Flottsund – Uppsalas åmynning

Som ni kanske vet kallades Uppsala ursprungligen för Aros – åmynningen. Det var dock länge sedan den fanns där. Numera rinner Fyrisån ut i Ekoln vid Flottsund. Idag finns där en bro där den gamla landsvägen mot söder korsar ån. Bron ska dock bytas ut och därför fick nu jag och Peter Berg göra en arkeologisk utredning på platsen. Det visade sig dock att vi inte hittade någonting av arkeologiskt värde vid inventeringen eller i våra schakt. Däremot har arkivstudierna givit lite intressanta resultat om platsens geologi och historia.

Utredningsplatsen på den långsmala höjden invid Fyrisån, sedd från söder. Foto: Ann Lindkvist

Utredningsplatsen på den långsmala höjden invid Fyrisån, sedd från söder. Foto: Ann Lindkvist

Vid Flottsund har det kanske inte funnits någon fast järnåldersbebyggelse – gravar från tiden saknas helt. Däremot ligger ett omfattande system av hålvägar i kanten av skogen Lunsen i söder. Hålvägarna och läget vid ån visar att platsen varit en viktig knutpunkt för kommunikationer så länge som man kunnat vada över vattnet, dvs från någon gång under järnålder och ända fram genom 1800-talet. Som kartorna nedan visar har dock terrängen genomgått dramatiska förändringar på grund av strandförskjutningen. Under äldre järnålder bildade Uppsalaåsen två öar i ett sund i en djup havsvik. Som serien med kartor visar hade dock några hundra år senare den nordligare av dessa öar försvunnit och ån eller det som höll på att bli en å hade två utlopp.

Uppsalatrakten vid tiden för Kristi födelse. Röd prick visar platsen för utredningen.

Uppsalatrakten vid tiden för Kristi födelse. Röd prick visar platsen för utredningen.

Under en period om bara ett par hundra år skedde dock ytterligare uppgrundning och det sydligaste utloppet vid Kungshamn försvann. ”Plötsligt” hade ån bara ett utlopp! Det område som vi utrett har från början legat under vattenytan. Eftersom det utgör en långsmal höjd med ån i nordväst och en markant sänka i öster har platsen sannolikt varit en liten ö i ån under en kort tid någon gång omkring år 1000 e Kr.

Fyra stadier i Flottsundsområdets utveckling. Nutida vägnät markerat och platsen för utredningen markerad med röd prick.

Fyra stadier i Flottsundsområdets utveckling. Nutida vägnät markerat och platsen för utredningen markerad med röd prick.

Från 1500-talet finns uppgifter om att man ännu vadade över ån. Bland annat lär Gustav Vasa ha tagit sig ”öffuer wadet j Flötesund”. Legenden säger också att han sedan rastade vid den s k Kungseken, uppe mot skogen. Samtidigt använde man ån för att ta sig med båt till Uppsala. Det lär dock ha varit problem för att ån var grund. Johan III ska ha beordrat rensningar av ån och muddringar har gjorts ända in i vår tid. Uppenbarligen har man inte kunnat ta sig uppför ån under vissa delar av året då det var för lågt vatten. Från 1600-talet och framåt fanns en färja för passage över ån. Tydligen kunde man få vänta länge på överfart för där fanns tre krogar – Upkrogen, Nederkrogen och på den norra sidan Färjekrogen. Och många gånger fick man lasta av och övergå till landtransport den knappa milen till Uppsala. Detta fick som resultat att tullen då togs upp vid Flottsund istället men också att en del illegal handel uppkom på platsen.

Kartillustrationer: Heikenskjöld, R. 2001. Landskapsutveckling i Uppsalatrakten.

Det här inlägget postades i Järnålder, Medeltid/Historisk, Uppland. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *