I ett tidigare blogginlägg skrev jag att det fanns en förmodad gjutkanal inristad på den omarbetade gjutformshalvan. Vid en närmare granskning kan man dock urskilja den egentliga gjutkanalen som har samma färg och struktur som den ristade cirkeln. De ristade linjerna som går ut vinkelrätt från gjutkanalen har inte samma vita färg vilket skulle kunna bero på att materialet här inte har utsatts för samma värmepåverkan. Kanske skall ”ristningen” istället tolkas som spår efter slipning av nålar?
Vi kontaktades häromdagen av Inger Zachrisson som på 1980-talet skrev en avhandling om samiska metalldepåer under vikingatid och medeltid. Där anger hon gav flera exempel på fynd och skriftliga belägg för att man har använt gjutformar av såväl horn, ben och trä. Hos samerna hade gjutformar av renhorn till och med ett eget namn – de kallades ”skuvvie”. 
”ristningen” ser ut att kunna vara en kanal för stiftet som skapar öglan för upphängningen av hänget.
Jamen just det, så måste det ju naturligtvis vara! Tack för tipset!
Gjutformar av benhorn finns annars även från Hedeby, i de fall de är publicerade är det främst Hans Drescher som skrivit – kolla i ”Ausgrabungen in Haithabu” (de gröna böckerna) – 4:an men även 7:an. Har för mig att minst en form från Hedeby har bevarade styrstift av järn. Tenn- och blysmycken är ju ingen samisk exklusivitet under järnåler/tidig medeltid. Det finns även ett antal fina formar från England från samma tid.