SAUblogg

Efter nästan exakt 5 år är det dags för mig att säga adjö till SAU och hej till nya äventyr. Nästa vecka börjar jag på RAÄ där jag ska hjälpa till att utveckla en ny nationell databas över uppdragsarkeologiska ärenden och resultat (DAP). Det är naturligtvis kluvna känslor inför detta. Å ena sidan ser jag verkligen fram emot att få jobba med teamet kring DAP och bidra till att utveckla något som utan tvekan kommer vara av stor nytta för kulturmiljöbranschen. Å andra sidan är det tråkigt att lämna SAU och alla de intressanta uppgifter jag haft här. Av förklarliga skäl har jag tillbringat en del tid de sista veckorna åt att reflektera över allt som hänt under min tid här, sånt som jag fått se nå ett avslut och sådant som kommer fortsätta utan mig. Jag brukar förespråka korta blogginlägg, men eftersom det här blir mitt sista så tänker jag bre ut mig.

För fem år sen när jag skulle börja höll utgrävningarna vid Gilltuna på och det var kul att få hålla i den färdiga rapporten som kom förra året. Året därpå var säsongens stora grävning Malma. Det var en järnåldersboplats i Uppsala där en hel del grophus oväntat framkom. För ett par veckor sen skickade vi in det manuset till Länsstyrelsen för genomläsning, så även om jag inte hann se den i tryckt skick så kändes det som ett bra avslut. Det omfattande OKB-projektet i Gamla Uppsala har därefter tagit upp mycket av min tid av förklarliga skäl. Det dröjer ett par år innan den rapporteringen är klar, men i somras spikade vi i alla fall artiklar och författare för den vetenskapliga fördjupningsdelen. Jag ser fram emot att få läsa den när den kommer.

Det har varit allt möjligt utöver detta, från stenålder till historisk tid, från små inventeringar till stora utredningar. Förra året inleddes även utredningarna för Ostlänken och jag gissar att detta projekt kommer bli nästa stora utmaning för arkeologin. Under min tid här har jag sett hur GIS blivit en alltmer oumbärlig del av uppdragsarkeologin, inte minst efter det att LiDAR-data blev tillgängligt för stora delar av Sverige. Fältarbete är fortfarande ryggraden inom arkeologi, och kommer förbli det, men det är tydligt att den ökade digitaliseringen av arkiv, kartor, information och geo-data har lett till att det arbete vi utför vid våra datorer blir ett allt viktigare moment. Liksom de laborativa metoder som levererar mer information om det material vi har grävt fram.

Avskedspresenter. Blingbling och seriös lektyr – de vet vad jag gillar!

Extra glad är jag över hur vi lyckats utveckla den osteologiska enheten vid SAU. Numera jobbar tre osteologer här, med allt från mesolitiska djurben till skelettgravar från medeltid. De jobbar inte bara med SAUs egna projekt, utan även på uppdrag från andra utförare i Sverige, Norge och på Åland. Jag kallar det en enhet, men egentligen är det ingen åtskillnad mellan osteologerna och arkeologerna här på SAU. Osteologerna ser sig själva även som arkeologer, de deltar i arbete med anbud och undersökningsplaner och i fältarbetet.

Andra roliga uppgifter på SAU var att hjälpa till med det redaktionella arbetet på våra populärarkeologiska publikationer för Skälby och Påljungshage. Och att göra ett bokmärke med tidsaxeln och arkeologiska perioder utsatta. Förmedling har alltid varit viktigt för mig och min roll som chef gav mig möjligheten att driva på arbetet med detta i verksamheten. Den här bloggen drogs igång och vi fick ett facebook-konto som ger oss möjlighet att nå ut ännu mer med vad vi arbetar med.

Under 2015 har jag jobbat en hel del med att beställa fram en ny hemsida för SAU som bättre integrerar sociala medier och som har en mer levande förstasida. Tyvärr hinner den inte lanseras förrän i början av nästa år, men stommen är i alla fall klar och nu återstår mest arbetet med att exportera över text och bilder vilket andra kan ta över. Jag tror det kommer bli en hemsida som bättre exponerar allt det intressanta arbete som förekommer på SAU.

Så för mig återstår bara att säga – på återseende.