs vilken man säkert gärna radade upp monument. Skulle dessa hundra meter vara mätt parallellt med ån eller mera tvärs dess riktning?

  7. Helena Hulth skriver:

    Hundra meter avser fågelvägen, d v s tvärs mellan respektive fyndplats. Parallellt med ån (nord-syd) blir avståndet ca 75 meter. Mäter man avstånden mellan gravfält Uppsala 402 i norr, som sannolikt tillhört Uppsala 401 (där cloisonnén hittades) och fyndplatsen för båtgravarna i söder blir avståndet från ”början” till ”slut” nästan 300 meter, så ja, det har nog varit ganska stort.

    Fast hundra meter gravfält längs en ås är väl inte så långt egentligen…

  8. Pingback: Ultuna – spåren av centralortens framväxt | SAUblogg

Lämna ett svar till Helena Hulth Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *