En av förra sommarens grävningar längs den nya strängningen för väg 288 skedd vid fornlämningen Rasbo634 eller Tripolsbacken som området en gång i tiden hette. Grävningsarbetet var relativt odramatiskt och rullade på utan några större sensationer. Undersökningen vid Tripolsbacken är kanske inte ämnad att skapa de största arkeologiska rubrikerna, men platsen har ändå, som spåren av det förgångna oftast har, en potential att ställa frågor och skapa eftertanke.
Arbetet är nu inne i rapportskedet och svar på olika analyser har trillat in. Med hjälp av resultaten kan en skiss över Tripolsbackens förhistoria nu börja ta form. Någon säker bebyggelse har inte gått att fastställa och undersökningsresultaten pekar mer åt att platsen har utnyttjats sporadiskt under en lång tid. Området har varit en scen för olika förhistoriska aktiviteter från slutet av stenåldern fram till århundraden e. Kr., med konstruerandet av en skärvstenshög under yngre bronsåldern som det kanske mest iögonfallande inslaget.
Det måhända mest förvånade resultatet har dock kommit från de inledande 14C-analyserna där en tidig datering till 1700-talet f. Kr sticker ut. Vi rör oss då i slutet av neolitikum och moränbackarna i området utgjorde endast små öar i ett skärgårdslandskap. Det dröjer nästan tusen år till nästa daterade händelse på platsen när skärvstenshögen anläggs på 800-talet f. Kr. Landhöjningen förändrade landskapet runt Rasbo drastiskt under årtusendena före vår tideräkning. Trakten gick under den här perioden från att bestå endast av små öar och kobbar i en skärgård till att bli det inlandslandskap vi ser idag. Förändringen har skett i en sån takt att det nog har påverkat människorna som levde där, med nya och obrukade marker att ta i anspråk. Frågan är vem som fick vandra längs Tripolsbackens stränder när de sakta steg upp ur havet?
Den senneolitiska dateringen kommer från ett litet bränt djurben som påträffades i en kokgrop. Gropen var nedgrävd bland stenarna i moränsluttningen och innehöll ett typiskt urval av arkeologiska fynd: en keramikskärva, några få bitar av brända djurben, två kvartsavslag (kanske rester efter verktygstillverkning), träkol av tall och några sädeskorn (bland annat kubbvete). En kokgrop är som namnet avslöjar en matlagningsgrop där uppvärmda stenar har lagts ner tillsammans med olika matpaket. Fynden som gjordes speglar ganska bra just detta; spåren efter tillredningen av en måltid under en utflykt i Rasbos skärgård för en så där 3700 år sedan.
Foto från förra årets undersökning vid Rasbo634 med skärvstenshögen i förgrunden. Kokgropen återfanns i andra änden av moränbacken. Foto: Emma Sjöling SAU.
