Rester från stenåldern i Ljusdal

Brända djurben från Skån. Ser inte ut som mycket till måltid, men även dessa små ben ger oss värdefull information om vad de jagade och åt under stenåldern. En osteolog, benexpert, kommer analysera benen efter grävningen. Foto: Kerstin Westrin

Team Hälsingland kämpar vidare, i kamp mot det annalkande mörkret och kylan. Tur då, särskilt när regnet fyller schakten med vatten, att arkeologin är så pass rolig! Mattias Ahlbeck låter som ett enda stort leende när han ringer och berättar och Kerstin Westrin skickar fina bilder, som jag lägger upp här.

Nyligen blev de klara med Skån där det förutom en hel del fint slagen sten, rester från tillverkning av redskap, också kom brända djurben. Ovanligt mycket och välbevarade ben med tanke på att de troligen kommer från en mesolitisk boplats som är över 6000 år gammal. Det är mycket välkommet eftersom en av huvudfrågorna vi har är vad platsen har använts till. Benen berättar om vilka djur de har jagat, hur naturmiljön var under denna tid, samt kanske även vilken tid på året de vistades där i trakterna kring Skånsjön. Ben från nyfödda och unga djur kan betyda att det var vår och sommar när de var där, medan mer fullvuxna djur och pälsdjur kanske snarare betyder höst och vinter.

Pilspetsar, eggar och skrapor tillverkades ofta i kvarts, en bergart som det var lätt att få tag på i Hälsingland. Foto: Kerstin Westrin

Kvartsit är ett annat vanligt material för redskap i denna region. Till skillnad från västra och sydligaste Sverige förekommer inte flinta naturligt här. Foto: Kerstin Westrin

Det blir också intressant att jämföra detta med samtida boplatser från kusten. Arkeologerna har nu flyttat över till den andra lokalen, Skånskogen, för att handgräva ytor där de hittat rester av tillverkning av yxor. Tekniken med vilken man tillverkade sina redskap och materialet som användes kan ge oss ledtrådar om det var samma människor som rörde sig mellan kust och inland beroende på säsong, eller om det rörde sig om olika grupper som dock hela tiden var i nära kontakt med varandra.

Lokal 2, Skånskogen. Här kommer stora mängder slagen sten i olika bergarter och även spår av tillverkning av yxor. Foto: Kerstin Westrin