Förra året genomfördes ett experiment med att konstruera ett gravbål och studera hur bränningen påverkade ben och gravgåvor. Det var ett samarbete mellan institutionen för arkeologi, Upplandsmuseet, Gamla Uppsala Museum och osteologerna vid SAU. Experiment av denna art har genomförts vid olika tillfällen, men det var ett bra tag sen något i den här skalan gjordes i Sverige. Det kändes extra aktuellt efter utgrävningarna av gravfälten i Gamla Uppsala, där vi faktiskt hittade spår av bålplatser, vilket inte hör till vanligheten.
Det bästa med att göra något praktiskt är att det väcker så mycket diskussion och nya frågor. Institutionen beslutade därför att försöka göra detta till ett återkommande event varje år, med lite olika fokus och material som utgår från slutsatser dragna efter föregående experiment. Lördagen den 17:e maj är det dags igen. Ett nytt bål ska konstrueras med nya offerdjur men också en hel del annat som bröd, äpplen, fikon, ägg, ost, lök, svamp och krukor med honung. Detta år är även antikarna vid institutionen engagerade, kremering var ju ett vanligt gravskick runt Medelhavet fram tills kristendomen introducerades.
Våra osteologer Emma och Sofia är som vanligt mest intresserade av hur hettan påverkar benen och hur det ser ut på platsen när allt brunnit ned. Förra året var det en vuxen gris och detta år är det en spädgris och ett lamm, förutom diverse fågel.
Bålet börjar konstrueras vid 15-tiden och elden tänds kl 19 på lördagen. Sen kommer bålplatsen vaktas genom natten och under söndagen ska studenter vid institutionen hjälpa till att undersöka ytan och samla in resterna. Allmänheten är välkomna att se på när allt detta sker – men på behörigt avstånd så att det inte inträffar några ofrivilliga kremeringar.
