Inför byggandet av bland annat nya kontorslokaler inom fastigheten Källstalöt i Torshälla genomförde SAU under 2012 undersökningar vid Volvo CE utanför Eskilstuna. Efter att grävningarna avslutades i höstas har det insamlade materialet gåtts igenom och sammanställts. På delar av materialet har det också gjorts diverse analyser som vi nu börjar få svar på. Arbetet har kommit till ett skede där det vi såg, dokumenterade och diskuterade på åkern i Källstalöt ska formas till text, siffror och kartor i en arkeologisk rapport.
Fjolårets undersökningar gällde två olika fornlämningar, Torshälla 172 och 173, och där efterarbetet med undersökningen av Torshälla 172 är det som har kommit längst. Denna del av området dominerades av två närmast sammanhängande kulturlager med fynd av bland annat djurben och keramik. I och intill kulturlagren undersöktes ett större antal härdar, några avfallsgropar och ett fåtal stolphål.
Översiktsbild över de båda fornlämningsområdena vid Källstalöt. Torshälla 173 till vänster i bild och Torshälla 172 med det mörkare kulturlagret till höger runt grävmaskinen. Centralt syns Hagby gård, till vars ägor undersökningsområdena har hört under historisk tid. Foto: Ulf Celin, SAU.
Svaren från de kolprover som har 14C-anlyserats har gett dateringar från perioden 370 f.Kr till 100 e.Kr. De samstämmiga dateringarna tillsammans med det relativt homogena arkeologiska materialet talar för att platsen har använts på ett likartat sätt under en begränsad tid under århundrande kring år 0. Därefter, under romersk järnålder, har marken börjat brukats annorlunda och dessa aktiviteter har lämnat få arkeologiska spår efter sig.
Förutom att beskriva resultaten från fältarbetet är en av våra utmaningar nu att försöka förstå vad människorna gjorde under ett antal generationer där bland eldstäderna, och varför de slutade. Ett led i tolkningsarbetet är att studera härdarna som verkar ha spelat en central roll i aktiviteterna. Genom att göra en statistisk analys av härdmaterialet, deras storlek, form, innehåll med mera, är tanken att Torshälla 172 ska kunna jämföras med liknade undersökta lokaler för att på så sätt kunna få en förståelse för vad de arkeologiska spåren kan representera.
En av de undersökta härdarna som nu ska hjälpa oss förstå vad människorna gjorde här för drygt 2000 år sedan. Foto: Jennie Andersson, SAU.
En annan ingång till platsen är att analysera fyndmaterialet, det skräp som människorna har lämnat efter sig. Emma Sjöling håller på och sammanställer benmaterialet för att se vilka djurarter som har förekommit på platsen, om det rör sig om slakt- eller matavfall och om man utifrån hur benen är spridda över området kan säga något om platsen och hur den har använts. Artbestämningen har visat att det förekommer ben från dels tamdjur såsom nöt, häst, hund, får och svin, och dels från vilda djur som älg och fisk. Att djurbenen inte bara är spår efter matlagning finns det några exempel på i materialet. Minst fyra fynd av bearbetat ben har gjorts, dels av en pryl och dels av olika former av spetsar. Föremål som tyder på att man också har ägnat sig åt handarbeten. Vi får se vad de övriga resultaten kan tillföra förståelsen av platsen när analysarbetet är klart.
Fynd av bearbetade djurben från en avfallsgrop. Det mindre föremålet är en möjlig pilspets. Användningsområdet för det större är osäkert, materialet är ett mellanhandsben från älg som har en speciellt böjd form som man har önskat behålla. Man har endast snidat till en spets i ena änden. Foto: Fredrik Andersson, SAU
