I början på juli gjorde SAU en undersökning av ett par gravar i Stavby, längs med väg 288, nära Alunda. Fornlämningen heter närmare bestämt Stavby 65:1-2 och ligger just nordväst om Jönninge. Grävningen är nu länge och väl avslutad och jag tänkte berätta lite om den. Läget för undersökningen var lite speciellt då vi befann oss precis på kanten till en bergskärning för vägen. Bilarna susade fram flera meter under oss. Inledningen av undersökningen blev också lite dramatisk då vi fick lov att utrota getingar som hade bosatt sig i en av stensättningarna (se bilder).
Ann Lindkvist utrotar getingar med insektsspray och skyddsutrustning. Foto: Sanna Eklund.
Fornlämningen bestod av två stensättningar, en rund och en kvadratisk. Den runda innehöll stora stenar, både som fyllning och kantkedja. Gravens inre täcktes av en packning av mindre stenar. Begravningen/-arna var en komplex historia. Över större delen av gravens inre fanns ett lager som innehöll relativt mycket brända människoben och kanske också djurben samt några keramikbitar. I ytan på benlagret syntes en mindre grop fylld med kol, sot och brända ben. Under en trekantig sten fanns ytterligare ett mindre lager med ben. Det stora benlagret täckte också ett antal små gropar, i läskburksstorlek, vilka innehöll kol, sot och brända ben. Förhoppningsvis kommer det med hjälp av den osteologiska analysen gå att reda ut om det för sig om flera olika begravda personer eller om det är benmaterial från en individ som har portionerats ut på olika ställen.
Den kvadratiska stensättningen var stor, 8 x 8 meter. Det hade en fin, delvis bevarad kantkedja av stenar som var tätt placerade med flata sidor utåt. Gravens inre var fylld med tätt packade, stora stenar. Nästan mitt i fanns en i ytan synlig grop. Det visade sig att den tillkommit genom att graven plundrats. Delvis under gropen hittade vi en bålplats med kvarvarande brandrester och brända ben. Den som grävde gropen måste ha vetat precis var den skulle gräva för nästan det enda kvarvarande fyndet var ett avlångt järnföremål, sannolikt en puns. Den döde hade troligen fått med sig färdkost till andra sidan eftersom vi hittade ett ganska helt keramikkärl som måste ha satts ned i en grop före eldbegängelsen. En liten bit harts skvallrar om att det bör ha funnits ytterligare gravgåvor, ett hartstätat näverkärl, på bålet.
Ett försök till en vidare vy vid lodfotografering. Den fyrsidiga stensättningen närmast kameran, den runda i fonden. Till vänster fotografen Ann Lindkvist med fjärrkontrollen i hand, i mitten skymtar stången för kameran och Kerstin Westrin som håller upp den och till höger Sanna Eklund som fotograferar fotograferandet.
Det visade sig dessutom att gravarna inte var riktigt så ensamma som de först verkade. Under våra promenader till lunchen i boden hittade vi två stensättningar alldeles intill. Men de ligger utanför vägsträckningen och hotas inte av vägbygget.
Dateringarna är ännu oklara – vi får vänta på 14C-resultaten. Mycket i gravarnas utformning och fyndmaterialet ger dock näring åt en återkommande tanke, nämligen att dateringarna kan komma att hamna i äldre järnålder, kanske i närheten av Kristi födelse….?
